Vilka är vi att peka finger mot Trump?

USA har gjort bort sej.
Skillnaden på att göra bort sej nu mot 1939 är att nu kablas nyheter med text, bild och film ut i samma stund det sker. Ingen kan säga att de inte visste, att de inte begrep, nu när barn slits från sina föräldrar och barn förvaras på ett sätt som strider mot alla mänskliga rättigheter och anständighet.
Reaktionerna låter inte vänta på sej. Världen har protesterat. Äcklats. Vrålat.
Så till den milda grad att självaste Donald Trump försöker pudla.

Men vilka är vi, vilka är Europa att peka finger?
Land efter land efter land på vår kontinent skärper tonen, stänger hjärtan, tävlar i att sätta upp så hårda asylregler som möjligt.
Ungern och Polen självklart som skräckexempel. Den nya hårdföra regeringen i Italien. Våra nordiska grannländer och nu även vi.
I ett land som precis antagit Barnkonventionen till svensk lag separerar vi barn ifrån sina mödrar och skyller i från oss på andra. De andra som måste ta sin del.
Effektivt bygger vi "Fort Europa", använder Turkiet att utföra vårt "dirty work" och förbjuder länder utanför Europa att släppa dem vidare.
I flyktingläger i ex Grekland attackeras flyktingar... människor som flytt krig å terror... de misshandlas, hotas, våldtas och mördas.
Ett Italien som inte låter nödställda båtar fulla med medtagna människor gå i hamn.
Hjälporganisationerna kan bara bristfälligt skydda dem från hatet.
EU värnar mer om att hålla ihop och att alla ska hålla sams, ingen ytterligare ska vilja lämna än att ställa krav på det som faktiskt ÄR EU, att dela på resurser och kostnader.

Människor dör varje dag på Medelhavet. Barn dör på Medelhavet.
Man behöver inte känna till mycket om mänsklig psykologi för att förstå att ingen förälder sätter sitt barn i den där rangliga plastbåten om inte den framstår som säkrare än det man lämnar.
Jag hörde på radion att Algeriet på EU's förmaningar vägrar släppa flyktingar mot Europa. Istället dumpas de i öknen. Barn, gravida, gamlingar.
De får gå ungefär dubbla sträckan som färden över havet är och beräkningarna är att för varje flykting som dör på havet dör två i öknen.
Av värme och vattenbrist.
Hur fan är det värdigt planeten Tellus år 2018?
Så, med vilken rätt pekar vi finger åt och fördömer USA och Trump?
Hur mycket mer humana är vi själva?

Jag tycker det är helt fruktansvärt!
Jag förstår inte tanken bakom att bara för att vi hade tur i livets tombola och råkade födas här, i ett av världens tryggaste länder, så har vi all rätt och de ingen. Vår befolkning är värd allt, andra människor ingenting.
2015 tog Sverige emot den största flyktingströmmen någonsin. Hur har ditt liv försämrats sedan dess? Eftersom det är "nog nu", eftersom "vi inte mäktar med mer"... vad... exakt vad... har du fått försaka sedan 2015?
Skriv gärna å berätta om dessa uppoffringar. Berätta så kan vi ju jämföra med de som flyr och som förlorat både hem och familjemedlemmar.

Sverigedemokraterna växer för varje opinionsmätning som genomförs.
De är nu rätt stadiga som Sveriges näst största parti. Jag delar Jimmie Åkessons analys om att det inte är osannolikt att de efter valet är Sveriges största parti.
Sååå många svenskar som delar deras syn på invandringspolitiken, till å med fler än de som faktiskt är beredda att rösta på Sd. Trots allt annat.
Trots att de säljer ut vår välfärd. Trots enorma skattesänkningar. Trots deras syn på kvinnor. Deras syn på homosexuella. Deras syn på fackföreningsrörelsen.
Moderaterna och Socialdemokraterna försöker trumfa varandra i hårdast politik kring asylpolitiken och jag står häpet här och undrar vad fan som hände med det svenskaste av det svenska, jämställt med inlagd sill, allemansrätten och Kalles kaviar... den svenska solidariteten! Invandringspolitiken som byggt vårt land starkare och rikare än andra Europeiska länder, politiken som stått modell för  andra.
Det är så jävla sorgligt. Så ofantligt sorgligt.
Fort Europa.

Fy fan.
En dag. En dag kommer ni att skämmas. En dag kommer ni få stå till svars.
Och i den mediala tid som råder kommer ni aldrig... ALDRIG... kunna säga att ni inte förstod.

/ Asta