torsdag 2 juni 2016
Systerskap
Något jag funderat på är att kvinnor straffas hur fan de än gör.
Jag tänkte på det senast när vi hade en väldigt spännande föreläsning i skola om hot å våld och föreläsaren pratade om unga tjejer som luras in i sexuella övergrepp på internet.
Ni vet, vi har läst om det allt för många gånger. Ung tjej som förmås, via lock å pock och kanske falsk identitet, att visa hud eller agera i en sexig posé och sen kommer hoten. Visa mer/ gör si och så annars kommer jag att sprida de här bilderna. Och flickan kan inte tänka sej nåt värre och är fast.
Är övertygad om att samma mekanismer skulle råda hos äldre tjejer/ kvinnor men att vi kanske är något mer försiktiga från början. Men där å då vore det samma ångest.
För vi kvinnor... flickor, tjejer, brudar, kvinnor, tanter... de flesta av oss vill duga. Vi vill ha bekräftelse i någon form. Och samhället/ media/ sociala medier/ andra kvinnor och män ger dem av oss som skiter i bekräftelsen så jävla mycket skit.
Jag är inget undantag. Jag är sjukt fast i bekräftelseträsket även om jag gör mina tappra försök att komma loss.
Vem minns inte tjejen som fångades på foto när hon på melodifestivalen glatt viftade med armen och hade glömt/ struntat i att raka armhålan. Det kom i tidningen! Hon fick mängder av hatkommentarer.
Samma sak med kvinnor som visar sina kroppar utan att vara trådsmala eller supervältränade.
Det är okej att visa en mullig/ tjock kropp så länge du lider. Skammar den. Vill ha förändring.
Men är du nöjd? Nä då jävlar ska du upplysas om hur ful, oaptitlig och osund du är.
Vi ska vara vackra. Välansade. Vältränade. Smala. Helst unga.
Men vi får aldrig, aldrig tro att vi är något. Så fort det syns att vi anstränger oss har vi gjort bort oss.
Tillbaka till den unga flickan på internet som visar hud. Skammen ligger inte enbart eller kanske inte ens främst i att visa ett par nakna bröst. Skammen ligger i att hon visar dem, att hon tror hon är sexig, duger.
Män är ofta svin. Det kan vi väl enas om?
Män står för majoriteten av alla vålds och sexbrott.
Men vi kvinnor, var är systerskapet?
Jag blir extra ledsen när jag läser hånfulla, elaka kommentarer av kvinnor till andra kvinnor.
Och jag vet att jag ibland är en del av det själv.
Det har två förklaringar som jag ser det:
Kvinnor är oxå människor och människor är inte alltid så jävla snälla.
Och alla kvinnor är fostrade i en patriarkal struktur och har lärt sej att genom att slå neråt (dvs mot andra kvinnor) vinner de själva pluspoäng hos männen.
Kan vi inte bara försöka vara snälla och inkluderande? Oavsett hur vi ser ut?
Puss/ Asta
Bild: Medelålders kvinna i bikini och med rynkor mellan brösten och grå utväxt i håret. Nöjd med strandliv.
Etiketter:
kvinnor,
time för systerskap,
vi kvinnor gör fel hur vi än gör
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Människor är inte snälla och inkluderande i sig själva, bara när människan har något att vinna på det. Det är biologiskt nedärvda mekanismer som vi viljemässigt korta stunder kan kontrollera men inte över tid. Det handlar om att den starke ska överleva och sprida arten vidare, att vi ska passa in i en flock för att överleva. Vill vi ändra på detta får vi troligen genmanipulera oss eller så över tid kanske människan som art kan utvecklas. Vi kan hoppas på det sista.
SvaraRadera