Ett välbevarat lik

Som jag sagt tidigare så följer jag många... mååååånga... kroppspositiva konton på instagram och det kan jag verkligen rekommendera.
Det har gett mej så mycket kunskap, så många nya tankar, en större acceptans till mej själv men kanske framför allt en insikt över hur horribel det är att vi kvinnor lägger så oerhört mycket energi, kraft och tid på att passa in i den smala normen medan livet pågår, dagarna försvinner, tiden rinner ut.
Det är förspilld kvinnokraft och livslust som vi skulle kunna använda så oerhört mycket smartare och roligare och mer meningsfullt.
Vill du ha tips på bra konton på instagram så skriv gärna en kommentar, berätta lite om vem du är så ska jag matcha ihop dej med några av mina favoriter.

Men. Trots att det finns massor av fantastiska kroppspositiva konton så finns det väldigt få som representerar oss medelålders kvinnor. Kvinnan någonstans mellan fertilitet och ålderdom.
Inte så märkligt må hända. Vi är dåligt representerade överallt och pryder sällan några tidningsomslag. I filmer är den manliga huvudrollsinnehavaren nästan alltid gift med en tjugo år yngre kvinnor och de som ska spela "den lite äldre kvinnan" är ofta fräscha fyrtioåringar.
@notondietanymore är en av mina favoritinstagrammare. Hon råkar oxå vara den enda som är i min ålder.

Jag var ute och gick med Gottfrid nu på kvällen en långrunda.
Väldigt skönt. Folktomt (det kan ha berott på att det regnade) och gott om tid att låta tankarna vandra.
Och då funderade jag på det här med ålder och ålderstecken.
På kroppsdelar och acceptansen för dem och vilken märklig syn som råder.
Som om en kropp bara är en bra kropp när den är tjugoett. När den är fast å fin å slät. När tuttar pekar uppåt å bristningarna lyser med sin frånvaro. När allt är slätt å piffigt och orört.
Det talas hela tiden om att få tillbaka formen efter graviditeten, mota rynkorna, smörj smörj smörj. Få ungdomlig lyster, fyll i, lyft upp, skär bort.
Åt 800 kcal. Tappa 10 kg till midsommar. Bevara. Konservera.
Åtgärda och återställ.

Men en kropp är en kropp.
Den ser ut på ett sätt när den är barn. Ett när den är tonåring.
Den ser ut på ett sätt före graviditeter och på ett annat efter.
Kollagen försvinner. Spänsten minskar.
Det är inget fel. Det är tid. Det är normalt.
Det finns inte en kropp som är rätt och en som är fel.

Så här sommartid hör man ju ofta om att det är viktigt att smörja in sej med hög solskyddsfaktor för annars kan man bli rynkig!
Nää ve å fasa!
Jag erkänner, jag slarvar med solskydd och det borde jag verkligen INTE med tanke på risken för malignt melanom och sen den lite ytligare anledningen att färgen håller längre om den får grunda ordentligt.
Men rynkor?

Jag är snart 50, när jag ligger för döden och förhoppningsvis är gammal så har jag många förhoppningar om hur jag ska känna inför livet jag levt och döden som väntar men att jag ska begravas i så gott skick som möjligt, det hör verkligen inte dit!

Puss/ Asta