Skulden, rättsliga principer och män som hängs ut trots att de frias.

Bild: Lånad av Mal Hultgren. Den är fantastisk!

Hör ni, jag tänkte prata om nåt som inte är helt enkelt.
Åtminstone jag har delvis motstridiga känslor.
Det här med att hänga ut icke dömda män på nätet och de fakto att de inte är dömda för brott ändå får problem med sina karriärer.
Vi har ju några aktuella fall just nu.
Skribenten, programledaren och komikern tänker jag på då.
Fredrik Virtanen, Martin Timell och Soran Ismael.
Samtliga anklagade för bland annat våldtäkter. Alla friade.
Och därmed, i lagens namn... oskyldiga.

Jag är demokrat också när det kommer till brott och straff.
Jag tycker inte polisen ska utreda polisen.
Jag är emot dödsstraff även för de allra vidrigaste brotten.
Jag är mycket tveksam till att längre straff har någon som helst avskräckande effekt på brottsligheten.
Jag tycker att interner på fängelser ska ha rätt till bra mat, meningsfulla aktiviteter, idrott, i den mån det går internet, bra sängar, trygghet och framförallt en meningsfull vård.
Jag tycker vi borde ha ett system där resning kan begäras enklare om ny information framkommer.
Jag står upp för att häktestiderna skall minimeras.
Att alla skall dömas rättvist och att inga tvivel får finnas om skuldfrågan.
Jag tycker alla skall ha rätt till en ny chans efter avtjänat straff.
Och jag tycker... egentligen... att den som bedöms oskyldig också är att betrakta som oskyldig.

Men den sista punkten är den svåraste!
När det kommer till brott mot kvinnor och i synnerhet våldtäkter är de fällande domarna få.
Beräkningar finns på att ungefär 1 % av alla våldtäkter leder till fällande dom.
Det ligger i brottets natur. Skam, många som inte anmäler. Rädsla, många vågar inte anmäla. Det är sällan fler inblandade än de berörda och ord står mot ord.
Men det innebär inte att våldtäkten inte ägt rum.
Det innebär inte att offret inte har ärr som kanske är livslånga.
Jag har själv varit utsatt för tre våldtäkter. Skulle man gå efter nuvarande lagstiftning så ännu fler. Samtliga begångna av svenska män... vilket är oväsentligt för mej.  Jag har inte anmält. Jag la skulden och skammen på mej själv.
De av mina vänner som varit utsatta för våldtäkter har heller inte anmält.
Statistiken säger att om vi gjort det så hade de med största säkerhet inte ha fällts. Att våldta en kvinna är i stort sätt riskfritt.
Det betyder inte att det inte skett. Och att det kostat oss en eller ett par terapitimmar och förmodligen en sämre självbild och självrespekt än vad vi annars hade haft.
Jag har bortsett från min egen utsatthet ett fall från min uppväxt jag tänker på i dessa lägen.
En ung flicka, bara ett barn, våldtas upprepat av sin far. Samma man som körde tungan i munnen på mej och tog på mina knoppande bröst när jag var typ nio.
Hon berättade för en skolsköterska. Som kontaktade polisen. Som genomförde förhör. Hon fick genomgå läkarundersökning. Träffa psykolog.
Efter hot av sin egen mamma tog hon tillbaka alltihop.
Sa att hon hittat på.
Alla visste att DET inte var sant. Vi anhöriga, polisen, läkarna, psykologen.
Men han gick fri.
Han gick fri!!! Och satt med på våra jävla kalas och julaftnar i många år efter det.


Om man inte anmäler så kan man ju inte heller förvänta sej någon upprättelse.
Men om man nu har modet, kraften, orken att genomföra en polisanmälan för det brott och den enorma kränkning det inneburit och mannen i fråga frias, är det då rimligt... finns det någon som helst rimlighet... i att offret, inte nog med att hennes redogörelse inte höll hela vägen, dessutom skall hålla tyst???
Ja, jag frågar. För det står samtidigt mot den mycket viktiga demokratiska principen att det i vårt land är domstolen som dömer, och den som frias är att betraktas som oskyldig.
Jag tycker inte att det är helt enkelt.
I det, just nu allra mest omdiskuterade fallet Fredrik Virtanen- Cissi Wallin och där steken nu är den omvända, Wallin riskerar åtal för förtal, är problemet än mer prekärt.
Wallin fick kännedom om att hon inte var ensam om att ha blivit utsatt för Virtanen. Ett dussin andra kvinnor har berättat till henne ( några har jag för mej, har även polisanmält men det kan jag inte svära på) om övergrepp och våldtäkter begångna av samma man.
Cissi Wallin hade inte bara hämnd och rening för egen del i åtanke när hon gick ut med hans namn publikt. Hon ville även varna för en farlig person.
En farlig person, helt olämplig för det prestigefulla och maktfulla arbete han då hade.
Nu har, Fredrik Virtanen, enligt egen utsago svårt att få jobb, hans karriär har gjort tvärstopp och han har problem med försörjningen. Trots att anmälan, som gjordes flera år efter övergreppet, aldrig ens ledde till åtal.
Rätt eller fel?
Ja ni får döma själva och som sagt, jag tycker inte det är enkelt men jag tror på Cissi Wallins redogörelse och jag förstår hennes motiv.
Jag önskar att jag haft modet att göra samma sak med mina förövare.

