Mitt arma blodtryck

Åh mitt blodtryck, mitt arma blodtryck...
Jag läser en artikel från DN via Facebook. Den handlar om en konferens om mäns våld mot kvinnor och diskuterar att av över 200 deltagare var de manliga deltagarna 5-8 personer. Ni kan läsa artikel här. Det känner jag bara en slags trött uppgivenhet över, det är när jag läser kommentarsfältet som blodtrycket stiger.

Det blir så oerhört tydligt att män (med få undantag) för att uttrycka sej milt, är svinointresserade av våld mot kvinnor.
Gängskjutningar... oj oj oj vad de går igång på det men att 22 kvinnor har mördats av män de har eller har haft en relation till är de helt likgiltiga inför.
Att 83 200 (!) kvinnor anmälde misshandel i hemmet föregående år skiter de i.
Eller så här... det rör inte dem och att det inte är rör dem är en miljon gånger viktigare att kommentera än att fundera på vad fan man ska göra åt det här problemet.
I stället så skylls det (som vanligt) på andra nationaliteter (trots att VET att våld mot kvinnor är en gammal härlig svensk tradition precis som i alla andra länder.)
Det påtalas att män framförallt misshandlar andra män. (Är det inte ytterligare ett argument för att arbeta mot en toxisk mansroll?)
Det påtalas att det... minsann... finns kvinnor som slår sina män oxå. (Ja, och det är fruktansvärt på individbasis men det är inget samhällsproblem för siffran är försvinnande liten när det kommer till allvarlig misshandel.)

Jag förstår allvarligt talat inte detta.På riktigt, jag förstår inte.
Jag kan inte för mitt liv begripa varför alla de där männen som säger sej vara så härliga och vänliga och aldrig skulle röra ett hårstrå på en kvinna inte blir förbannade. Om man nu känner all den där respekten som många män talar om så varför i helvete vill man inte vara en del av förändringen?
Varför är man inte mer upprörd? Mer intresserad?
De här 83200 kvinnorna som anmälde misshandel i hemmet i fjol är bara toppen på ett isberg, hur hög den verkliga siffran är kan vi bara spekulera i.
Tre gånger så hög? Fem? Tio?
Oavsett, det här är inte enstaka galningar... inte 5 tokiga araber... som fixar på egen hand. Det här är ett stort samhälleligt problem som drabbar kvinnor och deras barn i stor omfattning.
De flesta av de män som skriver och de som sitter hemma vid köksbordet och muttrar kommer aldrig ha barn som på något sätt drabbas av de kriminella gängen. Men väldigt många av dem har döttrar, systrar, mammor som kommer råka illa ut.
Feminismen är delad i den här frågan. Många feminister anser att feminism det ska kvinnor bedriva själva. Det är vår fråga. Vår agenda. Vi behöver inte männen.
Jag förstår den inställningen men är av en annan uppfattning. Jag tror att vi behöver män för att tala med andra män. För att män lyssnar på andra män.
Män som inser att en sunkig kvinnosyn och en toxisk maskulinitet börjar väldigt mycket tidigare än med ett slag eller en våldtäkt. Att det handlar om "skämt", ord, attityder.

Den här frågan, mäns våld mot kvinnor, och attityderna kring detta visar vilken oerhört lång väg vi har kvar till jämställdhet i ett av världens mest jämställda länder. För om det vore så att 22 män mördats av sina kvinnor och 83200 män anmält att de misshandlas i sitt hem ja då hade nog fan statsministern satt på sej samma allvarliga min som han har när han pratar om att unga män skjuter ihjäl andra unga män i förorten.

Puss/ Asta

Jag har inte sett Uppdrag Granskning

Nä precis. Jag har inte sett Uppdrag Gransknings senaste avsnitt, och får man väl säga tydliga inspel i valrörelsen, om att vilken etnicitet våldtäktsmän har.
Jag har inte riktigt lyckats bli av med det senaste illamåendet UG framkallade när de på bästa sändningstid sände snyftreportage om Fredrik Virtanen, känner att jag måste hämta mej där ytterligare en tid innan jag pallar se mer från den redaktionen.
Men, jag har förstås inte kunnat undgå att läsa om programmet och slutsatsen framförallt vita män drar av programmet. Det är omöjligt om man inte bojkottar samtliga sociala medier att missa.
Det är väldigt mycket "Vad var det jag sa" och väldigt lite analys om bristfälligheterna i siffrorna. Jag hade kanske inte väntat mej nåt annat.
Det hade förmodligen inte Uppdrag Granskning heller.
Julen kom tidigt i år Jimmie Åkesson. Grattis.
Vita människor... och i huvudsaken då de med kisseslang... undrar ironiskt hur många av de 42% "svenska" våldtäktsmännen som hade två svenska föräldrar.
Tja, förmodligen 0%. För det vet ju vem som helst att innan invandringen, när det nu var, förekom inga våldtäkter i vårt land. Det är ju känt sedan gammalt att svenska män har en fläckfri kvinnosyn.

