Håll för näsan för här kommer självberöm.

Jag har suttit och egoboostat en stund eller vad man nu kan kalla det.
Läst gamla inlägg från 2012 och framåt och håll för näsan nu, men fan vad mycket bra jag skrivit. Och så vackert, slagkraftigt och klokt jag uttryckt mej emellanåt.
Ja men jag sa ju det, Håll för näsan!
Det känns som om jag bara blir sämre och sämre, som om det är så mycket upprepningar och som om jag är mer återhållsam nu mera.
Men rätt så få är väl med sedan-12 och egentligen gör det väl inte så mycket om ett ämne tas upp flera gånger.
Jag tror att jag tagit upp vart enda ämne som finns vid det här laget.
Mitt mest populära inlägg är att bära snipphalsband, det kan ni läsa här.
Följt av "Ett sjukt jävla party om du frågar mej" här och 3 sjuksköterskors röster om arbetssituationen jag levde under då här.
Zopikloninläggen kommer alltid högt. Inlägget jag skrev när Märta dog likaså och även inläggen när min pappa å jag bröt kontakten.
Finns det något inlägg du minns lite extra?
Och ännu mer spännande, finns det nåt inlägg du saknar?

Jag la märke till en sak först idag... alltså efter 6 år på den här bloggportalen... att inlägg för läsaren inte är sökbara. Det kan bara jag som inloggad göra.
Det är ju skitdåligt.
Jag har ju vissa (inte många) teman så som Asta rekommenderar eller Asta recenserar, Årskrönikor etc men det kan inte ni söka efter. Dumt. Väldigt dumt.

Jag slås av vad bloggandet betytt för mej.
Något som började på impuls. På att jag tyckte Blondinbella var så jävla dålig och ville/ trodde jag kunde göra det bättre. Det kunde jag... men inte fan blev jag känd för det.
Men!
Jag fick en massa gratisterapi. Jag har genom året ältat, diskuterat, skruvat på saker å ting ihop med er och kommit till nya insikter.
Jag har lärt känna en massa människor som blivit allt från ovänner- bekanta- riktiga vänner.
Jag har dokumenterat mitt liv på ett sätt som jag aldrig skulle klarat av att hänga i om det vore en dagbok.
Jag har lärt mej en massa. Givetvis blivit skickligare på att använda språket men framförallt fått nya insikter genom kommentarer jag fått och bloggar jag själv börjat följa.

Hur skulle du beskriva Astas blogg för någon som aldrig läst den?
Jag skulle säga att det är rätt mycket politik. Rätt mycket relationer.
En hel del amatörpsykologi. Rätt många boktips.
Några bilder på badande hundar, en Asta som väger allt mer med åren och en å annan söt unge.
Betraktelser av samtiden kanske.

Gott så. Å inte längre nån ambition om att klå Blondinbella på fingrarna.

Puss/ Asta