Så här

Dåligt med uppdatering. För er som inte känner mej privat el på sociala medier så klippte jag mej så här...



Mår inte särskilt väl för tillfället. Återkommer när livet känns lite lättare.

Puss/ Asta

Hjälp till här lite nu

 

Jag ÄR så less på mitt hår. På min frisyr. Min färg.
Det är länge sen jag var hos frissan, tidig höst tror jag, och jag har ju en frisyr som klarar det.
Längden jag har nu är visst rätt modern. (Åh hjälp vad jag lät gammal å mossig där. Ibland blir jag helt förskräckt.)

Jag har länge varit sugen på att klippa kort men inte riktigt vågat. Det är oxå en egenhet som kommit med åldern, förr tänkte jag "det är bara hår" och klippte å färgade hej vilt.
Nu är jag mer försiktig.

Det ÄR praktiskt att inte ha allt för kort hår. Att slippa gå till frissan var 6:e-8:e vecka och klippa sej. Det är ju inte precis billigt. Sen kräver det minimalt med piff för att se okej ut. Tvättar det en gång i veckan ungefär och kammar det inte ens varje dag. Jag äger inte någon hårfön men plattar el lockar någon enstaka gång.

Kort hår är så snyggt när man kollar på bilder så här. Snyggt och feminint, jag är en tjejig tjej tant. Men så är ju alla modellerna så satans vackra och näpna med och väldigt kvinnliga i sina anletsdrag.
Jag är inte särskilt söt. Jag kan se okej ut vissa dar men söt är jag inte och jag är rädd att jag skulle bli väldigt mycket kärring i vilken som helst av dessa frisyrerna.

Men vilken tror ni jag skulle passa i?

1. Söt. Kvinnlig. Känsla av "mkt hår" ändå. Mkt trix för att få till det tro?



2. Trist färg tycker jag men jag gillar frissan. Tycker att kvinnors nackar är sexiga.



3. Denna skulle det kunna bli. Inte helt olikt min nuvarande, bara lite kortare.
Denna vet jag att jag gillar efter att ha haft i flera varianter... men skulle jag känna att jag förändrat mej?



4. Det där med nacken igen och busig lugg. Mmm.



5. Denna är fin tycker jag även om den inte ser lika ball ut. Kvinnlig och söt. Jag gillar den.



6. Alltså hon är ju så snygg! Rå snygg. Men skulle jag se ut som Berit 64 som just budgetklippt sej?



7. Kort lugg är sååå ballt tycker jag. Denna frisyren är riktigt fin. Men jag tror det blir väl vågat att både klippa av håret OCH luggen. Den känns mest läskig, hur fin den än är?



8. Här har vi en snällare variant igen, men jag tror att den måste trixas för mkt med så den går nog bort pga det.


Okej. Sätt igång å tyck.

Puss/ Asta

Dominans och ledarskap

I min lilla by bor det en schäferhund som jag och Gottfrid passerar förbi med jämna mellanrum. Den vaktar sin tomt på ett sånt där ihärdigt och intensivt sätt som schäfrar vaktar på men trots att tomten är öppen så springer den aldrig ut.
Den här hunden är väl ett par år nu. Den har vaktat med samma frenesi sedan den var liten valp. Och varje gång... varenda gång... går matte eller husse ut ryter åt hunden och lyfter upp den i kinderna.
Och jag blir förundrad och sorgsen varje gång jag ser det.
1. Varför skaffar man en schäfer om man inte vill att den ska vakta?
2. Om man nu inte nåt framgång med att förändra ett beteende som man vill förändra på flera år varför fortsätter man då?
Som Einstein sa: Definitionen på galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sej andra resultat. 

Tiderna förändras tack och lov och numera finns det inte så många hundmänniskor som längre tror på och tjatar om det här med dominans.
Men de finns och jag blir lika frustrerad varje gång.
Var inne på en sådan tråd på facebook idag. En kvinna som skulle köpa en unghund och som bad om råd, men som samtidigt försäkrade att hon och hennes make uppfostrade hundar dominant och "med fast hand" och hon hade minsann! haft rottweiler och dobermann.
Det är så ledsamt och så förlegat att tänka så om hundar. Lika förlegat som att resonera kring barn att de mår bra av ett ordentligt kock stryk emellanåt.

