Är det 1957?

Många med mej tittar på det bästa Svt producerat på många, många år nämligen "Våra bästa år." Hör ni, vilken magnifikt berättad historia det är!
Och bäst bland de bästa är Suzanne Reuter i en roll som känns skriven bara för henne. Jag drar inte vad serien handlar om för jag antar att de flesta av er ser serien och det är egentligen inte den jag vill skriva om.

Serien har en diskussionssida på Facebook där fans skriver och diskuterar händelser och skådespelarinsatser efter veckans avsnitt. Och där la jag märke till någonting. Nåt som jag även hört IRL (ni vet, i den verkliga världen, den utanför internet.)
Så här skrev jag i en status om det på facebook:

Serien Vår tid är nu pågår och jag är med i diskussionsgruppen på facebook men har även gjort samma reflektioner i det verkliga livet kring hur man pratar om serien. Den handlar om en svunnen tid, mkt har förändrats... medan annat helt stått still tydligen.
Tänker på könsroller och hur kvinnor får skulden. Fortfarande. Inte 1957 utan 2018.
Tydligast blir det i triangeldramat Peter-Ester-Susanne.
Många skriver i gruppen/ pratar IRL om "elaka" Ester, "beräknande" Ester, "kalla Ester" medan Peter klarar sej undan med att det är HON som gjort honom likadan. Han är olycklig. Stackarn.
Men Ester ser om sin familj och spelar sina kort (mkt för sin makes skull)... och ja, hon är en bitch. Det är Peter som har moraliska skyldigheter mot fam Löwander att i så fall säga nej å stopp.
Nu är Susanne tillbaka och då kommer HON göra Peter snäll och trevlig igen. För då blir han lycklig. Så rart.
Alltid kvinnors ansvar. Och gud nåde den kvinna som uppvisar "manliga" drag så som makthunger el kyla.
Har män (eller Peter i det här fallet) ingen egen hjärna å vilja? Är han en marionettdocka helt styrd av en kall kvinna, olyckligt hjärta och noll egen vilja?
Tycker det är spännande (och lite sorgligt) att vi fortfarande har olika måttstockar.

Jag brukar allt som oftast hacka på män men vad det gäller den här observationen så är det en väldigt hög andel kvinnor som resonerar på det här viset. Går patriarkatets ärende om ni så vill. Helt utan analys.

Att kvinnor döms för saker som män får en klapp på axeln över när det kommer till sexualitet och relationer har jag sett tusentals gånger i livet. Varit med om för egen del med.
Tjejer och killar, kvinnor och män har helt olika måttstockar, spelar inte i samma liga när det kommer till sexualitet.
Det gäller lust, sexuella uttryck, sexuell frekvens, relationer, otrohet. Ja allt.
Rubb å stubb. 

Ex.

Pojkar/ män som är sexuellt vidlyftiga ses på med beundran och med erfarenhet.
Han är eftertraktad (därmed ett kap.) Flickor/ kvinnor ses som begagnade/ förbrukade och kallas för allt utom smickrande saker. Hora. Slampa. Billig. Madrass. 

Män som är buffliga, grälsjuka eller beter sej som Peter i serien ursäktas ofta med att "de nog har det jobbigt hemma." Frun döms ut som kall eller bråkig.
Män verkar ses som en formbar massa. Har han en kärleksfull fru blir han sockersöt å rar. Är han inte sockersöt å rar har han förmodligen en räpa därhemma.

När en gift man, på en arbetsplats eller i en kompiskrets, är otrogen med en singelbrud är det oftast hon som smutskastas hårdast. Som "går emellan", som är "osysterlig", som "beter sej som en slampa." "Hon visste ju att han var gift!"
Kan ni tänka er det omvända? 

När män uppfattas som bestämda, tydliga, med pondus eller auktoritet uppfattas kvinnor som grälsjuka, bitchiga, i klimakteriet, gnälliga. 

Om gäster dyker upp oanmälda när här ser ut som värst med kläder, disk, skräp huller om buller så skulle de förmodligen inte tänka "Vad slarvig herr Pastasson är", den skammen faller på mej. Det är oxå jag som tar den på mej.
Men att herr Pastasson inte bytt till vinterdäck eller renoverat huset på 20 år går inte han runt och skammas för. 

När en pojke/ man blir våldtagen av en annan man/ män så diskuteras det aldrig i domstol hurvida offret sagt nej tydligt nog, vad offret gjorde på en öde plats efter skymning, om han druckit eller hur hans sexuella historia ser ut. 

Och detta är alltså 2018. Inte 1957. 

Puss/ Asta