Jag ber om ursäkt

Jag ber om ursäkt.
Under gårdagen skrev jag ett blogginlägg om "Bonde söker fru" där jag mer eller mindre recenserade en del av de kvinnliga friarnas utseende.
Jag skrev vad jag tänkte.
Till en av de äldre bönderna sökte kvinnor i min egen ålder. De hade risigt hår, utväxter och tråkiga oformliga kläder och min känsla var att de såg minst 10 år äldre ut än mej (som inte ser särskilt ung ut.)

Jo. Jag tänkte så där.
Komma på dejt så?
När halva Sverige ser på!
Varför anstränger de sej inte lite grann.
Jag tänkte så. Jag reagerade så. Jag skrev så... trots att det redan där skavde.

För ytterligare ett tag sedan fick jag en kommentar om att jag skulle se underbar ut om jag bara köpte en ny tand och reagerade med ilska över denna ovälkomna recension av mitt utseende.
Man GÖR inte så.
Jag borde självklart inte heller ha gjort det.
Kvinnorna som sökte den här bonden ska självklart komma så som de är, så som de trivs. De ska inte piffa och trixa. Färga och sminka. Inte om inte det är så de är.
Alla människor borde ha den självklara rätten att vara sej själva. Varför skulle de låtsas vara någon annan?
Take it or leave it.

Jag ber om ursäkt och det finns inget försvar. Min förklaring däremot är att även jag är uppvuxen och lever i ett patriarkat.
Ett samhälle där vi... även jag... från barnsben fått lära oss som flickor/ kvinnor att vårt värde sitter i vårt yttre. Hur söta vi är. Hur smala/ fita vi är. Hur väl vi klär oss. Hur lagom vi sminkar oss. Hur unga vi ser ut.
Allt det där är viktigt om du är kvinna. Du skall behaga. Är du duktigt på något är det en bonus.
Och ja, jag faller in i det där. Trots att jag är medveten. Trots att jag är en reflekterande och analyserande människa. Trots att jag ibland gör motstånd.

Det hände inte bara denna gången, det händer hela tiden.
Jag tycker med mitt intellekt en sak men reagerar med magkänslan annorlunda.
Den här gången läckte det ut.
Tack å lov fick jag inget medhåll i de där tankarna.
Kvinnor ska.... precis som män... verkligen klä sej, väga, sminka sej, raka sej precis så som de vill. Utan att bli recenserade eller bedömda.
Det är ett ickeproblem om någon kvinna väljer att dejta i mjukisbyxor eller en femtioåring har muskort kjol. Det är ett ickeproblem om man sminkar sej eller om man väljer bort rakhyveln.
Du å jag gör som vi vill med våra kroppar ( en analys kan vara härligt) men vi har ingen rätt att tycka om andra.

Som jag sagt innan. Att vara "tant" är en befrielse i att jag gör som jag vill.
Jag fixar det inte riktigt. Jag sminkar mej i offentliga rum därför att jag upplever att det ger mej en större säkerhet och ett annat bemötande.
Men jag försöker. Jag köper de kläder jag vill ha, oavsett om de egentligen är adresserade till någon i tjugofemårsåldern eller åttioårsåldern.
Jag gör som jag vill. Ser ut som jag vill.

Det borde rimligen gälla alla. Så, jag ber om ursäkt.

Puss/ Asta