En hund behöver en flockledare.
En flockledare är inte den som är störst å starkast och som hunden är rädd för.
En flockledare är den som är rolig, initiativtagande, trygg, beskyddande.
En hund uppfattar pondus, men inte pondus som i aggressivitet utan som i att vara den som är kompetent. Den som löser problem. Den som kommer med mat.

Jag har aldrig slagit Gottfrid eller på annat sätt tillfogat honom smärta.
Jag har aldrig hotat honom. Jag höjer väldigt sällan, för att inte säga aldrig, rösten. Jag skärper rösten ibland och jag har vid två tillfällen (under samma "problem") tagit tag i honom. Det var när Noah var 1-1½ och han plötsligt fick för sej att han kunde morra åt Noah när han ville ha hans mat eller blev missnöjd på honom. Det hände 5-6 gånger under några månaders tid. De två sista gångerna råkade jag vara hemma och då röt jag till och tog tag i honom.
Inte smärtsamt men så han förstod att det gjorde mej uppriktigt förbannad.
Det räckte.
Sen har självklart Noah fått lära sej att visa Gottfrid samma respekt. Det är superviktigt och vid de tillfällen Gottfrid uppfattar Noah som för intensiv tittar han på mej och vet att han behöver inte lösa det, jag som flockledare gör det.

Jag har långt ifrån någon väluppfostrad hund. Han gör lite som han tycker men det beror ingenting på min brist på dominans utan att vi tränat för lite lydnad, det har inte känts viktigt för mej.
Men han underkastar sej min vilja även när det gäller saker han inte vill ändå.
På mastiffsätt men ändå.

När man fostrar hund tänker jag att det till 50% är att fostra hund... hund som art och 50% vad du har för ras i kopplet.
Det är dumt att skaffa en Dogue de Bordeaux om det är viktigt för dej att tävla i elitklass lydnad.
Det är lika dumt att skaffa en schäfer om man inte vill att den gapande ska vakta sin tomtgräns.

Puss/ Asta

Asta recenserar "Två systrar" av Åsne Seierstad

Tänk om Åsne gått och gift sej med Brad Pitt och tagit hans efternamn :)

Jag fick "Två systrar" av min äldsta dotter i julklapp.
Det är ett reportage om två välartade skolflickor, Leila och Ayan, från Norge med ursprung i Somalia som plötsligt en dag lämnar hemmet och en förtvivlad familj för att åka till Syrien och gå med i IS. För att leva jihad.
Seierstad beskriver de drivkrafter som fick två tonårsflickor att lämna ett demokratiskt och välmående land för kalifatet i Raqqa och hon målar skickligt upp familjens kamp och förtvivlan för att få tillbaka sina barn.
Genom intervjuer med familj, klasskamrater, lärare och vänner och genom att ha tagit del av sms, mail och resvägar  har Seierstad försökt skapa en så sanningsenlig bild som möjligt av händelsen.
Seierstad ville förstå och få oss att förstå varför tusentals unga människor från väst anslutit sej till en terroristgrupp och vad som fått dem att lämna dem de älskar och ett land i fred för krig och förtryck.

Jag har läst flera böcker av Åsne Seierstad. "Bokhandlaren i Kabul" för många år sedan (minns att den var bra men inte så mycket mer) och lysande "En av oss" om Anders Breivik och terrordådet på Utöja.
"Två systrar" var tyngre att ta sej igenom rent läsmässigt då konflikten i Syrien är svår att begripa och det är många namn på olika territorium, stridande grupper och krigsherrar.

Vad kommer författaren fram till då? Vad driver ungdomar uppvuxna i väst att välja radikala rörelser. Åsne menar att det finns många faktorer... identitet, mening, romantiska idéer, upprorslust, spänning. Enligt forskning krävs en "pull and push effekt", några drar i dem och några stöter ut dem.
Systrarna i boken återkommer ofta till att de aldrig på riktigt hör till i Norge, muslimer föraktas och baktalas, deras kläder och religion ses på med misstänksamhet. De längtar efter en tillhörighet.
Åsne menar att det bästa skyddet mot radikalisering är att skapa goda förhållanden och gemenskap för barn och ungdomar.