Uppdrag Granskning drar slutsatser på de enstaka procent av alla våldtäktsanmälningar som leder till fällande dom. De lyckas inte tydliggöra för majoriteten av de som ser på programmet vad den skillnader de får fram beror på.
Detta är inte några hobbyjournalister på lokaltidningen i Eslöv. Detta skall vara landets vassaste hjärnor på landets mest prestigefyllda nyhetsredaktion.

Om någon nu skulle förledas att tro att jag med ovanstående rader menar att svenska män är värre än ex arabiska eller asiatiska män så läser ni mina rader som fan läser bibeln.
Våld och sexuellt våld mot kvinnor möjliggörs och frodas i patriarkala samhällen. Och ja... Iran, Saudiarabien, Kina, Finland etc är mer patriarkala samhällen än Sverige.
Det som gör mej på allvar förbannad är när man inte klarar av att 1.) granska sej själv och sin egen närmiljö 2.) väljer att veta bättre än kvinnorna om vad kvinnor utsätts för.
Jag är inte bekväm med att på kvällen hoppa in i en taxi som körs av en svartmuskig man.
Jag blir lika jävla obekväm om en blond och blåögd man går bakom mej i sommarnatten.
Jag litar inte på okända män. Inte av någon etnicitet. Av goda anledningar.
Jag kan, trots att de män som genom åren förgripit sej på mej, med start när jag var 9-10 år samtliga varit svenska inse att detta inte är ett svenskt fenomen.
Det är orsakat av patriarkala strukturer och en sunkig machokultur som finns i alla länder trots att våldtäkter på kvinnor är socialt accepterat i väldigt få.
Men när en våldtäktsman heter Niklas (som våra två värsta våldtäktsmän genom tiderna heter) då menar många att "de är sjuka i huvudet."
När våldtäktsmannen heter Ali är det en del av hans kvinnosyn.

Puss/ Asta

Hur i helvete?

Alltså, det är så gräsligt det här med våldtäkten i Fittja att jag inte vet hur jag skall stå ut. Jag får liksom inte plats i mitt eget skinn. Jag blir så arg och så ledsen och så vansinnigt frustrerad.
En kvinna, missbrukare vad jag förstått, kommer till adressen för att köpa droger.
Där blir hon under flera timmar våldtagen i alla hål av en grupp män.
I en trappuppgång!
Ett tjugotal män står och tittar på. En granne kommer förbi, hälsar på killarna och går in till sej.
Ingen i trapphuset ringer polisen.
Kvinnan kan uppvisa skador. Har en trovärdig berättelse. Men i väntan på dom är tre män släppta vilket talar för att de kommer att frikännas.
Hur i helvete är detta möjligt!
Jo, jag frågar igen... Hur i helvete är detta möjligt?
I Sverige? År 2017?
Jag förstår inte.

Det sägs att undersökningar visar att 45% av alla män tycker att #metoo har gått för långt.
I Sverige våldtas mellan 5900-6700 kvinnor varje år. Detta är alltså anmälda våldtäkter, det faktiska antalet kan vi bara spekulera i. Men kanske det dubbla?
Av de anmälda fallen går bara en liten del till åtal och de som fälls räknas till några få procent.
Det är med andra ord jävligt riskfritt att vara våldtäktsman.
Det gäller inte bara i Sverige, det är riskfri business att vara våldtäktsman världen över.
En del av det säger sej självt tyvärr och är svårt att ändra på.
Detta är ett brott som ofta sker där bara två människor finns närvarande.
Där ord kommer att stå mot ord.
Men hur  helvete är det möjligt att våldtäktsmän frias när en våldtäkt skett i en trappuppgång med tjugotal vittnen och offret har både skador och DNA till sin "fördel." Hur i helvete är det möjligt?
Vad har nämndemän och domare för tro egentligen på kvinnors sexuella preferenser?
Tror de att det finns kvinnor som vill bli påsatta analt och vaginalt och oralt samtidigt som de blir slagna i en trappuppgång medan en hord av män står å hejar på och oxå vill smaka kakan? Tror dom det???

Ja. Jag har oxå hört att just dessa gärningsmän har utländskt påbrå.
Jag tror den här kvinnan skiter fullständigt vad de här kisseslangarna hade för nationalitet. För henne är kränkningen lika stor vad gärningsmännen än hette och kom från.
Det cirkulerar ett brev på facebook skrivet av en förtvivlad pappa.
Hans dotter blev grovt och våldsamt våldtagen av en man som dessutom misshandlade och bet henne.
I sviterna av detta har hon fått operera underlivet sex gånger, har fått ätstörningar och självmordstankar. De hade Elisabeth Mazi som advokat, Sveriges kanske skickligaste advokat inom dessa brott, men förlorade ändå.
Det gick tydligen inte att bevisa att hans dotter inte var med på härligheten.
Flera andra kvinnor har oxå anmält denna man efter att ha blivit våldtagna på samma råa sätt utan att mannen åkt dit.

