Gubbar

Fy fasiken vad ilsk jag kan bli.
Blev det alldeles precis. Så ilsk så jag blev högröd i ansiktet när en främmande äldre man läxade upp mej i vad feminism är. Mej!
Jag kan bli väldigt arg väldigt fort (min man brukar säga det, det är oftast honom det drabbar.)
Jag kan bli rosenrasande om man drar i rätt tåtar. Och då smäller det... verbalt alltså. Dödligt giftig kan jag vara om jag blir tillräckligt arg eller sårad.
Å andra sidan är jag oxå en väldigt förlåtande person som när ilskan lagt sej vill förstå och göra mej förstådd.
Men idag blev jag alltså väldigt väldigt arg.
Efter någon minut började jag fnissa. Fnissa över min egen ilska (jag blir helt rabiat) och över den här mannen.
Den här otrooooligt fåniga mannen. Så jävla självcentrerad. Så jävla oförmögen. Så ohyggligt fåfäng.
En man som tror han kan droppa vilka sanningar som helst till kvinnor angående deras vikt, utseende, åsikter (självklart medan han ser sej som den perfekta gentlemannen) men som blir ohyggligt förolämpad av att bli kallad "äldre." Så givetvis var det precis på den hälen jag drämde till honom på... och om jag inte vore den otroligt väluppfostrade människa jag är, kunde drämt till än värre.

På tal om gubbar och ilska.
Jag minns en gång för länge sedan (men jag var gott och väl fullvuxen), det var kanske 10-12 år sen.
Jag hade det kämpigt med min tik, min Märta, som kastade sej efter andra hundar.
En äldre man, som jag småpratat med någongång då o då, såg på mina ansträngningar vid ett utfallstillfälle, såg hur jag försökte få kontroll på hunden och samtidigt stå kvar på benen.
Han sa något tyket. Minns inte, men typ "Och herre gud, henne kommer du aldrig få någon ordning på" och hondjävulen i mej blixtrade till.
"Gubbjävel" sa jag och höjde långfingret.
Vi blev nog lika paffa båda två. Jag vände på klacken både förfärad och full i skratt.
Jag hade inte kallat någon gubbjävel sen jag var typ fjorton.
Jag gör inte sånt. Men oopps, jag gjorde det visst då.
(Vi blev så småningom vänner igen jag och "gubbjäveln" men det är en annan historia.)

Faktum är att gubbar brukar gilla mej. De förstår sej kanske inte på mej men de gillar mej. Gubbar och fyllon.

Det måste ha med min väna uppsyn att göra.

Puss/ Asta