Jag tyckte om boken. Den var lärorik och intressant. Viktig.
Men den var svårare att ta till sej och riktigt förstå än vad ex boken om Anders Breivik var.
Läsupplevelsen blir: 3+

Puss/ Asta

Vad är väl en bal på slottet.

Ikväll är flertalet av mina kollegor på festligheter hemma hos en av doktorerna.
Jag var ledig och hade tänkt att gå.
Dels vill jag lära känna mina kollegor bättre. Många av dem träffar jag bara i överrapporteringarna morgon å kväll. Dels behöver jag komma hemifrån lite och jag lovade ju faktiskt mej själv det vid årsskiftet att göra 2018 till ett socialare år.

Men när idag väl kom... jag har varit trött och haft ont i huvudet hela dagen... så kände jag mej för sliten. Jag gick av natten igår och jag går på nästa jobbnatt i morgon och det kändes som om jag bättre behövde soffhäng, film och tidig sänggång. Hade jag varit ledig imorgon hade jag svalt två dubbla Treo men nu har jag bara denna kvällen till återhämtning
Och som "ny" är det ju inte heller precis så att man blir saknad om man inte kommer. Alltså jag menar det varken bittert eller ledsamt, men det ÄR ju så.
På mitt gamla jobb hade jag kanske masat mej iväg trots allt för att mina kollegor förväntade sej det. Här är det ju inte så ännu.

Det går ingen nöd på mej.
Jag är inte precis nån Askungen. Jag har käkat färska räkor och har några kalla öl i kylen. Jag tänkte att jag skulle se "Pojken i randig pyjamas", en film jag såg nån halvtimma av på jobbet en natt innan jag fick börja arbeta och som verkade himla bra. Hemsk, men bra.

Men sen. Sen ska jag ta tag i det här med att tacka ja till fler sociala sammanhang. Jag är farligt nära att förvandlas till Crazy doglady.

Hur är det med er?
Orkar ni med det sociala?
Vad gör ni ikväll?

Puss/ Asta

Dagen när Asta blev kallad för rasist

Få kan väl ha missat Hennes & Mauritz helt huvudlöst omdömeslösa reklam för barnkläder. På Instagram har det i alla fall stormat rätt duktigt och inte minst på mitt konto där jag förde saken på tal.

HM har alltså klätt en söt färgad liten kille i en tröja där det står Coolest monkey in the jungel och en ljushyad pojken i en tröja med texten Survival Expert.
Det tog mej ungefär 1/3 dels sekund att känna obehag och det är anmärkningsvärt att de som är ansvariga för den här stylingen på HM inte reagerat förrän reaktionerna trillade in.

Färgade har sedan århundrade benämnts som "apor" av rasister.
Det är lixom det vanligaste öknamnet mot denna grupp.
Vita har i århundraden betraktats som överlägsna av samma grupp, som erövrare, härskare och... ja, överlevare.
Jag tror inte att HM är rasister och att de gjort det här med illvilja men det är ta med fan näst in till kriminellt omdömeslöst.
Och jo, jag önskar att vi kommit längre. Att det inte fanns rasister som kallade färgade människor för apor och att det för oss andra inte fanns någon historisk erfarenhet av det.
Jag önskar att HM's reklam för hoodtröjor skulle kunna passera utan att någon reagerade eller for illa av den. Men så är inte fallet.

Det finns de som resonerar så som att vi måste glömma historien och att vi som påtalar olämpligheten bara spär på och håller kvar rasistiska tankar.
Jag tycker att det är analyslöst resonerat.
Rasismen mot färgade är inte på något sätt "nåt som var för länge sedan och som vi alla lagt bakom oss", diskrimineringen mot färgade lever i hög grad överallt i världen.
Vi är inte där.
Jag skulle inte kunna bära ett nazisttecken och envist hävda att det är ett fornnordiskt tecken och att jag inte menar något illa. Än mindre kan jag klä ett barn så.
Historien och symbolbilden är för tydlig.
Det är analyslöst och det gör mej irriterad att människor med tillgång till skolgång och blixtsnabbt internet inte är mer upplysta.

