Vad avgör vem som klarar sej? Asta leker amatörpsykolog

Vad tror ni avgör att vissa människor "klarar sej" och får bra liv medan andra brottas med missbruk, kriminalitet och/ eller djupa depressioner?
Vilken är den avgörande skillnaden om man bortser från gener som man vet har stor betydelse för psykisk ohälsa och missbruk (och genom missbruk ofta en kriminalitet för att finansiera.)

Det är en så stor fråga att det knappt går att sammanfatta i ett blogginlägg.
Och jag har ingen egentlig kunskap. Jag är bara en hyfsat analytisk världsmedborgare och pysslar med hobbypsykologi till vardags.
Jag tror dessutom att om man frågar människor som rimligen sitter på EN pusselbit... det kan vara läkare, psykologer, lärare, socionomer, samhällsvetare m.fl... så skulle svaren se väldigt skilda ut.
Förmodligen skulle tio av dessa lämna tio helt olika svar.
Men. Om jag ser på mitt eget liv. Min egen barndom, tonårstid, uppväxt varför jag klarade mej trots att det ett tag såg risigt ut så skulle jag säga två ting.
Kärlek. Och tur.

Jag tror att barn kan ha betydligt värre uppväxtvillkor än vad jag hade och ändå bli hela människor. Eller jag vet att det är så, jag känner många.
De kan ha föräldrar som monumentalt misslyckas med sin föräldraroll och ändå klara sej. De kan ha blivit mobbade från dag ett i skolan, de kan ha experimenterat med allsköns droger, de kan ha tagits ifrån allt i krig å jävelskap men ändå bli hela, fungerande å hyfsat lyckliga.
Alla bär vi på sår. Varenda en av oss. Men en del sår är så infekterade att livet blir en enda kamp.

Jag tror att en enda älskande människa kan göra skillnad.
Om en enda vuxen människa älskar och beskyddar oss som barn. Om en enda människa ser vår potential och uppmuntrar den så kan den personen göra skillnad.
Få en trasig förirrad ung människa att finna rätt stig igen.

Men det räcker inte. Man ska ha tur oxå.
Min bror växte rent krasst upp med mer kärlek än mej. Än jag?
(Fan, jag tycker att jag är en hyfsad skribent men ibland blir jag osäker.)
Hur som helst, min mamma som hade svårt för mej avgudade min bror.
Hela hans liv.
När han var liten fanns det aldrig någon gräns för alla superlativ hon använde om honom. Han skulle bli läkare för han var så smart. Det sa hon jämt.
"Du kommer bli nåt stort".
Jag... var som liten unge och de första åren i skolan "säkert intelligent men en drömmare" och från årskull 6 bara trubbel. Jag gick bara nga veckor i 6:an.
Jag hamnade på ungdomshem. Utsatte mej själv för allt möjligt destruktivt och soctanterna skakade på huvudet. Mamma sa (som hon alltid sagt) "Dej har jag fått för mina synders skull- och fan vad jag måtte ha syndat."
Men det blev jag som fick ett normalt liv. Som till och med blev lite mer framgångsrik än min släkt och min bror som efter år av missbruk, våld och kriminalitet dog en brutal död.
Varför det? Han som var så älskad.
Tur.
Det var slumpen och tur. För min del då. Otur för han. Honom?
(Alltså, jag hade MVG i svenska A, B, C på Komvux.) 

Jag tänker på alla dessa vilsna, kriminella ungdomar vi har framförallt i våra förorter.
De som tappat hoppet. De som har föräldrar som är arbetslösa och inte får det liv de förtjänar. De som går i en skola där lärarna inte hinner undervisa i ämnen utan mest försöka avstyra slagsmål och intuta hyfs. De som ser de äldre kriminella grabbarna med snygga brudar, balla bilar och pengar på fickan.
Vad kan rädda dom?
Fler poliser. Hårdare straff. Fler utvisningar ropas det om.
Självklart måste den akuta problematiken med gängkrig tas om hand.
Jag tror oxå på patrullerande poliser som lär känna befolkningen och som inte är så utbrända och blasé att de inte vill väl.
Jag tror på rättvisa. Bättre skolor. Minskad fattigdom. Fler i arbete. Så klart, det är grunden. Kriminalitet och våld har alltid grott i fattiga områden. Långt före invandringen.
Men jag tänker att sedan behöver de den där stabila vuxna. Som kan älska, uppmuntra och tro. Är det inte föräldrarna så är det kanske en kompis mamma. En lärare. En kurator på skolan. Du?
Och sen, sen behöver de tur. Lite flyt på vägen.
Tur. Så som jag hade.

Godnatt.

Puss/ Asta