Årets antifeministvecka närmar sej. Jippi.

Nästa vecka ska jag ha min årliga husmorssemester.
Eller njä, tvärtom... jag tar semester för att   f u l l s t ä n d i g t  grotta ner mej i allehanda rengöringsmedel och för att skura, putsa, feja mina små händer alldeles torra och nariga.
Detta gör jag alltså varje år. Tar sju dagar av min lagstadgade inarbeta semester för. Jag vet inte riktigt hur jag får ihop det med mitt övriga feministiska predikande.

Nej men på riktigt. Jag spetsar till det lite här men andemeningen är sann.
Jag tar semester, varje år den här veckan, för att bland annat städa lite extra.
Det absolut värsta på hela veckan är fönsterputsningen. Jag blir rent aggressiv av att pyssla med det i kylan. En evig tid tar det, ont gör det i händerna, bökigt är det att klättra på stolar och annat och särskilt bra blir det inte heller.
Men det ÄR ett måste. Jag gör det bara en gång om året och om jag inte putsar fönstren får jag inte hänga upp julgardinerna och om inte julgardinerna är uppe får jag inte ta fram mina ääääälskade julstjärnor.
Så är det.
Oklart vem som satt upp de reglerna.
Bortsett från fönsterputsningen är det köket som får lite extra omsorgsfull städning. Kanske inte så som min mamma städade men ändå. Döda silverfiskar dammsuges upp, kristalliserat dregel skrapas bort från väggar, tak å golv. Kaksmetkladdiga små fingeravtryck ska avlägsnas, kyl å frys hjälpligt röjas ur.
Resten av huset ser ändå katastrofalt ut så där är inte så kul att lägga ner för mycket omsorg där.

Jag gör ju förstås mer än att städar den här veckan.
Huvudsyftet är väl att "jula in sej", alltså att komma lite i stämning.
Med detta milda gråmulna väder får man ju jobba lite för att förstå att julen närmar sej och tomten är påväg.
Jag går på stan och insuper julstämning. Jag handlar julklappar. Slår in dem. Dricker lite glögg. Tillverkar nåt julgodis. Bakar kanske. Pyntar. Klappar på min hund.
Det är himla mysigt och jag tycker det är vilsamt och rofyllt att gå i min ensamhet och pula. Reinkarnation... heter det så när man talar om återhämtning eller är detta själavandring. Jag kanske ska gå från antifeminist till... ja, gås? 
I alla fall, tillbaka till ämnet. På med lite bjällerklang, värma sej en kopp glögg (gärna stark) och så gå loss med Ajax och trasa.
Nu är ju mannen hemma på heltid.
Jag vill inte vara taskig men det förstör. Rätt mycket.
Det här är liksom en grej som är och alltid har varit mellan me, my self and I.
Det blir inte samma sak om jag ska ta hänsyn för att han ligger å sover eller reta mej på allt han inte gör.
Faktiskt inte.

Hur går det för dej med att komma i stundande adventstämning?

Puss/ Asta