Men än mer irriterad blir jag när jag... efter min kritik... anklagas för att vara rasist. Att det skulle vara jag som är sjuk och ser en apa där andra ser ett barn.
Alltså, man skulle kunna anklaga mej för 1000 dåliga saker och det skulle finnas olika grad av sanning i det men att det är jag är rasist hör inte dit.
Jag blir otippat skitkränkt faktiskt! Förbannad!
Jag begriper inte varför för jag borde verkligen bara skratta åt en sådan absurd anklagelse (som riktades mot mej från flera håll.)
Så korkad får man faktiskt inte lov att vara.

Puss/ Asta

10 kändisar jag bara älskar i vårt land

Det var svårt att välja mina absoluta favoriter, fick fundera länge, en del är klockrena... andra kunde kanske blivit ersatta av nån annan. Många av de jag älskat mest är döda (Richard Wolf tex) och minst en har TUNGT fallit av piedestalen (Soran Ismael.)
Men här är dem i alla fall, idolligan, så som den ser ut just ikväll.


Ljuvliga underbara Mia Skäringer som har allt. Utseende, intelligens, humor å begåvning (och rösten.) Känner igen mej så mycket i henne och gissar att många gör det och att det är en liten del av hennes storhet


Älskade Jonas Gardell. Jag skulle kunna ge min ena arm för en vänskap med dej.
Han är en av de klokaste, roligaste och varmaste människorna i vårt land och en stjärna i min bok.


Lasse Winnerbäck är ju husgud i mitt hem. Jag lyssnar till hans texter år in och år ut i alla skeden och känslolägen i livet och jag tror jag kan säga att jag precis som med de två ovan, faktiskt älskar honom.



En av Sveriges absolut coolaste katter. Tuff, smart, påläst och en jävel på att debattera. Om jag hade 10% av Gudrun i mej skulle jag dö lycklig.


Mona Sahlin. Jag vet att hon gjort bort sej och det ggr flera men jag kommer aldrig att sluta vara i Team Mona. Hon var en av våra mest erfarna och skickligaste politiker. Hennes styrka och tyvärr svaghet var att hon var som vanligt folk.
Hon fattas socialdemokratin och jag är så ledsen att hon aldrig fick vara vår första kvinnliga statsminister.


Helena Bergström. Ja men om man slår upp ordet sympatisk så måste det finnas en bild på henne där. Hon är verkligen the girl next door, så vanlig och enkel att det känns som om man känner henne och är kompisar sedan länge och samtidigt är hon en sådan magnifik skådespelerska.
 


Fredrik Backman. Mannen som fullkomligt trollar med ord.
Måtte han aldrig sluta skriva.



Zlatan Ibrahimovic. Älskar hans kaxighet. Skryter om honom utomlands.
Och så är ju karln så vacker att man får dåndimpen.

Lady Dahmer. Minst känd för den breda massan kanske men den viktigaste feministiska förebilden och kunskapskällan i mitt liv.


Coola coola Linnea Claesson som på ett underbart sätt utbildar och stärker unga (och äldre) kvinnor i vårt land. Hon har mod, kaxighet, intelligens och hon kommer att gå huuuur långt som helst. Förhoppningsvis in i politiken.


Vilka beundrar du å varför? Och vad tycker du om min lista? 

Puss/ Asta

Å 10 jag inte älskar fullt så mycket

Och en lite negativare lista då.
 


Joakim Lamotte. Mannen som gjort mer för kvinnor än alla feminister tillsammans. Mannen som "inte alls är rasist" men låter sitt kommentarsfält gå bananas utan att säga ett ord. Usch!



Katrina Janoush. Hon är den sorgligaste på listan (nej, delar det med en till) för henne har jag tyckt om en gång i tiden. Läst hennes böcker, följt hennes blogg, hållit med henne i mångt å mkt.
Men det var innan hon gick och blev NMR lilla maskot och helt tappade det.
Hennes hatretorik mot invandringen är sorglig.
Jag vill inte vara den som är den men om hon nu tycker Sverige blivit så förfärligt (vilket hon dagligen twittrar om) så kanske hon skulle flytta tillbaka till landet hon kom ifrån från början?


