Jag ska sova strax, upp tidigt imorgon för en lång utbildningsdag.
Tänk att jag för bara en vecka sedan gick och la mej för sista natten på Cypern.
Att jag så där dags satt på vår terrass i den ljumna natten med en drink å längtade hem en smula.
Så fort det blir vardag. Så fort kroppens töms på all den där extra energin.
Jag har jobbat kvällen med "lillebror" och vi har haft ett bra pass.
Lugnt å fint. Inga akuta överraskningar. En hel del fniss å trams emellan.
Igen måste jag verkligen rekommendera er flickor att skaffa er en riktigt nära killkompis med homosexuell läggning. Det är såå skönt och såå självklart.
Bortsett från allt det där som riktig vänskap ska innehålla... att man har kul ihop, får varann att skratta, kan dela förtroligheter, ställa upp, hjälpa varandra, pröjsa en pizza, hjälpa till att köra när den enes bil gått sönder och allt sånt så har man en man... helt gratis... som man kan fråga å som kan ge en råd kring hur karlar tänker, vad dom egentligen menar osv.
En kollega... och vän... till mej har det oroligt och svårt just nu.
Jag vill inte gå in här på vad det är, men det är inget i-landsproblem.
Jag känner så fruktansvärt med henne och önskar att det fanns något som jag kunde göra.
Mitt i patientvården, i flamset och tramset och i det allvarliga arbetet så har hon hela tiden funnits i mina tankar.
Jag tänker på dej Jai... jag önskar, hoppas, ber att allt ska gå bra!
I natt hade jag tänkt sova på övervåningen. Utan Gotteman.
De sista nätterna har varit fruktansvärda då madrassen är allt för liten och han väcker mej varje gång jag råkar ta för mycket plats.
Jag har varit helt säker hela dagen på att, i natt så.
Men så hade han saknat mej så fruktansvärt och han har hållit sej kloss till mej sedan jag kom hem.
Det kommer ylas förfärligt om jag försvinner upp så här snart.
Får väl ta det imorgon i stället.
Har en massa tankar i huvudet som skulle behövas präntas ner men jag orkar inte just nu. Jag är för trött. Å jag ville mest säga "hej."
Sov sött.
Puss/ Asta
Undrar hur det går med Gottemans avvänjning. Här har vi det motsatta, jag har flyttat ur sovrummet eftersom vår fina gamla Burma vaknar vid 4 på morgonen och vill ha mat. Jag puttar till mannen och han går upp och fixar maten och somnar sen om på en sekund. Men då vill burman ha sällskap... Och sitter och pratar och puttar på mig så jag inte kan somna om... Om jag inte sover där så väcker han mannen, får sin mat, och sen somnar mannen om på en sekund. Och jag gissar att burman fortfarande är vaken, men han lyckas inte hålla mannen vaken... Så jag sover i soffan istället. Och saknar att somna med min goaste katt i famnen och har inte så lite dåligt samvete över att han vid 17 års ålder inte ska kunna få mitt sällskap några ynka timmar varje morgon, men jag MÅSTE få sova om jag ska orka med mitt liv just nu... Så är det att älska sina djur maximalt...
SvaraRadera