Hur jobbig får man va (innan man blir outhärdlig?)

TACK Cis som försvarade mej i föregående inlägg. Får väl hoppas att mina övriga läsare inte följer regeln Den som tiger samtycker haha.

Till någonting annat som jag funderat på en hel del sista tiden och som tangerar bilden ovan...
Hur jobbig får man va ? (innan man blir outhärdlig.)

Jag har saker som skaver, det antar jag att de flesta har?
Det finns saker man gör som känns mer eller mindre inte okej.
Saker som strider mot ens inre övertygelse eller mot ens samvete.
Att konsumera i onödan, att äta kött (och i synnerhet fläsk), att snacka skit är sånt som jag gör trots att det inte landar riktigt rätt i mej.
Att flyga är en annan grej, det skrev jag om här senast.
Just problemet med nöjesflygning tänker jag jätte mycket på numera.
Man vill komma bort. Ha sol å värme. Uppleva andra kulturer. Se oexploaterade länder. Vara ledig på riktigt. Få kvalitetstid med familjen. Unna sej... Ja alltså jag HAJAR verkligen allt det där.
Jag flyger ju varje eller vart annat år själv, visserligen inte till Thailand eller nån annan långresa men Grekland känns illa nog. Det ÄR illa nog.
Flyget smälter våra isar och ökar koldioxidutsläppen radikalt och att ändå välja att flyga ÄR att medvetet lämna över klotet i sämre skicka till barn å barnbarn.
Det kan inga vegetariska onsdagar eller cykelturer till jobbet i världen ändra på.
Naturen och klimatet kommer att kräva uppoffringar större än så (att skippa flyget) av oss, det är jag övertygad om.

Jag vill understryka att jag inte sätter mej på höga hästar och tror att jag är bättre än andra. Att jag flyger själv. Att jag inte anklagar någon.
Men jag tror att för mej har det nog börjat skava såpass att jag kanske gjort det för sista gången.
Och då tillbaka till frågan, hur jobbig får man va? (innan man blir outhärdlig.)
Jag vet att jag redan är en jobbig jävel när det kommer till antirasism.
Jag har droppat både vänner, bekanta och släkt av den anledningen.
(Riiiiktigt så radikal kommer jag kanske inte vara om polare tar en weekendsresa till London med Norweigen haha.)
Jag ses av många som rätt radikal när det kommer till min feminism och syn på män å jämställdhet.
Alltså lite så där jobbigt Pk i största allmänhet. Fråga min man...
Och då är frågan om man helt enkelt blir outhärdlig om man nu... dessutom... gör ett statement av att inte flyga?
Det finns en hårfin gräns när människor går från att vara medvetna till rättshaverister. En hårfin skillnad på att försöka vara en "bra människa" till att bara bli en jobbig jävel.

Tycker ni den börjar passeras?

Puss/ Asta