Anna Book har jag alltid haft en ickerelation till. Jag har faktiskt struntat i att reta upp mej på alla gråtartiklar om henne i kvällstidningarna. Men så som hon hanterade sin sons våldtäkt, genom att skamma och förtala den unga flickan som var offret offentligt har jag tappat ALL respekt för henne.


Ann Heberlein är den värsta sortens moderat. Att hon å Fredrik Reinfeldt röstar på samma parti är rätt ofattbart. Hon använder sina plattformar till att sprida fördomar och rasism och det gillar jag icke.


Och samma sak är det med den här mannen.
Marcus Birro, den andra sorgliga på listan, även Marcus tyckte jag en gång mkt om. Läste hans krönikor och nickade instämmande allt som oftast.
Nu, sedan han gängat sej med ett Sd fruntimmer och ett tag innan dess, har han ju alldeles tappat det och jag skulle inte bli förvånad om han strävar efter att ta över efter Åkesson.
Kom ihåg vad ni hörde det först.


Alexander Bard. Huva. Denna kvinnohatande fåniga, elaka lilla skitstövel till man. Han är ett levande exempel på att man blir dum i huvudet av att knarka.



Katrin Zytomierska. Kvinnan som har gjort sej en karriär på att vara elak och ytlig. Hennes fettförakt är ta me fan inte friskt.


Ulf Brunnberg representerar tyvärr många män ur hans generation.
Som tror att de är lite bättre, lite förmer än andra och som ändå inte kan se sin privilegierade ställning.


Calle Schulman verkar elak över lag.


Det är nog inte att undra på att Birro var kristdemokrat innan han blev hela Sd världens lilla gullegris. Det skiljer inte särskilt mkt mellan partierna, Kd är nååågot mer kamouflerade och civiliserade.
Men Ebba Busch Thor är en riktig iskall högerkärring tycker jag, osympatisk som få. Oempatisk mot vanligt folk.

Vilka har du svårt för? Tycker du jag var orättvis mot nån av dem? 

Puss/ Asta

Bebissugen som fanken.

Jag har på senare tid känt ett otroligt bebissug... ja eller valpsug är det ju egentligen. Gottfrid skulle bli en otroligt fin storebror tror jag och jag skulle ha fantastisk hjälp av honom.
Och trots att Dogue de Bordeaux verkligen är MIN ras, jag kan inte tänka mej en hund som är vackrare eller som bättre matchar min personlighet så har jag det senaste flirtat rätt rejält med tanken på att komplettera min lilla familj med en Cane Corso.

Dogue de Bordeauxen har egentligen bara två nackdelar.
Det är en ganska sjuk ras. En av de sjukare faktiskt. Jag har till å med hört att det är den sjukaste. Och det är en ras som mognar sent, blir inte riktigt vuxen och färdig i kropp å knopp för än de är 4-5 år och sen lever de väldigt sällan längre än 7-8 år. Kort tid alltså att njuta av den vuxna och färdiga hunden.
Jag har haft relativ tur med mina Ddb. Märta hade en del tandproblem och fick livmoderinflammation i slutet av sitt liv.
Gottfrid besväras minst en gång varje sommar av hotspot (våteksem) som är både smärtsamt och omständligt, han har sitt diskbråck som (peppar peppar) har hållit sej lugnt ett år och han har lite svårt med andningen. Han är ju plattare över nosen än Märta var.
Jag tror inte han direkt lider av det men han har sämre kondition, snarkar högt och snörvlar en del.
Men på det stora hela, tur än så länge.
Märta dog en månad innan hon skulle fylla 8 år. Hon han aldrig bete sej som en gammal hund. Aldrig bli grå om nosen, stel i leder eller trött. Vi gick en långrunda och hon härjade runt å busade med Gottfrid dagen innan hon dog.
Gottfrid fyller sex år nästa gång (i maj) och därför vill jag förbereda mej inför när min gudasände inte längre finns.
Jag tänker valp inte nu i sommar men nästa.

