Slutar män våldta för ett armbands skull?

Polisen delade på Bråvallafestivalen ut armband med texten "Tafsa inte" och detta har väckt en enorm debatt.
Bråvalla festivalen är lite av en unken tradition ett tillfälle och en plats där det begås många sexuella övergrepp så även i år tyvärr. 

Lotta Gröning för i en krönika sej lustig över polischef Dan Eliasson och menar att är det så lätt så kan vi dela ut armband med "Råna inte", "Sälj inte knark" osv med.
Jag var själv väääldigt skeptisk när jag hörde talas om det och tyckte det var en särdeles korkad idé men jag har faktiskt vänt.

Varför? Tror jag att ett armband hindrar eventuella förövare?
Kanske inte. Men helt klart har det ju väckt en enorm debatt och vi talar om fenomenet mer än någonsin.
Och jag tänker att medvetenhet och samtal aldrig är fel.
Bland killar och män som hör och ser kompisar som uppträder tvivelaktigt.
Bland övriga festivaldeltagare. Bland polis och väktare som övervakar arrangemangen.
Jag tror få män tycker att en regelrätt våldtäkt är okej men jag tror att det finns mängder av både killar och tjejer som egentligen inte reflekterat över att sexismen i vardagen, en hand där, en slipprig kommentar där, ett grabbgäng som "skojar till det."
Den där beryktade "lumparstämningen" som kan uppstå när man hamnar som ensam kvinna bland en massa män och som jag tror de flesta män finner harmlös och "kul" men tjejer brukar finna obehaglig.


Får man inte flirta längre hör jag många säga.
Jo, så klart. All integration med andra människor handlar om nivåer och tajming. Jag tror att alla kvinnor, även vi som uppskattar komplimanger, vet precis vad jag menar när mäns uppmärksamhet inte längre är smickrande eller kul utan rätt obehagligt.
Och... nej, jag ska inte tala för alla kvinnor och säga "vi kvinnor" utan jag säger jag men tror att många känner igen sej... jag ler ofta och agerar gulligt tillbaka även när jag inte uppskattar uppmärksamheten. Rädd för dålig stämning. Rädd för att mannen ska känna sej avvisade och ta illa vid sej. Precis som jag skrattar ibland åt mäns tarvliga skämt av artighet och invand vana även om jag tycker de är både trista och korkade.
Vi tar sånt himla ansvar för mäns känslor även när de går över gränsen.

Sådana här samtal tror jag vi måste föra och det tror jag att "tafsa inte armbanden" kan hjälpa till med.

Vad tror du?

Puss/ Asta