En vän skrev i en kommentar till förra inlägget om en terapeut som blev kär i henne och jag hann tänka "Så klart han blev, vem blir inte kär i dej, jag blev kär i dej."
Och det blev jag. Jag träffade henne på nätet och sedan en gång i riktiga livet och sedan dess har vi varit vänner. Hon är en av mina främsta förebilder som kvinna, min vapendragare, en ständig källa till att ge den där omtanken eller säga de där orden som får mej stärkt/ glad/ stolt/ full i skratt.
Hon är en alldeles fantastiskt varm, intelligent, modig OCH vacker kvinna min Cis.
Så jag vill inte förminska den där förälskelsen som uppstod inom mej när vi träffades men jag har relativt lätt för att bli kär. Och oftast i kvinnor.
Kvinnor är så otroligt mycket mer komplexa, starka och intressanta än vad män är. Och de är snyggare.
Men självklart beror det på vad man lägger in i ordet förälskad/ betuttad/ kär. Jag tror inte jag menar samma sak som de flesta andra.Jag har aldrig haft en homosexuell relation även om jag inte håller det för omöjligt i framtiden.
För mej handlar det ytterst sällan om en fysisk attraktion när jag säger att jag blir förälskad i en person. Det är inte så att jag vill ligga.
Nej, det är mer en bubblig, lycklig känsla av att se en person rosenskimrande.
Att älska allt det där roliga, vackra, smarta. Att vilja vara tillsammans. Att känna stolthet. Att vilja visa upp. "Kolla här, den här förträffliga människan å jag hör ihop."
Ja, egentligen allt som i traditionell mening innebär att bli betuttad minus suget i magen och pirret mellan benen.
Ofta går den där betuttelsen över relativt fort och precis som "vanlig förälskelse" blir till betydligt mer nykter vänskapsrelation eller försvinner ut i ingenting.
Men jag HAR träffat så många fantastiska
Hur är det för dej?
Puss/ Asta
Klart en blir kär i Cissan <3
SvaraRadera