Och lite har jag alltså funderat på Cane corso. Eller jag har funderat på olika raser men Cane Corso är nog den jag känner mest för.
Fast huva, det är lite läskigt med ny ras när den man har är så välbekant.
Det som talar för CC är att den är snygg. Här i Sverige kuperas inte öron och jag vill understryka att jag tycker det är bra, men visst sjutton är de snyggare kuperade.
Det är en friskare typ av mastiff som lever längre och som har färre hälsoproblem än Ddb.
De vaktar, de kan koppla av och de är oftast inte en hund som ska upp i knät på varenda människa.
Å andra sidan vill jag inte ha en för skarp hund. Jag bor ändå i ett villaområde och Noah kommer växa och ha kompisar hemma i framtiden som jag inte vill att hunden ska vakta mot.
De är lite sportigare än Ddb (mindre och nättare och inte så platta i nyllet) och jag tänker att nästa hund ska jag bannemej lära att följa med på joggingturer.
Det verkar vara stor skillnad mellan individer och man får väl helt enkelt försöka välja en hund från mjukare linjer. Tikarna är ofta vassare än hanarna (så är det med min ras med) och trots att jag längtar lite efter en tjej igen så kommer jag välja en hane om jag väljer CC då  jag inte tilltalas av tikarnas utseende på dem... det blir lite labrador över dem.


Jag ska ta mej tid att under den här tiden som är kvar tills det är dags att titta efter valp lära mej om rasen, prata med uppfödare och annat kunnigt folk och se om det är nåt för mej.
Eller om det ändå blir en liten Ddb lillebror/ lillasyster till Gottfrid...
De är ju så ljuvliga.

Nån mer som är valpsugen?


Puss/ Asta



Första mötet med Gottfrid (han i svart halsband.)

Nu ska ni få höra!

Lady Dahmer skriver så många bra inlägg och ett av henne stämde klockrent med vad jag funderar mycket kring, kvinnors "förstörda" kroppar.

Så här års, när året är alldeles skälvande nytt, är det nästan värre än vanligt.
Överallt och hela tiden erbjuds "tips och råd" hur vi ska få tillbaka kroppen efter julens alla frosserier.
Jag vet inte hur det är med er men min kropp behöver inte "tas tillbaka", den är här och lyckligtvis fullt fungerande (förutom att den är så jävla kass på att sova.)
Jag kommer visserligen inte i mina jeans länge och om det är ett problem eller inte avgör man väl själv men kroppen är på intet vis förstörd.

Samma sak är det efter barnafödande. Oj vad tips det finns kring det.
Och då inte främst kring viktiga saker som att ha koll på att man läker rätt, inte får några besvär med snippan och snipperiet utan mest gällande figuren.
Att få till den platta magen så fort som möjligt igen verkar vara prio ett, ungefär jämförbart med hur världen skall lyckas hålla Donald Trump på mattan fram till nästa val.
Fit och smal ska den blivande mamman bli ögona böj och gärna komma igång med sexlivet med så fort det bara går. En ung kvinna jag känner fick det rådet på sin efterkontroll av barnmorskan, att snabbt som attan återuppta samlivet för annars kunde mannen hennes tröttna förstår ni å söka sej efter nåt annat.
Ehhh?!

Åldras ska man inte heller. Gör man det så är kroppen "förstörd."
Som LD skrev i sitt inlägg "Överallt syns bara en sorts kvinna hon är aldrig över trettio och ska helst se ut som femton."
Ja eller åtta år kanske, för det ska ju vara slätt överallt. Analblekt, brasilianskt vaxat och slätt.

Men vet ni vad? Nu ska ni få höra!!!
Kroppen är inte förstörd vare sej av ålder, bmi, hår eller en å annan bristning.
Valkar, rynkor och könshår förstör ingenting.
Det är fortfarande en kropp och fungerar den är den dessutom en jävligt bra kropp. 

