söndag 31 juli 2016
Hur många pedofiler finns det i mitt flöde?
Astas blogg. Krokodillmamman. En blogg med spretiga inlägg om allt ifrån nagellack till politik. I juli månad två inlägg om intimhygien och nu kommer ett som tangerar det utifrån era tankar. Kanske skulle jag döpa om bloggen?
Snippmormor? Vad gillar ni det?
Väldigt många kommentarer kring könshår handlar om att ett rakat sköte påminner/ associerar till ett barn. En rakad mamma (mormor eller farmor) är en dålig förebild som förmedlar ett skevt kvinnoideal och till å med tankar om att det flirtar med pedofili.
Det är intressant tycker jag.
I synnerhet när (nu gissar jag) flertalet av kvinnor som resonerar så rakar ben och armhålor. Inga vuxna kvinnor har naturligt hårfria armhålor. Associationen till "barnsligt utseende" är i så fall lika tydlig här.
Men nu var det om pedofili jag skulle skriva en rad.
Jag har aldrig någonsin under de år som jag haft rakad snippa funderat på att jag flirtar med den typen av dårskap. Jag blev väl helt enkelt påverkad av andra vuxna kvinnor som jag såg i media och på badhus.
Överlag tänker jag rätt sällan på pedofiler. Och då var jag ändå utsatt för det som barn.
Mina två döttrar har olika åsikter om att publicera bilder på barnen på sociala medier.
Min äldsta har förbjudit mej och jag har på nåder fått lägga ut bilder bakifrån där de inte kan identifieras.
Min yngsta är betydligt mer liberal. Noah figurerar flitigt men jag får inte publicera bilder där han är naken eller i blöja. Ingen liten rompetång får synas för "tänk på pedofilerna."
Självklart respekterar jag båda mina döttrars regler. Det är deras barn och de bestämmer.
Jag har en egen regel att jag aldrig publicerar kränkande bilder på Noah. När han är ledsen eller arg. Det landar inte rätt i magen på mej.
Men samtidigt kan jag undra...
Finns det så många pedofiler i mitt flöde? Som följer min facebook eller instagram?
Bilder på nätet tappar man kontrollen över...
Ja, det är ju sant för visso.
Men är inte grejen med pedofiler att de går igång på barn?
Jag menar, spelar det nån roll om de har t-shirt över sin trinda mage?
Och hur stor är risken att bland alla miljoooooner bilder på barn som finns på nätet så väljer de just mitt att tänka snuskiga tankar kring?
Ja jag frågar för jag har ingen aning.
Egentligen tror jag inte att Noah kommer bli särskilt kränkt om 12-13 år om han ser en gråtbild på sej själv heller. Arga småbarn är ju jättesöta (på bild är kanske bäst att tillägga.)
Och internet å cyberspace är den nya generationens fotoalbum. Allas liv ligger där till allmän beskådan.
Hur tänker ni?
Puss/ Asta
Etiketter:
foton i sociala medier,
internet,
könshår,
mina barnbarn,
pedofiler,
småbarn,
snippmormor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tänker också att könet är mer sexualitet än armhålor och ben. Att det är därför tankarna till att efterlikna ett barn (även om inte det är tanken!) "där nere" väcker mer känslor än lena, hårfria ben. Gällande bilder på barnen... Jag resonerar som så att integritet är viktigt. Jag försöker respektera Änglas integritet genom att fråga om hon el jag ska torka på toaletten, att inte uppmana till kramar hon inte vill ge, lyssna på varför hon blir arg istället för att uppmana henne till att "skärpa sig" och att inte lägga ut bilder på nätet utan hennes tillstånd (vilket hon är för liten att ge). Det är en del av det. Jag vänder mig även mot att hennes utseende (för det är nästan enbart utseendet som kan avläsas via bilder) ska bedömas av andra. Hur många komplimanger, hur många likes får den här bilden? Vill inte att hon, redan nu, ska tvingas bli en del av den hetsen. Sen skickar jag jätte gärningar bilder till familj och vänner, för att jag vill visa hur fina och påhittiga mina barn är... för de känner dem. De vet vem barnet bortom bilden är, det blir annorlunda. För mig! Sen att bilder man publicerar hamnar utom ens kontroll, det är bara ytterligare ett skäl till att vara restriktiv. Ja det var mina tankar, men jag dömer ingen som tänker annorlunda. Det måste verkligen vara upp till var och en! Kram Emelie.
SvaraRaderaAtt dra pedofil-argumentet rörande könsbehårings vara - eller icke vara är faktiskt rätt tramsigt. Hebefili kan jag köpa, men jag har svårt att tro att någon kvinna ser förpubertal ut med - eller utan kroppsbehåring. Sen att det finns, och mig veterligen alltid har funnits, ett skönhetsideal där ungdom är det mest eftersträvansvärda går inte att komma ifrån, och det går heller inte att komma ifrån att det säkert finns pedofiler som hellre ser ett rakat kön än ett orakat, men jag blir lite less på skambeläggandet av vad kvinnor gör med sina kroppar. Är man inte äcklig för att man inte rakar, så är man äcklig när man rakar för att andra i ens närhet kanske är äckel.
SvaraRaderaDet skall tilläggas att jag inte rakar mig någonstans. Mörkt och tätt på ben, under armar och mellan bena. Varmt och skönt till vintern, och en anledning till att behöva samla visst mod till sig varje gång en skall till stranden under sommarhalvåret. Men det är man ju långt ifrån ensam om, och då är ändå de flesta kvinnor rakade iaf på de ytor som syns.
Angående att lägga upp bilder på barn så är jag också en sån som gör detta. Har även hänt att jag lagt upp ett par då han har haft timslånga utbrott. Ett par bilder som liksom bryter av från en unge som annars verkar vara världens lyckligaste då det oftast är då man tar bilder. Tänker väl nånstans att om man ändå delar med sig av sitt barn/barnbarn så kan det väl vara en sådan ärlig helhetsbild som möjligt. Att sedan censurera det som kan bli direkt farligt att lägga upp (naket, t.ex, på tal om andra som är äckel) gör väl de flesta. Och att försöka undvika att barnet i framtiden tycker att vissa bilder är pinsamma (och till viss del kränkande) blir nog omöjligt, oberoende av vilka bilder man tar. Då får man nog skita i det öht, så även att lägga in dem i materiella fotoalbum som man visar för familj och vänner.
Nu är mitt barn i åldern då han får bestämma mycket själv vad som delas, och det är mer att jag censurerar honom än tvärtom, men det kommer nog att ändras snart ^^
Jag är så krass att jag tänker att om någon peddo, mot förmodan, skulle gå igång på mina barnbilder så är det ju tusen gånger bättre än att samma peddo själv ger sig på barn och utsätter dem IRL. Så länge jag och mina barn inget vet mår vi inte illa av det...
SvaraRadera