Den mannen heter Hampus Lund. Klingar rätt svenskt va?
Vår tids värsta våldtäktsmän heter Niklas x 2.
Männen i Fittja kom från en annan del av världen.
Deras gemensamma nämnare stavas: man.

Kom fan inte å säg att "metoo gått för långt!

Puss/ Asta

Räcker det nu?

Opps, mitt sista inlägg verkar ha självcensurerats bort av bloggen.
Well, det var en lista om att vara människa men inte något litterärt mästerverk precis.

Till  detta inlägg...
Jag har suttit med kvinnor och diskuterat det här med hur män tar sej rättigheter över kvinnor där min samtalspartner initialt sagt att hon aldrig varit med om något övertramp. Men under samtalets gång så kommer det ändå fram. Hon har bara inte reflekterat över det i de banorna.
Jag skulle vilja påstå att ingen kvinna på denna jord klarat sej undan.
Det är klart att det finns gradskillnader i helvetet.
Det är klart att det är skillnad på att bli gruppvåldtagen av fem främlingar och att ens make tar en på brösten fastän man sagt nej.
Det är klart att det är skillnad på att bli förföljd av en främling mitt i natten på väg hem mot att en välkänd kollega säger att "du gör mej kåt."
Skillnad på att en taxichaffis plötsligt kör en omväg och föreslår diverse sexuella aktiviteter och en berusad man som vägrar lämna ert tjejgäng på krogen trots att ni bett honom.
Självklart. Det är därför det är olika straffskalor på olika sexualbrott.
Men ingenting av det är okej.

Idag uppstod en hetsig diskussion här hemma där min man tyckte att "Nu räcker det!"
Inte räcker med att män tar sej friheter över kvinnors kroppar utan det räcker med gnäll från kvinnor för småsaker.
Min make hör till typen som tycker att det inte är så himla farligt att nypa nån i baken, att tjata om sex från en partner som sagt nej tack och upprört deklarerar att "nu är det förbjudet att flirta alltså."
Nej, jag lämnar inte ut min man. Jag tar upp ett fenomen som den överväldigande majoriteten av män delar.

Men nej, det räcker inte! Det räcker inte på långa vägar!
Det har faktiskt precis börjat.
Kvinnor har hållit tyst i så många år... sen begynnelsen... och klagat i nån vecka typ.
Pandoras ask öppnades och berättelserna väller fram.
Och ju mer vi berättar, ju mer vi lyssnar på andra, desto mindre kan vi backa.
Nog är nog. Nog är nog nu!
Om män inte förstår skillnaden på flirtande/ raggande och på övergrepp så ska de kanske ägna sej åt någonting annat tills de gör det. Frimärkssamling eller att titta på gulliga kattklipp på Youtube exempelvis.

Män ska överhuvudtaget inte lägga sej i när och var gränsen går för kvinnor.
De ska ge fan i att ifrågasätta. De har inte levt som flicka och kvinna en enda dag och de har därför ingen aning.
När jag tänker på det första övergreppet jag minns, har berättat om det tidigare flera gånger, men det var när jag var 8-9 år och på ett släktkalas. Jag skulle sova hos min moster och alla andra stod i hallen och var på väg hem.
Min mosters man klämde upp mej mot en vägg, tog på mina begynnande bröst under tröjan, kysste mej med tunga och allt... verkligen allt jag minns... var skammen!
Rädslan att någon sett. Att någon skulle anklaga mej för att ha förfört honom.
8-9 år gammal tog jag redan fullt ansvar för en vuxen man (och släkting!) sexualitet och lust. Att han inte kunde tygla sej.
Och det, det mycket mer än själva händelsen, bränner fortfarande i mej.
Älskade lilla barn.
Jag har hört många många kvinnor berätta samma sak. Och jag har känt skammen över liknande händelser även som vuxen. Men att ett litet barn, en flicka som inte ens nåt puberteten, känner denna skam är så förfärligt.
Jag hoppas att mina döttrar om det hänt dem när de var små högljutt skulle ropat "Mamma, vet du vad X gjorde mot mej!" men jag är inte säker. Jag är tyvärr inte alls säker.

Män ska sitta still i båten och lyssna. De ska lyssna tills de förstår.
Det räcker fan inte än!

Andra män

Kvarlevorna efter Kim Walls kropp har hittats och identifieras och även om det var väntat känns det tungt i kroppen.
Inte. En. Kvinna. Till.
Snubben Madsen uttrycker i media att han är oskyldig och lättad men han måste ju rimligen ha ett å annat som är svårt att förklara med denna "tragiska olycka."
Som varför man styckar och dumpar en främmande människa i havet exempelvis om hon förolyckats.

