Ge mej dina håriga tankar

Att INTE raka sej kan vara feminism.
Att raka sej kan ALDRIG vara feminism, men man kan vara feminist ändå.

Jag kan bli så himla trött på mentaliteten att ALLT en kvinna gör (så länge hon gör det av sin egna fria vilja) är feminism... varesej det handlar om att välja hemmafrulivet eller att operera tuttarna.
Jag vill verkligen inte lägga nåt skuldbeläggande på den enskilda kvinnan, det är tufft att växa upp och leva i ett patriarkalt samhälle och ingen av oss går helt fri, men däremot måste fenomen få ifrågasättas och kritiseras.
Således är det inte feminism att pyssla med fillers och botox för att försöka krampaktigt hålla kvar i evig ungdom, inte feminism att operera friska kroppsdelar för att de bättre ska fylla den våta drömmen om hur en kvinna skall se ut, inte feminism att raka bort hår vi fått av en anledning och försöka få det till att det är smutsigt och ovårdat att som vuxen kvinna inte se förpubertal ut.
Men såvida man inte är en influencer som kraftigt påverkar yngre kvinnor till att leva likadant så kan man trots det vara feminist.
Är ni med mej?

Själv slutade jag raka snippan för ett bra tag sedan. Är helt bekväm med det nu och greppar inte riktigt varför jag så gärna ville se ut som jag var 11 år mellan benen förut?
Däremot är det här med orakade ben och armhålor nytt för mej, något som mognat fram därför att jag inte riktigt kan försvara att raka dem. Sedan jag slutade har jag inga hudirritationer, ingen klåda, luktar mindre svett. Moder jord har ju tänkt till lixom, håret hamnade inte där av en slump.
Man kan väl säga att jag är nöjd men lite obekväm.
Märkligt... och sorgligt... nog ses ju hår i armhålor som ett tecken på dålig karaktär och bristande hygien. Ja mer än så till å med, det ses som udda och väcker starka reaktioner. Hat.
Vem minns inte tjejen som under Melodifestivalen för några år sedan fick motta hat och hot då hon glatt vinkade och blottade en hårig armhåla som fångades av kvällstidningarnas fotografer?!
Jag får se om jag orkar med den (oftast) outtalade pressen om slät och hårfri hud när det nalkas sommar och tunnare kläder. Att gå där med mina tofsar under linnet.
Men jag har alltid varit lite av en stillsam rebell. Alltid gått mot strömmen. Alltid varit lite motvalls så där och jag fattar faktiskt inte varför inte fler ifrågasätter det märkliga med detta rakandet.

Hur tänker du? 

Puss/ Asta