När politiken kostar

Det är med viss oro jag ser fram emot "valåret."
Som jag skrev i nåt tidigare politiskt inlägg så blev läget i Sverige, åtminstone i min lilla ankdamm, väldigt polariserat förra valet.
Mycket kom att handla om för eller emot Sverigedemokraterna.
Och det ÄR inte vilket parti som helst, blir inte vilka meningsskiljaktigheter som helst.
Det handlar om någon slags mänsklig värdegrund och i och med att min äldsta dotter är gift med en utomeuropeisk invandrare och deras barn är "halviranier", två av dem är brunögda å ser inte etniskt svenska ut samt att min valda bror i livet är homosexuell så blir det inte vilken valfråga eller värdegrundsfråga som helst.
Sd's politik och deras väljares argumenterande å åsikter slår mot något av det käraste och viktigaste jag har. Gör deras värld hårdare och farligare.
Det blir personligt. Det blir så jävla personligt!

Jag blev av med ett gäng "bekanta" förra valrörelsen.
Diskussioner blev till gräl och kanske framför allt från min sida, avståndstagande.
De flesta av dem kan och kunde jag både ha och mista.
Det gjorde inte så mycket. Ett par knapptryckningar på facebook, en förklaring och ett avfriendande och så var det klart.

Den största "uppoffring" jag gjort i politikens namn hittills, är min barndomsvän som agerade som värsta rasisten och sa det ena hemskare än det andra om muslimer inför förra valet.
Hon var min bästis å bundis från jag var tre år till tretton ungefär.
Vi har delat så jävla mycket. Mörkt och ljust.
En så stor del av vår barndom är sammanflätad, jag växte till stor del upp hos henne och har några av mina starkaste och lyckligaste barndomsminnen med henne och hennes familj.
När man är bästisar så länge och från så tidig ålder så blir man nästan familj. Släkt.
Man kan allting om varandras uppväxt och familjekonstellationer, man behöver inte förklara så mycket, den andra vet ändå.
Jag saknar henne mycket. Fortfarande. Jag funderar på om mitt avståndstagande verkligen var nödvändigt, jag tänker på henne med regelbundenhet, varje vecka i alla fall. 
Och jag orkar verkligen inte med nåt liknande i årets valrörelse men jag tror att det finns risk att det händer igen.

Har dina åsikter kostat dej nåt på riktigt?

Puss/ Asta