Här om dagen läste jag att en kvinnlig vän till Madsen uttalade sej i Aftonbladet att han "Absolut inte är någon mördartyp."
Hennes ord lämnar mej ingen ro.
Det är något rörande och samtidigt djupt tragiskt att de flesta av oss verkar tro att män som våldtar, slår, kränker och mördar är andra män. Män vi inte känner.
Vi distanserar oss. En hel del så mycket att de lever i föreställningen om att män som hatar kvinnor inte bara är främlingar för oss, de kommer från andra länder, tillhör andra kulturer, andra religioner. Svenska män är fina killar och att Niklas är namnet på flera av vårt lands värsta våldtäktsmän är... inget de vill diskutera.

Det är inte så. Tyvärr är det inte så.
Män som slår, mördar, våldtar, tafsar, kränker och förminskar kvinnor finns överallt. I alla länder, alla städer, inom alla kulturer å religioner, i de bästa familjer.
Annars skulle inte 14 kvinnor mördas, tiotusentals kvinnor misshandlas, tusentals kvinnor våldtas årligen i det här landet. Annars skulle inte kvinnor varje dag vittna om hot, trakasserier, förminskande. Om det vore så att det var andra män skulle inte i princip varenda kvinna jag känner kunna berätta historier om hur de utsatts av män på ett eller annat sätt.
Sanningen är att alla dessa män som sitter frihetsberövade för brott mot kvinnor och alla de män som inte har åkt dit därför att de aldrig blivit anmälda, kvinnor inte blivit trodda, bevisen inte räckt till, ord stått mot ord. Alla de männen är någons son, man, far, vän, kollega.
Det är lärare, grannar, förtroendevalda. Älskade, respekterade och omtyckta av någon.

Jag vet inte om du och jag har en man i vår bekantskapskrets som är beredd att slå en kvinna eller ta för sej av en kvinna som av alkohol eller annat inte är i stånd att säga nej. Förmodligen har vi det.
Men vi har med all säkerhet män i vår närhet som ser åt ett annat håll när en kvinna blir förminskad eller sexuellt trakasserad, vi känner alla snubbar som skrattar åt våldtäktsskämt, som dunkar polaren i ryggen när han är en mansgris, som inte höjer rösten och säger ifrån. Män som menar att "det bara är på skoj", och "herre gud, man måste väl få skoja" eller "feminismen har fan gått för långt om man inte får flirta lite."
Madsens kvinnliga vän är inte annorlunda än de flesta av oss som bara tror gott om en man hon känner och tycker om.

Mina varmaste tankar till en kvinna som fick sluta sitt liv alldeles för tidigt och till hennes familj och närstående.

Puss/ Asta

Martin bestämde att Lottas liv var över

Precis som alla andra som inte a.) levt i en glasbubbla sista veckan b.) är totalt empatistörd så berörs jag otroligt av det här mordet på den vackra kvinnan Lotta mitt i livet som blev ihjälslagen av en man med våldsamt förflutet.
Det är helt fruktansvärt och det går inte ens att föreställa sej skräcken hon levt under med alla dessa hot och när han slutligen bröt sej in hos henne och slog ihjäl henne. Slog ihjäl henne så våldsamt att hennes anhöriga bara kunde känna igen henne på naglarna.
När ska det ta slut tänker jag. Hur ska vi få män att sluta slå ihjäl kvinnor?
Det är fruktansvärt, helt vidrigt fruktansvärt.

Några funderingar när jag läser andra människors reaktioner på nätet...

Det ropas på strängare straff i form av både dödsstraff och fängelsestraff som innebär livet ut. Om vatten å bröd.
Det är naturligt att känna så förstås när något så här våldsamt och bestialiskt sker men förslagen i sej är inte produktiva och det är märkligt att människor inte inser det. Såväl hundrafemtioåriga fängelsestraff  och dödsstraff har ju prövats i många länder, inte minst USA och det har inte någon som helst avskräckande effekt. Tvärtom, dessa hårda fängelsemiljöer och långa straff utan någon som helst möjlighet till att kunna komma ut gör farliga människor ytterligare lite farligare.
Människor... i de flesta fall kvinnor... måste självklart skyddas från sådana här hatiska dårar men det vore ju bra om man utförde någonting som är konstruktivt istället för motsatsen.
Ja, jag talar om vård. Vård livet ut om så behövs men vård.
Självklart skall han vara inlåst. Den här killen var ju dokumenterat farlig sedan innan, inte alla pojkvänner, fäder och äkta makar har mördat innan eller halvt slagit ihjäl tidigare kvinnor. Vad gjorde han ute?
Och om man går längre tillbaka. Killen har två bröder, en av dem är dömd för mord och misshandel, den andra dömd för icke våldsbrott. Varför är det så?
Vad har dessa män varit med om som gjort dem till de de är och varför har samhället inte agerat i tid?
Min son skulle aldrig slå ihjäl en kvinna, det törs jag sätta mitt liv på. Män som växer upp på ett någorlunda vettigt sätt slår inte ihjäl kvinnor med sådant övervåld att de måste identifieras via naglarna.

