Varför inte testa nåt nytt?

Det delas ett blogginlägg på facebook skrivet av en kvinna som räknar upp skäl till varför hon fruktar män. Det är inte det första inlägget i debatten jag läst och gemensamt för dessa brukar vara att i kommentarsfälten finns i huvudsak nickande kvinnor och män som ifrågasätter bloggerskans/ skribentens mentala status.
Jag såg att det inför en festival i sommar delas ut "tafsa inte armband."
Omtänksamt. Lite som i samma anda som när Östersundspolisen avrådde kvinnor från att gå ut.

Alltså, kanske är det ändå det smartaste? Vi verkar ju inte komma någonstans med männen.
Nästan varje kvinna jag känner har erfarenheter av sexuella trakasserier i varierande skala, allt från sexistiska kommentarer till rena övergrepp. Nästan alla kvinnor jag känner är rädda för att gå ensamma ute nattetid och tänker sej för innan så sker.
Vi begränsar och inskränker våra liv utifrån rädsla grundat på egna upplevelser av män eller sådant vi lärt av andra kvinnor.
Och männen... de goda männen... står helt oförstående till dessa känslor och finner det bättre att tala om för oss att vi har fel än att försöka förändra något hos sej själva eller sina vänner.
Bara för att så gott som alla kvinnor har negativa erfarenheter av män betyder det inte att alla män är en del av patriarkatet. Jävla hora.
Boys will be boys. Inte mycket att göra åt det där tydligen.
Män har ju så mycket testosteron och herre gud, lite komplimanger (även handgripliga) gör väl varje rätt gängad tjej lycklig.

Nej, jag tror Östersundspolisen var något klokt på spåren.
Om alla kvinnor stannade inne kvällstid så skulle kvinnor på stan inte behöva känna sej rädda och män skulle inte behöva frestas så.
Kvinnorna skulle ju möjligen kunna gå ut i manligt sällskap alternativt ha trevliga hemmakvällar med kvinnliga väninnor?
Då skulle vi slippa alla de här tolkningarna i domstolarna senare om kvinnan var för nykter för att kunna våldtas? För full? För passiv? För flirtig? För lite påklädd? För HUR ska män kunna veta att ett nej inte är en del av spelet eller att kvinnan inte är sugen men bara för full för att kunna uttrycka ett ja.
Det är inte lätt.
Och alla dessa goda män skulle slippa känna sej trampad på tårna över att kvinnor är rädda för dem och det skulle spara männen en massa arga inlägg på facebook.
Vad är det för fel på att vara hemma? Allt blir väl vad man gör det till.
Kvinnor ska inte alls se det som ett utegångsförbud utan mer som... som manlig omtänksamhet.

Erkänn att det kan vara en idé värd att prova?

Puss/ Asta

Ps. Inlägget kan innehålla spår av ironi