Det här är mitt land

Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord.
Du tysta, du glädjerika, sköna.
Jag hälsar dig dig vänaste land uppå jord.
Din sol, din himmel, dina ängder gröna.
Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat ditt namn flög över jorden.
Jag vet att du är och du blir vad du var,
för jag vill leva, jag vill dö i Norden. 


Sveriges nationaldag, den 6:e juni.
Vi svenskar, få av oss åtminstone, har inga riktigt bra traditioner till den dagen.
Sedan 2005 är det helgdag och vi är lediga... om vi nu inte jobbar inom vården, restaurang eller så.
Men säkert var det ett gott försök till att få oss att helga dagen lite mer och lite bättre.


Jag är mycket stolt över mitt land även om jag gnäller allt som oftast över gräspollen och sverigedemokrater. Jag älskar mitt land och jag skulle aldrig frivilligt lämna det för en längre tid.
Här är jag född, här vill jag dö och de svenska värdena vill jag bevara.


Vad gör mej stolt med mitt land då?
Svårt att riktigt svara på, men känslan fyller en som bäst tycker jag när man varit utomlands och flyget går ner för landning. När man ser den ordentliga infrastrukturen, de gröna skogarna, alla små sjöar.
Havet, de prydliga små husen, den välordnade flygplatsen som närmar sej.
Att kunna spola ner papper på toaletten. Inte riskera livet när man ska åka bilen hem. Dricka vatten ur kranen. Andas den friska luften.


Allemansrätten gör mej stolt förstås.
Föräldraförsäkringen.
En fantastisk sjukvård tillgänglig för alla, en förlossningsvård i världsklass.
Världens hårdaste våldtäktslagar.
Världens mest jämställda land.
Det är den moderna tekniken, det är glänsande volvobilar, det är Ikeas köttbullar och det svenska musikundret.
Ett land känt för "lagom", ordning och reda och förhållandevis stor tilltro till staten.
Ett land vida berömt för sin solidaritet och för sin demokrati.
Ett land folk flyr till.


Idag orkar jag inte bråka med sverigedemokrater.
Jag ids inte skriva det där inlägget ni förväntar er och som vore så enkelt.
Raljera över om de skickat sina barn till den stängda skolan så de får sjunga nationalsången, för det är ju trots allt tradition.
Nej, jag skiter i det.
Jag struntar i att skriva om deras vanföreställningar och hur de skändar vårt land, vår fana, våra traditioner av öppenhet och medmänsklighet. Inte ens en dag som denna kan de låta bli.
Men jag ids inte.


Jag vill istället hylla och tacka detta land.
Mitt och ditt Sverige som för mej är världens vackraste land.
Ett land där mina förfäder sedan generationer nyttjat jorden och byggt detta land starkt och där jag föddes... genom livets tombola... och får leva och delta i förändringen med de som kom hit på -70 talet från andra länder för att bygga  vidare. De som flydde från Balkan på -90 talet som idag bidrar till dess styrka. De som kommer idag och som rustar oss för framtiden.
Sverige idag är matjesill, gräddfil och ljuvlig nypotatis. Det är pizza och thai och indiskt bröd.
Det är falafel och kebab och det är somrig gräddtårta med svenska jordgubbar på.


Jag älskar detta land.


Puss/ Asta