Människor kräver lagändringar och jag är inte helt hundra insatt i hur lagarna ser ut men tror mej ha hört förrut, Lotta är ju tyvärr inte den första kvinnan som mördas, att lagarna och skyddsnäten finns men används inte.
Det finns åtgärdsplaner polisen skall följa när en kvinna rapporterar hot, riskskattningsintrument som är väl utformade men det görs inte.
Och vi kan ju börja där!
Börja med att ta kvinnor på allvar när de anmäler hot och våld eller sexuella övergrepp.
Begränsa mannens frihet och inte kvinnans.
Varför hade hon inte beskydd? Varför var det inte span på mannen? Varför hade hon inte ens ett simpelt överfallslarm eller en skyddshund?

Jag ska inte säga att det var "roligt", för roligt är verkligen fel ord här, men det var klassiskt att se hur rasisterna initialt krävde avpixling av gärningsmannens ansikte, skrev långa kommentarer om hur våldsamma muslimerna är och vilken kvinnosyn de har samt att gammelmedia skulle skämmas som sopade detta under mattan och tack å lov för Fria tider.
Så avpixlades bilden och gärningsmannen var visst svensk, blåögd och hette Martin. Än har jag inte hört några krav på att präster skall gå ut och ta avstånd från dådet och jag tror inte det kommer heller. Istället vänder nu rasistpöbeln och skriker om att "det tror fan det att ni visar bild när det är en svensk kille."
Suck.

Alltså jag skiter fullständigt i om de som misshandlar och slår ihjäl kvinnor heter Mohammed eller Martin. Det är likgiltigt för mej. Vad som måste få ett slut är att kvinnor lever i skräck och fångenskap av rädsla för MÄN och att anhöriga tvingas identifiera sina döda kära för att MÄN slagit ihjäl dem.
Män som slår kvinnor är as. Punkt.

Puss/ Asta

Svenska mäns välvilja och beskyddarinstinkt över oss kvinnor vet inga gränser

Efter pojkar och mäns uppmärksammade "masstafsningar" på kvinnor sista tiden exploderar facebook och andra sociala medier av svenska män som är så bekymrade över taskig kvinnosyn och vad kvinnor råkar ut för. Likt Ivenhou drar de sitt svärd sina tangenttryck å järnrör för att rycka ut till vårt försvar.
Man skulle kunna bli rörd till tårar.
... Det vill säga, om man inte vore en sådan misstänksam liten bitterfitta som jag.


Visst finns det fina jämställda män som på allvar tar avstånd från mäns våld och förtryck mot kvinnor. Er välkomnar jag till debatten. Ni behövs. Jag vet att ni finns.
Men det stora flertalet av män som uttalar sej uttalar sej i frågan gör det utifrån andra kulturers kvinnosyn, muslimernas syn på kvinnor, utlänningars oförmåga att ta ett nej osv osv osv.
De troll som i alla andra sammanhang tycker att vi ska se över det svenska först lämnar walk over vad det gäller sin mansroll.
Det är samma gamla troll som alltid som nu tar chansen att få sprida ytterligare lite rasism och hat.
Samma typ av svans som skickar hatfulla meddelanden, mail och brev till kvinnliga programledare, journalister och debattörer som annars.
I princip var enda "riddar-wanna-be" på facebook som jag klickat in på delar rasistiska sidor och har bilder på sin älsklingsblomma blåsippan.

Kanske är jag en liten misstänksam bitterfitta men jag tror att dessa män som stormar i debatterna på nätet skiter fullständigt i min jämlikhet och rätt till att känna trygghet. De vill värva röster till sitt rasistiska parti och de tror kvinnor är dumma nog att gå på det.
Äntligen ser Sd en nåbar väg till kvinnorna som de tidigare inte lyckats attrahera i någon större grad. Kvinnor som inte känner för att leva 1950 tals könsroller på nytt.

Mäns patriarkala förtryck mot kvinnor är internationellt, saknar etnicitet och gränser.
Visst, jag skall inte förneka att Sverige är ett mer jämställt och tryggare land för kvinnor än många andra länder, kanske till å med de flesta. Det är helt andra villkor att vara kvinna i Indien, i Saudiaraben, Irak, Somalia and you namned it.
En skillnad som Sverigedemokraternas familjepolitik, kvinnosyn och samhällsklimat inte kan ta någon som helst cred för.
Men det innebär inte att här i vår del av världen bor de goda männen och där borta bor de onda.
Våldtäkter, misshandel och mord på kvinnor förekommer även här och har alltid gjort.
Allt för få döms och ändå är fängelserna fulla av dem.
Den gemensamma nämnaren är inte någon etnicitet. Den gemensamma nämnaren för en överväldigande majoritet av dessa brottslingar är att de är män!
Sveriges värsta våldtäktsmän heter förövrigt Niklas Eliasson, Niklas Lindgren och Anders Eklund.


