Ett moraliskt dilemma

SPOILER! Detta inlägg är för dej som redan läst "Bortom varje rimligt tvivel" eller som vet att du inte vill göra det (vilket är ganska korkat för det är en bra bok.) Jag kommer nämligen prata om upplösningen.
Sätter en bild här under för att du inte ska råka se. Släck ner inlägget bums. 


Hej ni som är kvar, då kör vi.
"Bortom varje rimligt tvivel" handlar alltså om en man... inte helt sympatisk... som sedan 14 år sitter dömd på livstid för ett bestialiskt mord på en ung flicka, Katrin.
Det vi vet om Stig är att han är skild småbarnspappa, känd för att uppsöka prostituerade, en snubbe som gillar att bitas i samband med sex och som relativt nyligen innan han greps för mordet på Katrin varit anklagad för att ha utnyttjat sin dotter sexuellt men bevisen där bar inte.
Rättegången mot honom är slarvigt skött, Stig är dömd på vaga grunder och advokat Sophia Weber åtar sej uppdraget att begära resning för att få honom frikänd.
Fram till sista sidorna i boken vet man som läsare inte om Sven verkligen är eller inte är oskyldig.

Det visar sej att Stig Ahlin verkligen är oskyldig. Någon ny rättegång blir det inte då han strax efter beskedet om beviljad resning blir mördad i fängelset av andra interner. Men hans oskuld presenteras på ett raffinerat vis.
Natten då sextonåriga Katrin mördades befann sen Stig Ahlin ensam hemma.
Han åt lite, såg på tv, gick till sängs tidigt. Men något alibi som kunde intyga detta fanns inte.
Men fanns ändå.
Det var nämligen så att hans dotter Ida just den natten tillbringade natten på ett utredningshem gällande misstankarna om sexuella övergrepp.
Förtvivlad och rasande satt Idas mamma, Stigs fd fru, i en bil utanför Stigs hem hela natten. Såg honom genom fönstret, försökte samla mod att gå in och konfrontera honom, kanske till å med slå ihjäl honom, för det han gjort dottern.
Men hon gick aldrig in. Hon satt kvar i bilen, utanför hans hem, hela natten.

Utredningen för sexuella övergrepp lades ner i brist på bevis. Så som det ofta gör vid sådana här brott. Därmed hade Stig rätt till fortsatt delad vårdnad om sin dotter. Men nu blev han alltså inlåst ändå. Om inte för gott så åtminstone till dottern var vuxen och han inte längre skulle kunna skada henne.
Om Idas mamma bara höll tyst. Inte gav det alibi hon kunnat ge.
Och hon höll tyst. För henne, som för vilken mamma som helst, var mannen värd att sitta i fängelse till han ruttnade för det han gjort mot deras barn.
Genom sin tystnad skyddade hon detta barn. Men fick samtidigt leva med en annan skuld. Den att Katrin aldrig fick någon upprättelse. Att den verkliga mördaren kom undan och kanske (förmodligen) fortsatte att skada andra unga kvinnor.

Mmmm. Hur skulle du ha gjort?
Vad är rätt och vad är fel här? Ja självklart gjorde hon fel. Men jag hade med största sannolikhet gjort samma sak. Eller jag hade garanterat gjort det.
För våra barn kan vi göra det mesta, inklusive rucka på en hel del moral.

Puss/ Asta