Puss/ Asta

Absolut svensk (å vad fan är det för fel på skåningar?)

Sett andra delen av Absolut svensk med Soran Ismail på Svt och det är svårt att sortera känslorna riktigt.
Jag som nu håller på och läser den urtråkiga kursen forskningsmetodik i skolan ser att man i artiklar och vetenskapliga studier sorterar efter teman som framkommer och mina känslor av Absolut svensk kan väl sammanfattas i följande.
Stor stor beundran för Soran.
Förundran över hur vanliga naiva människor resonerar kring rasism.
Skam över att dela etnicitet med cyniska rasister som Mårtensson.
Sorg över Skåne.
Skam över att vara vara en "Duktig Pk idiot." 

Soran Ismail är lika gammal som min äldsta dotter. Jag skulle alltså kunna vara hans mamma.
Men han är lite som Zlatan. Zlatan är fantastisk med sina fötter. Soran är det med sin analytiska förmåga, sitt lugn och sitt sätt att bemöta andra.
Jag är och har varit sedan han dök upp och blev känd förundran över hur klok han är den mannen.
Seriöst, han är för bra för att vara stand up'are och programledare.
Soran borde bli nåt stort. Ledare i ett större sammanhang.

Soran intervjuade "vanliga människor i Tomelilla." Ungdomar som gillar att sladda runt på en parkeringsplats med sina epatraktorer, några bröder från Somalia som blivit utsatt för hatbrott, en av killarna som dömdes för brottet, en patrullerande polis.
Med samma lugna och intresserade tonfall samtalade han med dem. Utan att någonsin bli upprörd i sitt tonfall eller sitt kroppsspråk, utan att ställa dem mot väggen.
Han sitter och pratar med en ung tjej som visserligen är söt och vänlig och som förnekar att hon skulle vara rasist men som faktiskt tycker att vi ska mäta dem med annan etnicitet efter en annan måttstock än svenskar. Om de anstränger sej för att lära sej språket, anammar vår kultur, skaffar sej ett jobb osv. Åsikter som inte bara unga tonårstjejer ger uttryck på.
På den direkta frågan om Sverige är lika mycket Sorans land som hennes tvekar hon och går därefter med på det "eftersom han sköter sej."
Inte en enda gång frågade Soran hur mycket nytta de här motorburna ungdomarna gjorde för sitt land och varför det inte är viktigt att vara ambitiös om man heter Svensson.
Den dömda rasister erkände att det var jävligt dumt att slänga in en bräda genom ett fönster och skrika att blattarna ska ut men rasist var han inte och Soran var inte påstridig där.
Inte ens när en polis står och säger att "Nej rasism tror hon inte på, ungdomar blir lite fulla och så ger de sej på varandra tyvärr." En polis står och säger nåt så jävla dumt i en intervju på Svt!

Den här Tobbe Mårtensson som gör videoklipp på facebook där han med rasistisk dynga vänder sej till ungdomar som får rösta för första gången och vrålar saker som "Svenska pensionärer och ungdomar kastas ut för att flyktingar, asylsökande och annat helvete ska få plats" är inte heller rasist.
Icke. Han är feltolkad. Människor har inte lyssnat tillräckligt noga. Och om de har feltolkat, ja då är det deras eget fel. Han bär inget ansvar. Han är inte rasist. Han har ju en iransk fru.
Inte ens då höjer Soran tonen. Han säger bara att han blir lite ledsen.
Och jag kan förstå det. Soran och jag har olika utgångsvärde i det här, olika värde i den här typen av värderingar där jag är självklar om än i Mårtenssons ögon en naiv landsförrädare. Jag kan bli arg, för på riktigt kan det aldrig riktigt drabba mej.