Lika lite som Sd å deras pack till väljare är intresserade av att skydda judarna och de homosexuella från de barbariska muslimerna, lika lite är de intresserade av kvinnorna som de i andra sammanhang klappar på huvudet, kallar för köns tillmälen och önskar våldtäkt, slakt och död.
Låt ingen inbilla er nåt annat.


Puss/ Asta

Skärp er för fan

Sjuttonåriga Lisa Holm blev mördad på väg hem från jobbet.
En tjugoettårig kvinna blir mördad på en löptur sen eftermiddag.
Det sänder budskapet och bekräftar varje kvinnas rädsla...
Akta dej!

Många män... inte alla... men många män blir upprörda av meningar som:
"Alla män är potentiella våldtäktsmän."
Många män... inte alla... lägger mer möda på att argumentera emot det påståendet och att känna sej kränkta som grupp än på att försöka begripa vad det står för.

Alla män.
Så måste en kvinna tänka. Så tänker de allra flesta kvinnor. Så har vi blivit fostrade, så fostrar vi våra döttrar.
Håll ihop nu när ni är ute.
Ska du verkligen gå ut så där (visa så mkt hud)?
Drick inte för mycket.
Vakta över din drink.
Låt dej inte bjudas av okända män.
Jag kan hämta.
Ta ingen svarttaxi!
Följ inte med någon okänd.
Gå inte där det är mörkt.
Eller som Upplands Väsby polisen sa angående den mördade tjugoettåriga kvinnan:
Spring inte med hörlurar på. Det är DITT ansvar!

Alla män våldtar inte. Alla män är inte kapabla att mörda.
Men alla kvinnor måste kalkylera med risken i varje möte med varje man.
Tänka på hur hon uppför sej, vilka bakdörrar som finns.

Jag är så jävla less på det!
Jävla karlar... lägg av!!!
Jag är så trött på att i världens mest jämställda land går det för långsamt, mördas kvinnor i sina egna hem, våldtas kvinnor för att de går ensamma, fostrar vi flickor att akta sej istället för pojkar att skärpa till sej.

Det är vi kvinnor som ropar, protesterar, brinner.
Var är alla fina, sunda män?
Varför hörs ni så dåligt?
Varför vänder ni ert agg mot "feministerna" som klumpar ihop er istället för mot era egna vänner å bröder som uttrycker sej sexistiskt eller överskrider gränser?
Jag är så jävla trött på er.
Jag är så jävla trött på att jag och mina döttrar inte ska kunna röra sej fria och orädda i stan eller i skogen.
Alltså, skärp er för fan!

Puss/ Asta

Asta recenserar på egen hand "Den första lögnen" av Sara Larsson

Det är sällan jag köper bundna böcker till fullpris.
Jag gillar egentligen pocketböckernas format bättre, liksom priset så klart.
Men ibland kan jag inte vänta när det gäller de riktiga favoritförfattarna och då kan det bli en "dyrbok" ändå.
Här om veckan läste jag ett boktips hos en av systrarna i Bloggdala och blev så intresserad att jag begav mej till bokhandeln på studs.
Det var "Den första lögnen" av Sara Larsson som väckte detta begär.

Visby, juli 1997. Oskar, Jonas och Rikard våldtar brutalt sin 16 åriga skolkamrat Josefin på en fest. Under den efterföljande rättegången frias alla tre. 
Ord står mot ord.
Drygt tio år senare har livet fortsatt för samtliga av dessa herrar.
Oskar är den det har gått bäst för i livet med en framgångsrik fotbollskarriär bakom sej och nya spännande uppdrag på gång.
Han lever ett till synes harmoniskt liv med fru och två barn, träning och en välbesökt pappablogg.
Men allt är inte som det ser ut på ytan. Oskars kvinnosyn är minst sagt osympatisk.
På en semester i Thailand roar han sej i barerna om nätterna medan en allt mer disillusionerad fru är på hotellet med barnen. En kväll går det över styr och sanningen måste till varje pris döljas.
Samtidigt mottar Jonas hemma i Stockholm ett hotfullt mail och sms om den där kvällen i Visby för länge sedan.
De tre forna vännerna tvingas åter samman för att till varje pris skydda lögnen de levt med sedan tonåren.
Vem är det som hotar deras nya liv?

