Nu ska jag svära i kyrkan.

 

Nej, nej, nej... ta det inte så allvarligt.
Bli inte arga. Kom inte hit å kasta ägg på min dörr. Ring inte å mumla okvädningsord om natten i min telefon. Tänk inte "Det var FAN droppen av den galna kärringen"...
Jag menar bara att jag längtar lite grann...

Längtar lite grann efter hösten.
Ännu är det bara juli. Högsommar. Och sommaren visar sej verkligen i sin allra vackraste och mäktigaste skrud. Sverige... när det är så här... är verkligen svårslaget.
Idag tar jag en liten paus från solen.
Går å plockar lite här inne. Tvättar lite. Lägger tillbaka 7211 fellagda saker på sin rätta plats.
Snart ska jag sätta mej i skuggan. Kanske med en bok.
Mitt munsår, mitt soleksem och jag behöver pausa en stund från solen.

Nåt jag verkligen är bra på är att leva här å nu.
Se det stora i det lilla.
Fucking carpe diem om ni så vill.
Å jag njuter av sommaren.
Jag ignorerar mina allergibesvär bäst jag kan och solar, grillar, pimplar öl, går ut med vattnet, badar, tittar på kossor, petar i mina prunkande pelargoner, umgås, är uppe sent om nätterna, läser, löser korsord, lyssnar på sommarprat, frossar jordgubbar, plockar hallon, går barfota och osminkad och allt det där som man ska göra på sommaren.
Detta är en av mina finaste... om inte den allra finaste... semestern som jag haft.

Men liiiiite liiiiiite smått börjar jag snegla åt andra typer av kläder.
Broderade boots, snygga jeans, strumpbyxor som passar till mina klänningar.
Jag köper små ljuslyktor, bunkrar stearinljus.
Funderar på årets upplaga av "Bonde söker fru" och längtar efter hockeyn.
Lite lite suktar jag efter mörkare kvällar, svalare luft, rödare rönnbär.
För jag är ju en höstmänniska.

Puss/ Asta