Det här med ras är väldigt viktigt för mej.

 

Förlåt den provokativa rubriken men så är det.
Det finns ingen vackrare, charmigare å mer fulländad ras än Dogue de Bordeaux.
Inte för att jag vill skryta men min kille... han är i mina inte helt objektiva ögon... den finaste som finns.
Han må vara ett stycke tonårsodåga med ytterst selektiv hörsel och en allt för hög tillit till sitt egna ego men han är SNYGG och han förgyller mitt liv varenda vaken minut med sin charm och sin kärlek.


Vi var på stranden idag. Ja, jag är sjukskriven men hunden måste ju ut i alla fall.
Där fick han springa lös. Vi var helt ensamma och man ser åt flera hundra meters håll på alla sidor.
I övrigt kommer herrn få uppleva en del koppel och linpromenader i fortsättningen.
Vi får helt enkelt backa bandet. Träna mer. Träna från början.
Han HAR ju kunnat inkallning tidigare... det är bara att han har kommit på lite dåliga tankar sista tiden den unge mannen.
Förmodligen går vi en inkallningskurs oxå. Mest för att få lite inspiration och den där sparken i baken att faktiskt träna.

Helt ljuvligt var det ute. Vår å sol när vi gick.
Tunga moln och storm på vägen hem.
Älskar havet så här års. När vågorna piskar mot stranden.



Nu är jag helt slut i rutan.
Trots att jag omväxlande sov till klockan TVÅ idag.
Orken räcker ingenstans med de här luftrören.

Ska laga lite käk och sen inte så mycket mer.
Har ni en bra torsdag?

Puss/ Asta