Johanna Möller

Jag har under kvällen ägnat mej åt att lyssna på podden "En mörk historia."
Sommarstugemordet- Arbogakvinnan- Johanna Möller.
Jag tror presentation av henne är onödig, alla som bott i Sverige och inte levt under sen sten de senaste åren har knappast kunnat undgå henne.
Av tingsrätten fälldes hon för anstiftan till mord på sin fd pojkvän och för medhjälp till mord på sin pappa och medhjälp till försök på mord på sin mamma till livstids fängelse. I hovrätten friades hon för anstiftan trots att ingen eg tror att hon på nåt sätt var oskyldig till hans död. Straffet kvarstod dock... livstids fängelse på Hinseberg.

Många tankar far genom mitt huvud när jag lyssnar på "En mörks historia" och dess fem avsnitt.
Att Johanna Möller är totalt livsfarlig och helt hänsynslös, en kvinna som inte drar sej för någonting, inklusive att slänga ut sina barn till vargarna för att klara sej själv.
Jag har följt medierapporteringen kring Johanna Möller så att jag skulle känna så var ingen överraskning.  Men även andra tankar dyker upp... hur detta i flera led verkar vara en ytterst dysfunktionell familj i flera led.
Johannas mamma hörs många gånger genom podden och jag försöker sätta mej in i hennes situation. Hon känns jävligt kall. Utlämnande mot sin dotter i beskrivningarna av deras relation långt före brotten. Hon talar illa om Johanna, hon menar att mannen hennes (Johannas pappa) var svag för sin dotter och ryckte ut när Johanna bad om hjälp. Med pengar eller bråkiga karlar, med barnvakt å annat. Mamman tyckte hela tiden att de skulle avvakta.
Hon beskriver sin dotter som falsk och manipulativ, som en person som fejkade glädje och sorg redan när hon var liten. Det finns ingen kärlek och ingen sorg i hennes röst när hon talar om sin dotter, varken innan eller efter morden.

Men även annat är konstigt. Relationen Johanna- hennes vuxna dotter sägs det mindre om.
Men när sexfilmen föreställande Johanna och två ensamkommande flyktingpojkar läcker ut i pressen försöker Johanna få dottern att ta på sej att det är hon. Och när polisen senare ringer upp dottern för att hon ska komma dit efter pojkvännens död säger dottern "Jaha så då lyckades hon till slut."
Trots det berättar inte Johannas dotter för sina morföräldrar att mammans pojkvän dött genom drunkning när Johanna säger till sina föräldrar att han dött av hjärtproblem till följd av sitt knarkande (som man sedermera aldrig fann spår av.)
Johannas son på 12 år förmårs av Johanna att lämna falskt alibi kvällen hans morföräldrar utsätts för mordplanen. Han vidhåller länge.
Senare nyttjar både han och dotters partner sin rätt att inte tvinga vittna mot Johanna medan dottern väljer att göra det.
Så jäkla mycket som är konstigt och trasigt där.

Johanna Möller är faktiskt den enda mördare jag känt ett behov av att skriva till.
Av att försöka förstå. Samtidigt så inser jag att hon är manipulativ och farlig så vill jag verkligen lämna ut mitt namn och adress till en sådan kvinna?
Hon fascinerar mej. Tror inte för ett ögonblick att hon är oskyldig till nåt av det hon anklagas för men jag vill veta varför. Bortom motiven att hon behövde pengar, hur blev hon som hon blev?

Har ni känt så nån gång när ni läst om ett fruktansvärt mordfall?
Att ni vill förstå?
Att en del av er kan känna med mördaren?
Bra idé att skriva till Hinseberg eller skitkass idé?

Puss/ Asta