Onyanserad och okunnig debatt än en gång.

 

Läste en artikel delad på Facebook där "hundspecialisten" (kan betyda vad tusan som helst) Pierre Wahlström uttalar sej.
Enl forskning han hänvisar till är vissa hundraser av sk "kamphundsursprung" överrepresenterade när det kommer till hundar som attackerar andra hundar. Ni hittar artikeln här.
Den här debatten blossar upp då och då och för oss som anser att den är nonsens... eller åtminstone ofantligt onyanserad och okunnig... så är den inte helt ofarlig.
Många länder har lagar mot enskilda raser.
Än mer befängd blir diskussionen i kommentarsfältet till artikeln.
Som i så många andra sammanhang verkar människor bara kunna se i svartvitt.
Där finns de som tycker att alla hundraser är gulliga små änglar och att det alltid är hundägarens fel. Inför "hundkörkort" så är problemet löst typ.
Och så finns det dom som helt köpt bilden av den blodtörstiga mördarmaskinen till kamphund som är totalt opålitlig i alla sammanhang.
Någon sanning däremellan verkar ingen intresserad av och därför kan vi heller aldrig få en saklig diskussion.

Vad är en kamphund?
Det finns egentligen två helt skilda begrepp.
Antingen menar man hundraser/ blandraser där raserna någongång används inom kamp ex tjurkamper el hundkamper och annat elände i tidernas begynnelse. Dit hör många av dagens raser. Alltifrån bulldogar till staffar till min egen ras.
Eller så talar man om hundar som faktiskt tränas till att slåss/ kampa med andra hundar idag. Detta är så klart förbjudet i Sverige.

På -70 och -80 talet var det schäferhundar och rottweiler som fick agera "farliga" hundar i debatten. Idag är det oftast amstaff eller staffordshire bullterrier eller diverse blandningar med dessa inblandade som får "bära hundhuvudet" och som diskuteras att förbjudas i Sverige så som de är i många andra länder.
Hundar som ofta är väldigt "människovänliga", öppna och tillgängliga, stabila med barn. Och samtidigt hundar som med sitt utseende anses som "tuffa" och därmed inte bara attraherar stabila barnfamiljer utan även gangsterwannabee's som behöver en potensförlängare. Det är helt enkelt mer pondus att ha en pittbullblandning än en cockerspaniel om du vill ha hunden som ett fräckt och avskräckande attribut.
På diverse hundsäljar/omplaceringssidor dominerar dessa blandningar. Avlade av oseriösa människor som vill tjäna lätta pengar och inte är ett enda dugg omsorgsfulla med vem de säljer till.

I stort sett vilken hund som helst på över 20 kg kan bli farlig i orätta händer.
Med vilja eller av oförstånd.
Och som sagt, vissa hundar attraherar dessa orätta händer mer än andra.
Men sedan går det inte att komma ifrån att av alla de 345 godkända raser som finns i Sverige (och sedan en massa blandningar upptill) så är inte alla hundar lika och alla hundraser passar inte till alla.
Vissa hundraser passar bättre i barnfamiljer än andra, vissa hundraser fungerar till följd av sin vaktinstinkt sämre i tättbefolkade villaområden än andra.
Det är inte konstigare än att en väldigt agilityintresserad tolvåring inte ska slå till på en engelsk mastiff eller att den smålata tvspelsintresserade ungkarlen i en 2:a på 4:e våningen kanske ska välja nåt annat än en Alaskan malamut.
Och vi kan dra en lättnadens suck över att gangserwannabeesnubben inte förstår att det finns betydligt skarpare hundar än en amstaff.

Så till "hundspecialist" Pierre Wahlström vill jag säga att sanningen ligger någonstans i gråzonen. Vissa hundraser är mer benägna att simma/ vakta sin ägare/ apportera/ slåss men det stora problemet ligger i vem hunduppfödare säljer till och vilka raser som attraherar människor som vill ha ett vapen.
Förbjuds staffarna så kommer andra hundraser att fylla den platsen.
Och Golden retriver är fortfarande den hundras som biter flest barn i Sverige.
De små mördarmaskinerna.

Puss/ Asta