Tack Anna

Mia Skäringer och Anna Mannheimers senaste podavsnitt räddade min mentala hälsa idag. Med EN timmas sömn i kroppen och efter att mannen varit så där osedvanligt dum i huvudet som han är ibland kände jag som att det är han eller jag. Antingen slår jag ihjäl mej själv eller oxå ryker min äkta hälft.
Jag var ledsen, arg och väldigt trött.
Men solen sken ju och hundar måste gå ut hur det än är ställt med knoppen å kroppen så jag knatade ut med hörlurarna i öronen och lyssnade alltså på podden.
Tack å lov.

En bit in berättar Anna om hur hon och Cissi Elwin sitter hårt koncentrerade och starkt tidspressade med papper och datorer framför sej och jobbar i en hotellobby när en man "känd från tv i 65 års åldern" kommer fram.
Ger dem komplimanger, ignorerar deras vi-är-rätt-så-upptagna-här-nu nyllen och börjar berätta en anekdot om hur han för många år sedan träffat sin fru Marianne på just detta hotellet.
Så småningom går han igen, Anna och Cissi pustar ut från en rätt tråkig berättelse, än mer stressade än innan och mumlandes om att man borde så klart säga ifrån.
Då kommer mannen tillbaka! Han tyckte nämligen synd om så söta töser som skall sitta med nåt så tråkigt som arbete så han slår sej ner... igen... och börjar visa "roliga klipp" på katter.
"Titta, titta nu på denna svarta katten så tokigt han låter."
Alltså jag skrattade så snoret rök ur näsan på mej. För alla... precis ALLA... kvinnor har varit med om just det där och vet hur in i helvete enerverande det är. Både männen i sej och det faktum att vi kvinnor är så jäkla väluppfostrade och trevliga.
När Anna sen sa typ "Föreställ dej att jag sett typ Helin från Aftonbladet sittandes arbetande med nån annan journalist och jag skulle stövlat fram å Hej hej, vad gör två så här söta gossar här då, får jag lov å visa några knasiga katter" ... Ja alltså då bröt jag nästan ihop, jag bryter ihop nu och flämtskrattar bara jag tänker på det.

Alltså, varför GÖR män så? Vad är det för fel på dem?

Puss/ Asta