Puss/ Asta

Vem inspirerar dej

Den finaste av alla komplimanger man kan få är väl att man inspirerar en annan människa. Jag får faktiskt den komplimangen ibland å även om det inombords ekar en röst som säger Det är för att du inte känner mej så landar det gott i magen.
Någon inspireras av att jag vågat byta yrke sent i livet, nån annan av att jag är tydlig med vad jag tycker, och på instagram fick jag en sån kommentar om min klädstil.
Jag skulle vilja inspirera fler. Vara ett föredöme för fler. Kanske till å med duga i mina egna ögon nån gång ibland.

Jag funderar över vilka jag själv inspireras/ imponeras av och det handlar ofta om människor med en tydlig röst. 
En av mina favoritbloggare, Cissi Wallin, har tyvärr slutat blogga men istället har en gammal favorit, Apan satt i granen, återkommit. Om du inte redan följer denna vackra, kloka, unika kvinna så gör det bums. Hon är en stjärna och ni hittar henne här.
Lady Dahmer är min främsta inspirations och kunskapskälla när det kommer till feminism, henne hittar ni här. När jag började läsa hennes blogg för hundra år sedan tyckte vi olika om det mesta. En gång blev vi osams och hon ägnade mej ett helt inlägg. Ha ha, det var ärofyllt men läskigt, hennes kommentarsfält gick bananas å var rätt taskiga men min blogg blev ovanligt välbesökt under några dagar. Numera håller jag med henne i det mesta, hon har med åren mjuknat lite i kanterna men framför allt är det väl jag som förstått att hon faktiskt har rätt ganska ofta.
På Instagram finns det många utmärkta kvinnor att följa.
Ska jag välja några så sticker Somligaharmoniskahusmödrar och Notondietanymore ut.
Båda är kroppspositivister och båda är... inte 25.
Och är det nåt som retar mej och som jag tycker har kommit bort även i värden av feminism och kroppspositivism så är det åldersrasismen.
Men dessa båda underbara kvinnor talar med den medelålders kvinnans röst på ett starkt och inspirerande sätt.

Vidare inspireras jag av duktiga yrkesmänniskor. Det spelar inte så stor roll om de är snickare, läkare eller bibliotekarier. Människor som är proffsiga och generösa med sin kunskap är häftiga. Och de som ÄR det behöver sällan berätta det eller förhärliga sej själva, de behöver inte skryta om hur de älskar när det bränner till och de behöver inte kontrollera andra eller skriva dem på näsan.
De är självklara i sin roll.
På mitt jobb finns många sådana och jag älskar att vi i så hög grad är en kvinnovärld där hela teamet av undersköterskor, barnmorskor och läkare är just kvinnor i ibland väldigt akuta situationer.
Jag minns en gång när jag var alldeles ny sjuksköterska och för första gången skulle hantera en central venkateter. En erfaren kollega följde med mej. Hon pratade med patienten under tiden jag jobbade på, mycket pedagogiskt förklarade hon varje moment för mej men låtsades att det var till patienten och efteråt var jag rent knäsvag av beundran över hur hon undervisat mej utan att på något sätt förminska mej. Bar med mej det under min fortsatta karriär när jag själv hade studenter och hospiterande.

Nina har jag berättat om förut. Min vän med småbarn och kronisk cancer som är en sådan mästare i mod och livslust. Som gnäller 100 ggr så lite över sin sjukdom och vidriga biverkningar än vad jag... och de flesta med mej... gör över sina i-landsproblem. Nina som skyndar sej att leva, skyndar sej att älska.
Hon är en sann förebild å inspirationskälla. En idol.

Vem inspirerar dej och varför?

Puss/ Asta

Till er som inte har facebook, det här är vad ni missar

Den viktigaste anledningen till att jag vill minska min facebooktid mer än jag redan har gjort, sedan jag blev instagrambiten har det forumet tagit över en hel del, är att jag i princip alltid blir förbannad om jag hänger där mer än fem minuter. I åratal har jag stångats mot rasister och idiotiska karlar med enda resultat att jag blir förbannad och matt, de blir inte ett dugg mindre rasistiska eller idiotiska av mina ansträngningar att tala om för dem hur dumma i huvudet de är märkligt nog.
Men sedan suger det energi rent allmänt. Och nej då pratar inte jag om att vissa lägger upp 47 selfie varje dag medan andra inte ätit en måltid sedan 2004 utan att visa upp den just där. Jag struntar rätt högaktningsfullt i om en del vill lägga upp 3-4 bilder/ timma på sin katt eller bebis heller.
Sånt stör mej inte alls, det är lixom det som facebook är till för.
Gnället däremot. Oj.