"Den första lögnen" är Sara Larssons debutroman och handlar om utsatthet och upprättelse,
Ämnet är ständigt aktuellt och angeläget. Samhällets syn på kvinnlig och manlig sexualitet.
Flickor/ kvinnors utsatthet inte bara inför pojkar/män som tar för sej utan även av rättssystemet, polisen och domstolar, som håller kvinnor till svars för tidigare sexuella preferenser, klädsel, promillehalt, omdöme osv.

Boken är delvis skriven som en deckare, där läsaren lämnas spår att lista ut vem som står för hoten och hur det hänger ihop.
Kanske är det redan där det fallerar för mej. Jag lägger för stor möda på att förstå och analysera istället för att bara läsa och följa med på färden.
Jag är starkt engagerad i bokens första hälft, tycker att den har bra driv och är spännande.
Sedan avtar dessvärre kvaliteten rätt rejält. Blir onödigt detaljerat och orealistisk på bekostnad av grundhistorien. Tappar bort något av det viktiga.
Det är synd.

Sedan jag läste ut boken för några dagar sedan har jag ändå tänkt mycket på den.
Personporträtten är intressanta och sannolika och lämnar en hel del att fundera över för alla oss med en amatörpsykologisk ådra.
Huvudämnen... pojkar och mäns inbillade tro att kvinnor är till för deras nöjes skull är fastnästlat i min person efter egna jämförbara erfarenheter.
Det hade varit en intressant bok för Bloggdala med många ämnen värda att diskutera.
Kanske får jag å min bloggsyster Catharina som oxå läst boken ta en egen liten diskussionsrunda.
Sammantaget får "Den första lögnen" en 3+.

Puss/ Asta 

Vit kränkt man tycker till...

"Nu blir jag lite förvånad över hur du generaliserar och drar alla över en kant. Inte den A jag känner igen. Det är väl bäst att säga direkt att jag överlag håller med dig med några få undantag. Tycker inte om att du säger män rätt upp och ned. Dels är det långt ifrån alla som beter sig på detta sätt oavsett om det gäller våldtäkt eller sexköp. Dessutom finns det även kvinnor som både våldtar och köper sex. Hade du skrivit folk eller personer istället för att könsbestämma dem så hade jag hållt med dig i princip hela vägen. Det som jag kan fundera pågår vad en prostituerad är för något. En som går på gatan? Jobbar på bordell? Arbetstagaren som ligger med chefen för att få bättre förmåner eller bättre position på företaget? Något att fundera på! För övrigt är våldtäkter vidrigt och det borde vara strängare straff på det... Till sist, låt mig ha mitt kön ifred och döm mig som person!"

Hoppsan hejsan.
Här kom en arg kommentar. Från någon som dessutom inte anonym.
Tack så mycket!
Jag gillar det! (Även om jag känner mej en smula klappad på huvudet ovanifrån över kommentaren "Inte den A jag känner igen.")
Jag gillar när människor tycker olika och säger ifrån.
Men jag håller inte med dej.

Vi benar upp kommentaren bit för bit då den innehåller mycket som är intressant men som handlar om olika saker.

1.) Självklart våldtar inte alla män. Det tror jag inte att jag skrev någonstans heller?
Även jag vet, av smärtsamma privata upplevelser, att även kvinnor begår övergrepp och våldtäkter.
Det händer, det är en stor privat tragedi så klart varje gång, men det är inget samhällsproblem. Det är inget strukturellt problem att kvinnor begår sexbrott eller ens brott över lag.
Män står för en överväldigande majoritet av alla sex och våldsbrott.
På senaste tiden har en mängd uppmärksammade friande domar kommit i våldtäktsärenden som SÄGER något om vår samtid. Om synen på män, synen på kvinnor.
Detta faktum VERKAR uppröra fler kvinnor än män.
Fler artiklar, blogginlägg skrivs av upprörda/ oroade kvinnor. Fler arga kvinnor syns i tvsofforna och i debattprogram kring detta.
Män verkar sitta nöjda med att "dom" beter sej inte så.

2.) Självklart köper inte alla män sex. Å ja, det finns säkert en å annan kvinna som köpt sex.
Men igen! Den överväldigande delen av alla sexköpare är män.
DET är ett samhällsproblem att kvinnor utnyttjas och säljs som vår tids slavar.
Även här hör åtminstone jag sällan upprörda, arga, "nej-nu-jävlar-får-det-vara-slut-med-detta röster" från manshåll.

3.) Vad prostitution är för något.
Ja du, här blottar du en tanke som jag inte blir förtjust över. Precis en sådan tanke som ofta ligger kvinnor till last när de anmäler sexualbrott.
Prostitution innebär att köpa en annan människas kropp och sexuella tjänster för pengar! Det är en affärsuppgörelse mellan två ojämlika parter.
Det handlar om en människosyn. Att hiva upp plånboken för att få tillgång till någons kropp.
Att likställa det med "ligga med chefen för att få en bättre tjänst" eller att "hänga med en karl hem som stått för notan hela kvällen... eller faktiskt INTE göra det" är något annat.
Människor har sex av fler anledningar än pur kärlek eller bultande passion.
Det går ändå inte att likställa med att KÖPA en annan människas kropp!

