Längtar efter att ha tråkigt.

Tre pass kvar till semestern. Onsdag morgon kl 07:15 går jag av.
Och jag känner att det är välbehövligt!
Men så där är det alltid, oavsett om jag haft semester i maj eller september. När det är några pass kvar känns det som en kraftansträngning att orka.
Hjärnan är förunderlig.

Sommaren är ju underbar!
Underbar på alla sätt. Bortsett från gräspollen. Fästingarna. Hot spot. Getingar. Lågtryck. :)
Nej, men på riktigt, sommaren är fantastisk och vi här i nord behöver desperat månaderna av sol och ljus.
Förmodligen är det ju något med det här tidsbegränsade... det att vi i bästa fall har maj, juni, juli, augusti och september på oss att umgås, vara sociala, vackra, bruna och lättsinniga.
Därför grillar vi, dricker rosé som tokar. (Har ni tänkt på hur ofta jag använder rosé som sommarattribut? Jag dricker rosé en gång på 5 år ungefär men det är symboliken. Låter somrigare än annan alkohol.) Vi ska umgås, vi ska uppleva.
För när vi summerar sommaren vill vi inte känna att vi inte tagit till vara. Att vi slösat bort.

Denna semestern känner jag tvärtom.
Vi har tänkt Liseberg. Borås djurpark. Winnerbäck. M/S Trubadur med maken.
Det ska bli jättekul men framförallt vill jag ha och behöver blanka dagar.
Tomt i kalendern.
Jag behöver de där dagarna när det inte är så mycket "rosé."
När det är hundpromenader. Kaffe på altanen. Middagslur. Kanske en sväng om bokhandeln. Ligga i skuggan och läsa.
Ni vet lite lugn och lite tråk.
Det behöver jag. Och jag ska verkligen försöka att sedan inte summera semesterdagarna som bortslösade.

Här i Västsverige har vi haft ett par veckor nu med mer normalt sommarväder efter den varma, strålande maj vi hade. Det är lite moln, lite växlande. Sol en stund, regn en annan. Svalare temperaturer.  Och jag är dubbel i det där för å ena sidan så längtar jag efter mer riktig värme igen och att få åka till stranden. Sola, äta sandiga ostsmörgåsar och bada. Å andra sidan är min allergi helt hanterbar nu när det är svalare.
Jag hoppas nog ändå att vi får ett nytt högtryck och åtminstone en period till av rejäl värme. För sen (jag vet att det är som att svära i kyrkan) har jag så smått börjat längta efter höst.
Förra året fick vi ju ingen riktig höst. Det regnade konstant september och oktober. Två månader som jag annars älskar när luften blir svalare, när det doftar ute, träden sprakar av färger och det blir legitimt att bara sitta inne och se på film om kvällarna. När serier och hockeyn drar igång.
Hösten är min tid på året.


Men lite lite mer sommar tar jag gärna.
Hur ser dina semesterplaner ut?

Puss/ Asta