Alltså Skåne.
Denna vackra idylliska del av vårt land. Jag har alltid känt en dragning till Skåne och till landskapet där. Jag känner många fina skåningar. Ändå går det ju inte att komma ifrån att det inte är där som den svenska begåvningsreserven är samlad. Tyvärr.
På riktigt känner jag så att jag skulle aldrig i livet flytta till Skåne eftersom det ihop med charmiga skåningar, vajande sädesfält och mysiga stränder också finns en jävla massa rasister.
Sverigedemokraterna är som störst i små hålor där nere. Eslöv, Sjöbo, Tomelilla, Vellinge...
I vissa av de här jäkla kommunerna så är varannan invånare Sd'are.
Vad FAN, på ren svenska, beror det på?

Skammen över att vara Pk idiot kommer nog ännu mer efter nästa avsnitt där frågan tas upp.
Soran samtalar med sin vän... är det Appelqvist han heter? om att han vunnit priser och fått hålla tal till följd av sin öppenhet, sitt engagemang mot rasism och sin tolerans.
Soran ÄR Mr Pk.
Och ändå, ändå så lever han väldigt segregerat och i sin lilla värld efter jobbet.
Han uttrycker att han känner sej som en hycklare och där är jag enig.
Vad gör jag? Mer än sprider Sd föraktande klipp på facebook och bloggar argt om Sverigedemokraterna? Mer än sitter här och känner mej förrådd av min egen regering (som jag röstat på) när de stänger gränserna?
Inte mycket för integrationen där inte.

Bäst i Absolut svensk är deras experiment. Idag blev jag tårögd på riktigt när en blond tjej och en svart tjej bad att få låna en mobiltelefon och ringa en kompis. Gissa vem som hade mest tur?

Puss/ Asta

Ps. Gruppen "Svenska negerbollar" har nästan 30 000 gillare. Jag dånar över människors dumhet.
Dånar.

Hur har du det med fördomarna?

 

I Absolut svensk som sändes härom dagen på Svt och som fortfarande går att se på Svtplay (gööör det för tusan om du inte redan gjort det) så gör Soran Ismael ett rasisttest.
Han får svara på en mängd olika frågor, göra snabba klick, välja och välja bort och enligt psykologen som hjälpte honom och analyserade svaren går det i princip inte att lura testet.
Resultatet blev att Soran har lika mycket fördomar som genomsnittet och att han tenderar att föredra vita människor framför svarta.

Jag tror, eller nej jag är helt säker på, att vi alla har fördomar.
Det gäller inte bara i form av rasistiska sådana utan även mot andra grupper.
Känt är att i alla former av grupper utvecklas ett vi mot dom tänk.
Det gäller män mot kvinnor, lantisar mot storstadsbor, sossar mot moderater, smala mot tjocka, undersköterskor mot sjuksköterskor, klass 9 c mot klass 9a, Frölunda mot Djurgården, överklassen mot arbetarklassen.
Alla har fördomar och alla kategoriserar.
Det är vad vi gör MED våra fördomar och invanda tankar som definierar oss till hur vi blir och agerar mot våra medmänniskor.

Fördomar har med generalisering att göra. Något vi lär oss redan som väldigt små och som underlättar eller till å med krävs för att livet inte ska bli för jobbigt.
Generaliseringar formas av det vi upplever omkring oss bland annat. Vad vi ser, hör, råkar ut för.
Vad vi känner igen och vad vi inte känner igen. Vad vi kan relatera till och inte relatera till.
Känslan för gruppen är oxå djupt mänsklig, något som hjälpt människan att överleva i evolutionen men som också skapat motsättningar som i dess fulaste form blivit rasism och krig.

Jag skulle jättegärna vilja utföra ett sådant test. Det vore ju hur intressant som helst.
En del fördomar vet jag om att jag har. Jag kan komma på mej själv med att reagera inför en viss typ av person eller händelse men till mitt försvar så måste jag säga att jag tror mej vara mer öppensinnad och analytisk än flertalet.
Det trodde förvisso Soran med och hans test gick ju så där...

Jag har av någon anledning enklare att erkänna fördomsfulla tankar mot andra svenskar än mot invandrare även för mej själv. En massa automatiska tankar som poppar upp om ex den förstoppade medelklassen som anlitar städhjälp, kvinnor med taskig hemmablondering som röker inför sina barn, värmlänningar :) och som självklart inte alltid stämmer
Hur har du det med fördomarna?

