Daddys girl

Vi fortsätter på temat #metoo rörelsen ännu ett inlägg.
Något jag har fruktansvärt svårt att förhålla mej till är alla dessa kvinnor som förminskar offrens upplevelser/ tar männens parti eller ska börja gnälla om att kvinnor minsann kan bete sej de med.
Jag blir dubbelt så arg, dubbelt så ledsen, dubbelt så upprörd... dubbelt allt faktiskt... när kvinnor skriver/ säger sånt som när män gör det. Vilket inte är riktigt rättvist men så är det.


Det finns mej veterligen ingen tongivande i debatten som påstått att kvinnor är änglar. Självklart bedrar, ljuger, mobbar, kladdar även kvinnor.
En av mina sexuella förövare och en av de absolut vidrigaste människor jag vet, den som kanske svikit mej värst, är just kvinna men nu är det inte det som #metoo handlar om.
Kvinnors våld mot män är absolut förkastligt och avskyvärt på det personliga planet men det ÄR inget samhällsproblem. Det sker inte systematiskt och upprepat och på alla strukturer i samhället.
Kvinnors manshat är verkligen inget problem, det är en reaktion, på mäns kvinnohat. Ett hat som bevisligen våldtar, misshandlar och mördar kvinnor i parti å minut. Män blir kränkta av hatet. Kvinnor sargade eller döda.
Ser ni verkligen inte skillnaden?

Men visst. Jag har oxå sett kvinnor bete sej illa på krogen. Jag har sett kvinnor kladda på kända och okända män. Jag har under ursäkten "skämt" säkert bidragit till det där med.
Men inte heller här går det att jämföra på samma dag.
Dels inte i kvantitet. För män händer det nångång, för kvinnor varenda jävla gång de går ut. Dels finns inte rädslan med i spelet. En man blir inte rädd för en efterhängsen kvinna. Det blir ofta kvinnor. Av den uppenbara anledningen att män är större, starkare och betydligt oftare förövare till grova sexualbrott.

Jag blir så less på kvinnor som säger att det bara är att slå tillbaka.
Bli arg. Ge en örfil.
"Vad är problemet, varför springa och skvallra eller gråta ut på facebook, ge honom en örfil så är det bra med det."
Alla vågar inte. Många är uppfostrade i att inte bära våld på andra.
Det är inte din sak att värdera. Passivitet är en väldigt vanlig reaktion hos kvinnor som utsätts för hot om våld eller våldtäkt.
Det är att förminska kvinnor, att lägga skulden där den inte hör hemma att säga så.
Som om en kvinna som slår tillbaka är bättre.
Det gör mej rasande!

Det finns kvinnor som beter sej illa. Jag hajar det.
Vad jag inte hajar är vad kvinnor tror sej vinna på att förminska andra kvinnor, försvara männen, vända perspektivet. Daddys girl. De tror sej vinna männens respekt. Men de förlorar sina systrars.
#metoo är en sällan skådad rörelse. En våg av berättelser och vrede.
Sluta upp med att stjäla den stunden.
Män har i sekel tagit för sej av kvinnor. Det är deras tur att lyssna nu.
Det är deras tur att tänka efter. Av att känna skam, skuld, ånger och rädsla.
Vi kvinnor ska verkligen inte spela tillbaka bollen till dem ännu.

Läs förövrigt Underbara Claras krönika här som är spot on.

Puss/ Asta