För dej som inte har facebook kommer här en liten mall på vad det brukar gnällas på. År efter år. Efter år.

Januari.
Mörkret. Snön. Bristen på snön. Semlor. Ni är dumma mot Jimmie. Sverige är i systemkollaps, allt är utlänningarnas fel. Jävla Pk media. Anna Book gråter ut. Inte alla män.


Februari.
Melodifestivalen. Försvarstal till Katrina Janoush. Ni är dumma mot Jimmie. Sverige är i systemkollaps, allt är utlänningarnas fel. Jävla Pk media. Inte alla män. Stäng gränserna.


Mars.
Snön. Påskmust redan. Hundbajs.
Ni är dumma mot Jimmie. Sverige är i systemkollaps, allt är utlänningarnas fel. Jävla Pk media.Inte alla män.


April.
Pollen. Kylan. Jävlar vad jag är tjock. Marcus Birro skämmer ut sej. Ni är dumma mot Jimmie. Sverige är i systemkollaps, allt är utlänningarnas fel. Jävla Pk media. Inte alla män.

Maj.
Ni är dumma mot Jimmie. Sverige är i systemkollaps. allt är utlänningarnas fel. Birro skämmer ut sej igen. Jävla Pk media. Inte alla män. Svetsaren är landsförrädare.


Juni.
Sommaren regnar bort. Nu vänder det å blir mörkt igen. Fästingar. Anna Book gråter ut. Grillning på balkongen. Kallt i vattnet. Ni är dumma mot Jimmie. Sverige är i systemkollaps, allt är utlänningarnas fel. Jävla Pk media. Inte alla män.


Juli.
Turistjävlar. Svärmor på besök. Inget vettigt på tv. Pridespektaklet. Det heter inte chokladboll, jag tänker säga som jag alltid har sagt! Ni är dumma mot Jimmie. Sverige är i systemkollaps, allt är utlänningarnas fel. Jävla Pk media. Inte alla män.


Augusti.
Nu börjar det bli mörkt. Fortfarande kallt i vattnet. Sommaren är slut. Ni är dumma mot Jimmie. Sverige är i systemkollaps, allt är utlänningarnas fel. Jävla Pk media. Inte alla män.


September.
Cigarettrökning utomhus. Sluta säga hen. Ett språk får inte förändras, vi ska använda samma ord som 1632. Höst och livet är slut. Rasister/ nazister är oxå rara människor! Yttrandefriheten gäller (bokmässan.) Ni är dumma mot Jimmie. Sverige är i systemkollaps, allt är utlänningarnas fel. Jävla Pk media. Inte alla män.


Oktober.
Julmust. Julpynt i affären redan? Birro gråter.
Ni är dumma mot Jimmie. Sverige är i systemkollaps. allt är utlänningarnas fel. Jävla Pk media. Inte alla män. Janoush rasar, nomineras inte till Nobels litteraturpris i år... heller... jävla åsiktskorridor.


November. 
Luciafirandet hotas av muslimerna, någon skola på landsbygden säger nej till pepparkaksgubbar.  Fel vann i Idol. Anna Book rasar. Ni är dumma mot Jimmie. Sverige är i systemkollaps, allt är utlänningarnas fel.  Jävla Pk media. Inte alla män.


December.
Ingen snö. Jävla slask. Bortklippt svart docka i Kalle på julafton, fy faaan. Fyyyy fan. Ni är dumma mot Jimmie. Sverige är i systemkollaps, allt är utlänningarnas fel. Jävla Pk media. Inte alla män.
Birro blir orättvist behandlad. Janoush med. För att inte tala om Heberlein.

Japp. Nu vet ni.

Puss/ Asta