Puss/ Asta

Sorangate

 
... Jag är fortfarande arg.
Ännu mer arg blev jag när jag lyssnade på P1 där Sveriges radios vd Cilla Benkö motiverade varför Soran Ismail satts i karantän över valåret.

"På Sveriges radio skall alla typer av röster och debatter föras. Men en programledare kan inte aktivt i sin programledarroll tala för eller emot ett demokratiskt valt politiskt parti och bla bla blaaa."

Soran Ismail är känd och övertygad antirasist!
Han är inte specifikt "Anti Sverigedemokraterna."
Om sossarna, moderaterna eller feministiskt initiativ plötsligt skulle framföra rasistiska åsikter och uppföra sig (minst sagt) tvivelaktigt så partiföreträdare blev uteslutna i parti å minut så skulle han tala om dessa partier oxå.
Det är inte Sorans fel att han som antirasist kan hämta mest material från Sd.

Cilla Benkö må låta hur auktoritär och sträng som helst i rösten.
Hon blandar ihop korten i allafall.
Programledaren på P1 frågade henne huruvida programledare på SR skulle kunna hålla sej kritiska till det nazistiska partiet Svenskarnas parti.
Det var enligt Benkö skillnad, för DE är ett nazistiskt parti.
P1: "Det är ett demokratiskt invalt parti i Grästorp."
Benkö: "Nazism strider mot demokratiska principer."
P1: "Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt och rasistiskt parti... eller?"
Benkö: Ja men invalt.
Ehhhh?!

Glasklart eller hur?!
Nazism får Sveriges radios programledare ta ställning mot.
Rasism inte.
Det gör mej förbannad!
Jag tror och har hela tiden trott att den största faran med Sverigedemokraterna är inte att de ska få något aktivt inflytande i riksdagen eller i en regering.
Inte ännu på flera val i allafall.
Varken Socialdemokraterna eller Moderaterna lär ta i dom med tång.
Den stora faran är att samhället, media, övriga partier påverkas och att rasismen normaliseras.
"Antirasism" ses som vilken rörelse eller särintresse  som helst och inte som något alldeles självklart i en demokrati.

Fegt Cilla Benkö. Skitfegt.

Puss/ Asta

På supervalåret får man enl Public servic inte ta ställning mot rasism.

Soran Ismail sätts i karantän av Public service under resterande "supervalår" då han anses för öppen med sin politiska ståndpunkt. Sveriges radio har objektivitetskravet att leva upp till.

Sen när blev det kontroversiellt att ta ställning mot rasism i Sverige?
Jag tycker SR är så flata så jag får huvudvärk.

Soran Ismail, stå upp komiker och radiopratare, talar ofta om rasism.
På ett humoristiskt, lågmält och roligt sätt. 
Han talar om den verkligheten han möter dagligen.
På stan. I möte med myndigheter. I sin barndom. När han som okänd söker jobb.
Han talar om den ilska/ upprördhet/ aggressivitet som han möter i form av mail och på sociala forum. Ren rasism. Rent "blattehat" och muslimförakt.
Serverat av ett riksdagsparti... jo, det är sant men likväl aggressivitet och hot.
Att det undertecknas Sd är knappast Sorans fel.
En del av hans show "En skam för Sverige" som har gör med Magnus Betnér handlar om järnrörsnatten. När höga företrädare för riksdagspartiet Sverigedemokraterna provocerade och muckade gräl. När de bevingade orden sades ur Sd munnen...
"Det här är mitt land. Det här är inte ditt land. Det kommer bli synd om dej. Vänta bara till efter valet."
Soran beskriver sitt liv och den interaktion som sker mellan honom och andra.
Att Sd där utmärker sej kan väl aldrig tilldelas Sorans ansvar?!
Eller hur tänkte Public service där?

Sverigedemokraterna ÄR inte vilket parti som helst i riksdagen.
De allra flesta svenskar och röstberättigande i detta land fjärmar sej från dem.
Av en anledning.
Jag skulle tro att flertalet, drar till med en gissning så här mellan tummen och pekfingret, 100% av de anställda programledarna å kändisar anställda inom Public service delar Sorans åsikter om rasism och därmed om Sd.
Vad ska vi göra åt det?
Å går det inte åt fanders med objektiviteten då?
Ska vi kanske kvotera in en andel skinnskallar?

Det här är så jävla dumt så jag tror jag måste gå å lägga mej.

