En suddig bild i farten. På en trött tant och hennes puss ovilliga prins.
Usch, idag är ingen bra dag.
Det är en sån där dag när
När tankar malt ett längre tag om vad jag borde börja å sluta med... och när jag gör precis tvärtom.
En sån där dag när jag känner mej fet å svulstig å allmänt skitkass på de flesta sätt.
En sån där dag när jag (för andra dagen i rad) svullar snacks till jag mår illa och tar ett glas vin fastän jag ju skulle sluta dricka alkohol på vardagarna.
En sån dag!
Förmodligen är jag trött.
Jo jag ÄR trött. Känner det i både kroppen å själen.
Smått stötande 1 vecka efter semester och utlandsresa, jo jag vet.
Men jag är det lika fullt.
Det finns så mycket jag behöver ta tag i...
Så mycket jag behöver ändra på.
Som att "äta vettigare-röra på mej mer-börja träna hunden igen- inte minst miljöträna-sova på övervåningen- säga nåt mer än hej till min man-sluta dagdrömma bort livet- fundera över ekorrehjulet- ta ett par alkoholfria veckor- sluta med mina insomningstabletter- dra ner mina antidepressiva- åka å hälsa på människor jag älskar- tvätta-städa- laga mat..."
Fast trötthet kan vara dråpligt oxå (å hemskt.)
Vi satt å åt middag tidigare, ärtsoppa.
Maken talade om "efter sin död", att han ville ha en svulstig gravsten och en pampig kista å att det var viktigare än att efterlevande fick ärva.
Mini å jag skojade om att när pappi dött kommer vi sno alla hans pengar och säga "Ja, han ville ju ha det så enkelt som möjligt. Pappkista och strös över en minneslund."
I nästa ögonblick går maken för att fylla på sin tallrik med mer soppa, trampar rakt i en dregelpöl (jag lovar, det är halt värre) och ramlar hejdlöst bakåt.
Nu var det bara tallriken å soppan som flög i golvet, gick i tusen bitar å skvätte över golv å väggar.
Men jag å Mini lixom FÖRESTÄLLDE oss hur han ramlade å slog ihjäl sej.
Å tokskrattade.
Jag kunde inte sluta i all min trötthet.
Det hade varit så ironiskt (å skithemskt på riktigt förstås) men allt blev så dråpligt.
Efter en stund blev mannen jättesur över att jag tycktes så fantastiskt road av att han riskerat spräcka skallen och få hjärnsubstansen spridd över klinkersgolvet.
Å självklart var han tvungen att svära över den helvetes jävla hunden och hans helvetes jävla skitliv i det här helvetes jävla skitiga huset med mej som är alldeles rubbad.
Ja jäklar vad jag skrattade.
Fet å ful å onekligen rätt elak men just då rätt lättroad.
Puss/ Asta
Var inte så hård mot dig själv, det är tröttheten som talar. Ibland är det hemskaste det som är mest roligt. :)
SvaraRaderaKram kram!
Ja jag var trött. Å hade haft byxor som suttit åt hela dan. Tack och stor kram tillbaka.
RaderaJag tror du ska följa din känsla av vad du behöver förändra för att må bättre. Jag som läsare av din blogg sen långt tillbaka har reagerat på alkoholen i ditt liv. Är dock ett ämne jag är extra känslig inför då jag levt ihop med en man med alkoholproblematik,detta har präglat mig en hel del. Tex skulle jag aldrig få för mig dricka inför eller med mina tonåringar. Barn gör som vi gör,inte som vi säger. Tror jag även gäller vanor att dricka,risk börja röka tex. Jag har valt ett liv utan alkohol. Ser flera kvinnor i min omgivning där främst vin tagit en stor del i deras liv. En är just nu på behandlingshem,3 tonårstöser mitt i detta inferno som blivit då hennes drickande spårat ur efter flera års "begränsat" hemmadrickande. Sedan har jag ett ex vars förra fru pimplar vin i stort sett alla lediga kvällar(ringde ofta till honom klart påverkad om kvällarna o fylletjötade). Även de veckor hon hade barnen,ngt jag hade svårt att acceptera honom för....att han inte slog näven i bordet o krävde att hon höll sig nykter de veckor hon hade sina tonåringar. Nej han var bara glad att han sluppit ifrån. Detta är så känsligt ämne där de flesta slår ifrån sig,går i försvar o de har minsann inga problem etc etc. Detta är skrivet i välmening . Ha det gott ! Tycker du varit helt fantastisk i ditt löpande. Kram
SvaraRaderaDet här med alkohol är en känslig fråga även i mitt liv med en släkt som har fler missbrukare än ickemissbrukare. När någon som du nu ifrågasätter el petar på den fläcken i mitt medvetna genom att säga att du "sen långt tillbaka reagerat på alkoholen i mitt liv" är min första reaktion att gå i försvar.
RaderaMen du har rätt.
Jag har inga alkoholproblem, jag dricker inga stora mängder per gång, men för någon med min genetiska belastning innebär det ändå ett riskbeteende.
Jag kan även ta ett glas vin av "fel" anledning. För att jag ska somna lättare, för att jag är ledsen.
Jag tar din kommentar som omtanke å välmening.
Tack.
Ska bli mer restriktiv.
Jag delar inte din syn på alkohol i hemmet över lag även om man så klart som förälder alltid/ så gott man kan ska föregå som gott exempel.
Kram