Jag har inte dömt dej som person. Jag har inte dömt någon man som person.
Jag har talat om strukturella samhälleliga problem!
Jag har talat om min erfarenhet, som inte bara är min, av att goda, snälla, intelligenta, jämställda män allt för sällan tar debatten utan överlåter det på kvinnor.
I stället för att gå i försvar kanske den typen av män borde ta en funderare på vad det innebär att vara ung tjej/ kvinna i ett samhälle där kvinnor säljs för pengar och där bara enstaka procent av alla våldtäkter leder till fällande domar men alltid till en granskning av tjejen/kvinnans sexvanor/ berusning/ klädsel osv.

Puss/ Asta

Kollektiv skuld

 

Lady Dahmer och Elaine Ekeswärd har en debatt kring manlig kollektiv skuld.
Det är ett väldigt intressant inlägg och jag tycker absolut att ni skall ta er tid till att läsa det och debatten som sedan följer bland kommentarerna.

Jag läser och jag funderar.
Det är ingen ny fundering, jag grunnar ofta på den här frågan, fast kanske ur ett annat perspektiv.

Ibland Rätt ofta när jag läser tidningar eller ser på nyheter så kan jag känna ett äckel och något som närmast liknar hat mot män.
Jag kan känna och tänka att män är ta me fan djur.

Vi får alla till oss det dagligen.
Kvinnor som blivit våldtagna (av män), kvinnor som blivit slagna (av män), kvinnor som blivit dödade (av män), kvinnor (och flickor) som blir köpta/ erbjudna att köpas (av män), kvinnor (och flickor) som förs bort och tvingas in i prostitution (av män)
Osv osv i all oändlighet.
Visst begår även enstaka kvinnor grova och fruktansvärda brott men den överväldigande majoriteten av alla vålds och sexbrott begås av män.
Vi talar om cirkus 98%. Var 4:e kvinna... i Sverige, världens mest jämställda land... har upplevt våld/hot i en kärleksrelation.

När kvinnor börjar tala med varann om vår erfarenhet av sexuella övergrepp så framkommer det att vi nästan alla bär med oss erfarenheter.
Alla har inte varit utsatta för en regelrätt våldtäkt men det är taffsande fäder till våra kompisar när vi var yngre, det är stallägaren, taxichauffören, läraren, morfar, pappas kompis, styvpappan, killkompisar, fulla karlar på krogen, kollegor, chefer osv.
Jag tror knappt att jag någonsin befunnit mej i en sådan diskussion och nån kvinna sagt att "Nej, det här känner jag inte alls igen mej i."
Tvärtom, det bubblar ur oss. Upplevelser som skrämt oss, kränkt oss, gjort oss generade, arga eller förvirrade.
Återkommande... män som kanske inte gjort något brottsligt men som tar sej förbannat stora friheter, ofta som vuxna på betydligt yngre flickor.
De flesta kvinnor vet hur det känns när man går ensam hem en kväll och det plötsligt går en man bakom som skall samma väg.
De flesta kvinnor har känt rädslan för att hamna i en utsatt situation.
Å det som triggar igång rädslan har bara med en sak att göra... könet människan bakom har.

Kollektiv skuld är inte bra.
Jag tycker inte om det i andra sammanhang.
Jag tycker inte om när man säger "alla invandrare...", "alla muslimer...", "alla lantisar...", "alla blondiner...", "alla inom vården..." men samtidigt kan jag se att detta är ett patriarkalt mönster.
Män som tar för sej. Kvinnor som tidigt lär sej att akta sej.
Å när det gäller ett så tydligt mönster så bör kanske män, på en högre generell nivå, ta ansvar för detta!
Ändå är det sällan som jag hör män säga ifrån.
Alltid när våld mot kvinnor eller sexuella övergrepp diskuteras är det någon trött kvinna från kvinnojouren eller någon ilsken feminist som ryter.
Varför säger så få män ifrån?!

Jag är en heterosexuell kvinna.
Jag attraheras av män. Jag dras till det manliga.
Jag är gift. Jag har en pappa. Jag har en son. Jag har en vald bror. Jag har vänner med snopp.
Fina, snälla, godhjärtade män.
Män som lika lite som jag skulle utsätta en annan kvinna för våld.
Självklart kan inte de lastas. Självklart hatar jag inte dem.
Likväl är de en del av patriarkatet, av att stå allra överst i hierarkin och därmed bär de ett ansvar för de strukturer som finns och för att förändra dem.

Vad tycker du?

Puss/ Asta