Puss/ Asta

Götelaborg

Tillbaka från min å makens Göteborgsweekend och som den fiiiiina bloggerska jag är har jag så klart dokumenterat det i bilder.
Dock blir det lite underligt när maken inte är med på en ända bild.
Det beror på att han hyser en närmast panisk rädsla för att cirkulera på nätet.
Jag svär på att jag HAR en make. Jag förstärker ibland... lägger till å drar ifrån... för att göra lilla gråa mej intressantare men det ÄR sant.
Han finns.
Utan att vara med.
Om ni fattar?!

Ja. I alla fall. Vi bodde på Gothia hotell. Precis vid Korsvägen.
I det mittersta av dessa hus.



Utsikten var kunde säkert ha varit magnifik.
Men nu var vi i Göteborg och där är det Göteborgsväder.



Men inomhus var fint. Jättefint.
Å två sängar som maken inom 1,5 sekunder sköt ihop till en.
Vilket inte hjälpte särskilt mycket...
Jag kan väl säga som så utan att avslöja för mycket att man behövde inte precis vara akrobat för att få sängarna att dela på sej. Det behövdes inte jäääätte mycket aktivitet.
Däremot behövde man vara lite av en akrobat för att på ett sexigt sätt ta sej upp igen när man ramlat emellan.
Fick övat en del på det och tror minsann jag fick till det på slutet.



När vi gick till showen... själva syftet med Göteborgsresan... mötte vi den här killen.
Mitt på gatan. Gående bland folk.
Jag vet inte... jag är ju från landet så jag hänger inte riktigt med i mode å så där.



Det var inte precis väder som lockade till en extra promenad eller hand i hand strosande. Snarare powerwalkade vi. Jag i 7 cm klack.



Väl inne i stugvärmen tog maken ett glas vin å jag en cider medan vi väntade.



Jag har lovat Mini att inte avslöja allt för mycket om "En Skam för Sverige" då de ska gå å se den här i stan i februari.
Men jag kan säga att både Magnus Betnér och Soran Ismail var bra, ungefär hälften hade jag hört förr och Soran var strået vassare.



Därefter var det hem. Byta om.
Å iväg till Heaven 23 för lite käk.



Drack den i särklass bästa Caipirinha (min favoritdrink) som jag någonsin druckit.
Värd varenda dyr krona.



Till middag käkade maken en kalventrecote och jag den klassiska räkmackan.
Gott. O ja.
Dyrt. O ja där med. Det lär bli havregrynsgröt ett tag framöver nu.

 

Vi tog ytterligare en drink i baren senare innan vi återvände till hotellrummet för fler akrobatiska övningar.
Höll på att säga att vi somnade båda ganska nöjda, men det var inte sant, jag hade glömt min insomningstablett hemma och slumrade in (notera: inte somnade) in framåt fem.
Innan dess hade jag vridit å vänt mej. Svettats. Frusit. Badat. Fått för mej att någon var utanför fönstret (tills jag kom på att vi var på våning 14.) Haft ångest. Fått huvudvärk.

Idag var det frukostbuffé... helt ljuvlig sådan... lite shopping och en evig väntan på tågen vi skulle åka med. Jag hem. Maken till Stockholm å fackkurs.
Å där någonstans fick jag feber.
Great.

Puss/ Asta

Astas adventskalender. 22:e december

Tänkte köra en serie. Från 1:a dec till julafton. En riktig bloggutmaning till mej själv. Adventskalendern kommer att bestå av människor som inspirerar mej. Eller som jag tycker är duktiga. Eller snygga.
Människor jag gillar helt enkelt. Jag kommer att blanda kända och privata godingar.
Välkomna till Astas adventskalender.

Den 22:e december. Presenterar stolt...
 
Soran Ismail. Född 1987 (och redan så jävla klok.)
Kurdiska rötter. Stand up'are och medarbetare på P3.
På senare tid allt mer debattör.

Jag har alltid gillat honom men på sista tiden, genom hans coola, humoristiska och avväpnande sätt att hantera Sverigedemokraterna har han blivit en idol.

