"Fyren mellan haven" av ML Stedman är min senast lästa bok, jag fick den rekommenderad till mej när jag var iväg på fackkurs i början av den här månaden av flera personer som sa att "de aldrig gråtit så som när de läste den här boken."
Tom Sherbourne, en man med en sargad själ efter att ha tjänstgjort på västfronten under Första världskriget tar anställning på den avlägsna fyren Janus Rock tillsammans med sin unga hustru Isabel.
Där lever de isolerade och det är de två mot världen.
De är förälskade och drömmer om att starta familj. Men något är fel med Isabels kropp och missfallen avlöser varandra och gör henne allt mer nedbruten.
En dag spolas en liten båt upp på land. I denna finner de en död man och ett levande litet spädbarn.
Isabel tar omedelbart till sej den lilla flickan och mot bättre vetande går hennes make med på att inte rapportera händelsen. De behåller flickan som sin egen.
Först två år senare när de återvänder till fastlandet förstår de vidden av sitt beslut och att det som blev en välsignelse för dem blev till en katastrof för någon annan.
"Fyren mellan haven" är en roman om längtan, kärlek och konsekvenser.
Det är en berättelse om rätt och fel och om att det inte alltid är helt enkelt... för att inte säga omöjligt... att avgöra vad som är det rätta.
Denna hyllade roman blev också en storfilm med Alicia Vikander (jag har inte sett den... än.)
Romanen är framförallt i sin första del långsamt berättad med många detaljbeskrivningar om naturen, fyrvaktarens arbete och det stormiga havet.
Jag tyckte om den och drevs av att få veta hur det skulle gå. Sista delen av romanen har ett högre driv och skapar ett större bladvändarbegär.
Och visst grät jag på slutet... även om jag absolut fulgråtit mer i mitt liv.
Trots att det är en vackert berättad roman, en fantastisk historia och en förmåga att skapa sympatier åt alla håll så är det nåt... nåt... med boken som inte når mej till 100%, något inom mej som jag inte får tag i eller kan sätta ord på som protesterar.
En "rolig" grej var att jag under hela tiden jag läste tog för givet att ML Stedman var man. Författaren beskriver de manliga karaktärerna och deras tankevärld bättre än de kvinnliga perspektiven.
Först när jag läst slut boken och läste tacksidan förstod jag att författaren är en kvinna.
Trots vissa betänkligheter är absolut "Fyren mellan haven" en god roman.
Jag ger den en något blek 4.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare