21. 28. 66. Eller typ aldrig.

Det sägs ( i självhjälpsböcker mm) att det tar 21 dagar (på vissa ställen 28 dagar) att skapa / avveckla en vana. En av mina favoritbloggare som skriver på ett populärvetenskapligt sätt om löpning hävdade i ett inlägg ( och han brukar ha rätt bra på fötterna) att det tar 66 dagar att skapa en ny vana. Inlägget kan ni läsa här.
Vanor är så klart lättare och svårare att både skapa och bli av med.
Lättare att på 66 dagar lära om till att dricka några extra glas vatten än att börja träna. Svårare att sluta röka än att käka skumbananer.
Som nämns i inlägget jag hänvisar till är det så att det finns egentligen ingen bestämd tid. Det beror på person och vad det gäller. Och det finns även människor som oavsett om de håller ut i åratal med något nytt ändå väldigt lätt återfaller i det gamla. Det vore ju själva fan med om jag tillhör den kategorin.

Jag har börjat "springa" igen. Trogna läsare vet att jag har haft mina ryck under ungefär 3-4 års tid när jag börjat och slutat springa.
Att springa ligger både för mej och absolut inte för mej, jag ska utveckla.
Det som talar emot löpning för min del är egentligen det som talar emot all form av träning... jag är lat! Jag kommer alltid (förmodligen även efter 21,28 el 66 dagar) tycka bättre om att hänga framför datorn än att svettas.
Jag har egentligen aldrig tränat konditionsträning innan jag började springa första gången där för ca 4 år sedan och det talar oxå emot. Även om kondition är en färskvara är det så att de som varit vältränade som unga har lättare för att komma igång igen.
Jag började alltså som "äldre", lätt överviktig, jag är astmatiker i botten  och jag har rökt en jäkla massa år.
Och löpning är tufft inledningsvis. Det kräver lite flås.
Här vill jag inflika oxå att när jag skriver "springa" menar jag egentligen lunka.
Det går inte fort.

Men det finns en jävla massa fördelar med löpning.
Det är precis utanför dörren. När man väl fått kondition kan man välja hur vilsamt- tufft det ska vara. Det är billigt men framför allt ger det en massa.
Den period jag höll i längst var 4-5 månader. Jag fick förstås bättre kondition (i början sprang jag max 100 meter och i slutet en mil), min astma blev väldigt mycket bättre, mitt psyke likaså... och så fick jag en snygg häck om det nu är relevant.

Anledningen i att jag nu igen tar tag i det är flera.
Det är nog nästan ett år sedan jag sprang med nån reda och sommaren har innehållit en väldig massa dekadens i öl och cigaretter.
Jag märkte att jag blev andfådd av att leka med barnbarnen en kort stund.
Jag har klenat till mej med och märkte att jag knappt orkade bära Noah.
Det är min fasa. Att bli "tant" på det viset att jag inte orkar vara en aktiv och lekande mormor/ farmor! En sån som säger "Jag orkar inte."
Jag har gått upp i vikt sista åren och många tar för givet att jag springer för att gå ner i vikt. Det stämmer på så vis att jag är lite tung för mina knän när jag springer (känner skillnaden) men utseendemässigt skiter jag i ganska hårt just nu.
Jag mår bra i det jag är. Har funnit någon slags vapenvila med mina valkar.
Jag vet att det kommer bli en bieffekt men det är inget mål och jag håller inte igen på käk eller godis.
Och sedan har jag, som ni känner till, slutat äta antidepressiv medicin.
Jag vill stärka psyket. Skaffa mej marginaler där.
Det finns tung forskning som visar att regelbunden konditionsträning med pulshöjning, minst 20 minuter åt gången tre ggr i veckan fungerar MINST lika bra som antidepressiv medicin mot depression och ångest.
Dessutom åldras hjärnan långsammare, det ger visst skydd mot demens, man blir smartare, mer stresstålig mm mm.
Kort sagt, att springa är en dundermedicin.
Jag vill mer än gärna motivera er till att börja!
Kan jag så kan ta med fan alla.

Men så är det ju den där latmasken då...
Han (för jag är övertygad om att det är en han) har ganska stor makt över mitt liv.
Men nu har jag sprungit 6 dagar i sträck. Som sagt, inte långt, inte snyggt och absolut inte snabbt men jag har kommit ut.
Om jag klarar att hålla i 21, 28 eller 66 dagar i sträck kan vi kanske sätta ett stort ? inför men jag tänker att om jag håller i säg 10 dagar kommer tre gånger i veckan att kännas som en barnlek sen.

Gillar ni inlägg om träning eller ska jag triggermärka dem så ni kan hoppa över?

Puss/ Asta