Idag ger jag cred åt...

Jag tror att vi generellt är dåliga på att ge varandra cred.
På att hylla någon, ge en komplimang eller ett ärligt menat beröm.
För några dagar sedan hyllade jag en av mina absoluta favoritbloggar... Big ass fashion och jag tänkte att jag skulle fortsätta göra så.
Hylla människor som av olika anledningar imponerar på mej.

Idag vill jag... kanske en smula otippad med anledning av att jag här om dan senaste skrattade mej halvt fördärvad åt hans eventuella död... hylla just maken.
Å då inte i rollen som make, pappa eller morfar utan i rollen som sej själv.

Min make har en sjuhelvetes rättspatos och ett till synes oändligt mod när det kommer till sin roll som fackordförande på klubben där han arbetar.
Han å jag började engagera oss fackligt ungefär samtidigt och jag låg nog några steg före där i startgroparna i och med min vana att ta till mej information, presentera den snyggt och att vara van från högskolan vid struktur och att tala inför folk.
Men han har gått om mej med hästlängder i kunskap och i att brinna för sitt uppdrag.
Han bär runt på den där boken om kollektivavtalen och det känns som om han kan den helt och hållet utantill.

När min man, anonym som Mr X började arbeta på företaget Y så fanns det inte tillstymmelse till fackklubb å chefen gjorde lite som han kände för utan att möta större protester.
Den dagen makens chef anställde min man gjorde hans sitt livs största misstag.
Maken är fostrad inom metall och van vid hur ett starkt fackförbund absolut är en part i sammanhanget.
Här fungerade ingenting som hade med det fackliga att göra.
Människor kunde sparkas från en dag till en annan, människor kunde ha en ovettigt hög lön eller en löjligt låg lön. Allt var godtyckligt.
I denna trögflytande gröt har maken sakta men säkert byggt upp en klubb, skapat engagemang hos de övriga och så smått börjat kräva både det ena å det andra av rena självklarheter som tidigare varit omöjliga.

Han är konflikträdd min make, men hans patos är ännu större.
Därmed blir han råutskälld av sin chef flera gånger i veckan över rena fackliga självklarheter.
Det måste vara jobbigt... nej, det ÄR jobbigt... att befinna sej i konflikt hela tiden av minsta småsak men han gör det ändå. Han tyglar sina känslor och sin aggressivitet och kör by the book.
Jag beundrar hans mod, hans lugn, hans envishet.
Jag beundrar hans strid för LAS och MBL och hans förmåga att hålla sej ständigt påläst. Trots att det gör honom impopulär som fan hos chefen.

Jag är stolt över honom!

Puss/ Asta