Är jag falsk?

"Du borde inte öpnna munnen. Du har gjort allt. Du är den mest falska feministen jag kan tänka mig. Du är falsk rakt igenom. Ombytlig. De som följer dig måste vara blinda som inte kan se hur mycket du ljuger. Du ljuger om allt människa. Skäms."

Den här kommentaren. Ganska säker på att det är någon jag känner. Har några aspiranter.
Den fick mej att le men oxå att få uppslag till ännu ett inlägg, ett viktigt sådant.
Till "Anonym" som skrivit, jag skulle kunna kolla upp vem du är men ids inte. Är inte tillräckligt intresserad.
Det rör mej inte i ryggen med vad en människa som inte ens vågar uppge sitt namn kastar för förolämpningar. Har du belägg för min falskhet och mina lögner så återkom gärna men då med namn. Ha det gott, hej.


Men till inspirationen då.
Jag förstår inte riktigt hur Anonym kunde bli så provocerad mitt inlägg "Ge mej dina håriga tankar"   då jag verkligen försökte att klandra fenomen och ingen enskild kvinnas val. Om du inte läst det inlägget så gör gärna det först, det är länkat å klart här.
"Du har gjort allt" skriver hen. Och DET är nåt värt att diskutera.
Nej, inte riktigt allt faktiskt men ja en hel del. Allt ifrån att raka snippan till att vara hemmafru till att framhålla hur förträffligt härliga, raka och enkla män är jämfört med skvallrande, hysteriskt kvinnfolk. 
Är det ljug å falskhet eller är det utveckling å förändring?
Det får läsaren avgöra.
Men vad mer intressant är, jag GÖR fortfarande en hel del som aldrig kan ses som feministiskt hur feministisk jag än vill vara.
Jag sminkar mej när jag ska ut i sociala sammanhang.
Jag tycker om att klä mej så som den manliga blicken uppskattar... framhäva tuttar, gömma undan valkar.
Jag gillar högklackat.
Jag lever med en högst ojämställd man.
Jag kan fortfarande döma kvinnor snabbare än män på en reflexmässig basis.
Osv.
Inget av det är feminism. Men det som ändå gör mej till feminist är att jag reflekterar och problematiserar  varför jag reagerar/ agerar/ känner som jag gör.

Ingen av oss är fullkomlig. Allra minst jag. Jag är inte särskilt falsk men jag har en mängd andra tillkortakommanden. Det fina i kråksången är att vi inte behöver vara perfekta heller. Vi behöver inte ens jobba med oss själva. Fast jag tycker det är utvecklande att göra det, en rörelse framåt.
Feminism är att inse att kvinnor och män inte har samma rättigheter och plats samt att vilja synliggöra och förändra det.
Men systerskapet handlar om att inkludera olika sorters kvinnor och att istället för att kritisera den enskilda individen lyfta ett fenomen som är problematiskt.
För mej i alla fall.
Hur tänker du? 

Puss/ Asta