Äntligen

Mitt absoluta favoritprogram "Bonde söker fru" har dragit igång igen och idag var det roliga momentet med speed dejtingen. Vilken jäkla krystad konstig situation det måste vara.

Jag vet att det är lite töntvarning på att vara så nördigt intresserad av den här typen av program men jag skiter i det, jag är inte hippare än så.
Tycker att det är ett gulligt program med svensk natur, söta djur och riktiga känslor. Och nåt gör dom ju verkligen rätt för det har med åren blivit en hel del bestående par, bröllop och bebisar.
Och det är väl fint? Att människor som aldrig annars skulle träffas gör så och att kärlek uppstår.

I år har de ju delat upp programmet i huvudprogrammet "Bonde söker fru" och sedan i en minivariant med "Kärlek åt alla" för resterande bönder.
Jag vet inte hur produktionen väljer. Från början var det de bönder som fick flest brev skickade till sej som kom med men nu mera är det inte så.
I år är känslan hittills att produktionen valt fel å att de mest spännande personligheterna finns i sidoprogrammet.

Hittills gillar jag bäst...



Erik som dessvärre inte fick vara med i huvudprogrammet.
Han verkar mogen för sin ålder. Mjuk å charmig och hans dejting förflöt fint.
Kan nog bli kärlek där.



Willhelm är oxå med i sidoprogrammet. Ser lite gubbig ut men verkar djupt sympatisk och lättsam. Vågar bjuda på sej själv.
Jag älskar som sagt Bonde söker fru men förstår inte riktigt varför de varje år envisas med att ha med någon/ några blyga och socialt inkompetenta personer. Trots allt är det ju ett underhållningsprogram och de gör sällan el aldrig bra tv.
William skulle absolut ha varit ett tillskott.



Therese som även hon är med i "Kärlek till alla" var sprudlande charmig på sina dejter och en betydligt mycket mer öppen person än i intervjuerna.



Joakim är årets snyggbonde. Han har fått äran att vara huvudattraktion.
Och han ÄR söt. Han verkar dessutom genuint trevlig. Ödmjuk och mogen.
Seriös i att träffa "sitt livs kärlek."



Leonora smygdejtade tyvärr och träffade en av sina brevskrivare innan.
Kärlek uppstod direkt. Jag blev både glad å besviken.
Glad för hennes, för deras skull men besviken för hon var min favorit.
En underbar sprudlande personlighet. En bonde jag skulle kunnat bli kär i själv.

En av bönderna (Fredrik) var lite äldre. Kanske i min ålder.
Kvinnorna som sökte honom förvånade mej. De var 48, 49, 50 år, alltså typ som jag, men såg ja, minst 10 år äldre ut. Ovårdade, risigt hår, rejäla utväxter, oformliga kläder.
Varför anstränger man sej inte lite om man ska dejta i konkurrens med en massa andra (och vet att halva Sverige tittar)?
En annan bonde (hette han Johan?) tyckte att barn var jätteviktigt att få i livet men hade valt flera kvinnor med marginal över fyrtio. Det känns väl inte så väldigt genomtänkt?

Nån mer som ser på bönderna? Vad tycker ni?

Puss/ Asta