Puss/ Asta

Asta gnäller vidare

Asta frisk

Jösses vad många som var här inne på bloggen igår! Över 800 besökare vilket är ungefär dubbelt så många som jag har i vanliga fall.
Nu inbillar jag mej inte att det var för att massan PLÖTSLIGT fått upp ögonen för min förträfflighet som bloggare. Snarare berodde det på att en vviss storbloggare omnämnde en konflikt med mej på sitt twitter.
Idag har nog intresset för detta tjafs klingat ut å vi kan återgå till ordningen igen.
Eventuella nya läsare hälsas så klart hjärtinnerligt välkomna!
Sammanfattningsvis är jag en kvinna i yngre medelåldern med 4 stora barn, gift med en make som får utstå en å annan välförtjänt gliring i mina texter, sjuksköterska, socialdemokrat,Winnerbäck fan, ägare till jordens vackraste 4 beningar, rapp i pennan, rakad i mina arrmhålor och med en fabläs för kalorier.
Skriver om allt ifrån bråddjupaste analyser av mej själv å andra till fullkomligt nonsens. Dränker besökarna i bilder på hundarna.
Som ni hör... ett oerhört spännande människoöde.  Jo, ironi är min ständiga följeslagare...
Så...
Var va ni andra igår, mina "vanliga läsare"... inte särskilt många av er hade tankar kring var er bloggetik innebär, vad min innebär och vad som kan ske i krocken däremellan?!
Tyck gärna till.

Jag kan inte uppbåda nån energi idag alls.
Tänkte skriva ett inlägg om vilket ansvar man har över hur mottagaren uppfattar det man säger/ skriver. Stort? Ingenting? Kan man häva ur sej slarvigheter som "negerboll" och sen försvara sej med att "JAG menar bakverk och inget illa. Å för mej har det alltid hetat så. Negerboll."
Eller har man ett ansvar över att någon kan ta illa upp?
Soran Ismail sa så bra i sitt sommarprat. Han menade att han blev förbannad på människor som sa nedsättande saker och därefter försvarade sej med att DE ser inte problemet, de menade inget illa.
Enligt Soran var det lika dumt som att sätta på sej någonannans glasögon och hävda att världen ÄR suddig. Att det är ignorant och korkat att påstå att ett problem inte finns för att JAG inte kan se det.
Jag tänkte skriva ett längre inlägg om detta, filade lite i mitt huvud på formleringar men jag ORKAR inte riktigt mer än så här...
Ni kanske kan ha en åsikt ändå? Vad tycker ni?

Jag är fortsatt sjuk. Som alltid när jag får den här skiten blir jag sjukare å sjukare för varje dag.
Trots att jag självpeppande försöker tänka varje kväll "imorgon är det nog bättre!" Det tar evigheter och den inflammerade processen i mina bronker äter sej bara hårdare å hårdare fast.
Jag är helt slut. Gråtmild och med världens träningsvärk i magen av allt hostande.
DET är ju åtminstone något.
Min Mini sa när jag vaknade "Hej, du ser ut som ett öde värre än döden."
(Från en Disneyfilm, nån som kan gissa vilken?)
Å det gjorde jag verkligen... det GÖR jag verkligen. Å då ser jag ändå käckare ut än vad jag känner mej.  Gnäll, gnäll, gnäll.

Puss/ Asta


Asta sjuk

"Jag är inte halv, jag är dubbel."

Jag strölyssnade i bilen på Soran Ismail när han sommarpratade här om dagen.
Det jag hörde var S Å   J Ä K L A   B R A!
Ska under helgen lyssna på det igen i lugn å ro.
Var det någon som hörde det?
Om inte så kan jag rekommendera att ni gör som jag, går in via hemsidan å lyssnar.

Soran född -87, med kurdisk-svensk bakgrund, är komiker och figurerar ofta i P3's Morgonpasset.
Han talade mycket om att växa upp i ett land som ofta slår sej för bröstet över sin öppenhet och fördomsfrihet med ett utländskt klingande namn och mörka ögon.
Fördomar han mött. "Välvilja" som slår fel.
Tänk vad vi människor ta en massa saker för givna hela tiden. Hur vi tror oss veta en jävla massa utan att veta någonting alls...

Sorans tankar och beskrivningar av sin uppväxt och att landet så som han ser det var väldigt intressanta, gav många aha-upplevelser. Men det var oxå sorgligt på nåt vis, över tanken hur oerhört långt vi har kvar till vi bara börjar se på människor som människor.
Hur långt vi har kvar innan vi börjar betrakta människor som bor här och har svenskt medborgarskap som svenskar... oavsett var de är födda eller har för hudfärg.

Som Soran sa... jag är inte halvsvenk. Om jag är halvsvensk så finns det någon som är helsvensk.
Helt är bättre än halvt. Per automatik.
"Jag är inte halv, jag är dubbel."

Lyssna!

Puss/ Asta