Tips å knåp hur du blir en lyckligare kvinna (och skiter lite mer i det där med knullbarhet.)

Här kommer då mina tips för att du ska må bättre med dej själv och för att du ska bry dej mindre om dina skavanker. Eller som jag brukar säga, tips för att bli en bättre bästa polare till dej själv. 

1. Viktigaste av allt. Inse hur mycket SKIT du säger till dej själv dagligdags.
Den genomsnittliga kvinnan talar illa om och till sej själv flera hundra gånger om dagen.
Du kanske inte säger "Fy fan, jag är verkligen så äckligt ful och mycket sämre än alla andra" i parti å minut men du "hackar."
Det är nån tanke om att utväxten syns, att den där virveln i håret är crazy, att du nog gått upp i vikt, att tuttarna sackar, magen putar, häcken hänger, du skrattade för högt på lunchrasten, du var onödigt hård mot kollegan, är det där en finne? osv.
Registrera det. Bli medveten om vad du säger till dej själv.

2. När du väl registrerat det, ansträng dej för att säga emot dej själv.
Varje gång. Typ... Magen är svullen-> men tänk ändå, fyra barn har bott där inne. De mest fantastiska på jorden.
Gud vad benen är tjocka -> fy fan, tänk vad de kan, gå i en hel evighet. Osv.
Säg emot. Säg något positivt för varje negativ tanke.
Jobbigt för som sagt, du kommer märka att du snackar skit om dej själv rätt ofta i ditt huvud men ju mer du övar desto lättare går det.
Men! Det är en färskvara. Slutar du upp med att vara obstinat händer samma sak som om du slutar springa regelbundet. Du faller tillbaka.

3. Sluta följa människor på sociala medier som ger dej dålig självkänsla, får dej att tänka på dina tillkortakommanden, får dej att må skit och att känna dej lat, ful och oambitiös som i ett elakt Kinder egg.

4. Börja följa människor som tänker så som du vill tänka istället.
Se på deras bilder. Läs deras texter. Lär av deras erfarenheter.

5. Fundera över vad som verkligen är viktigt!
Säg att du har två veckor kvar att leva (det vet vi inte om du har, det kan vara mycket mer och det kan faktiskt vara mindre), är det då så jävla viktigt att se fit ut eller att det står en viss siffra på vågen? For real?

6. Ta kort på dej själv i snygga och mindre snygga vinklar.
Se på dem. Avdramatisera dem. Vänj dej. Dela till andra om du vågar.

7. Tänk på vilken relation som är viktigast i ditt liv. Det är den till dej själv!
Säg ingenting till dej själv... ingenting... som du inte skulle sagt till din bästa polare. Skulle du hånskrattat åt att hon bara orkade springa 3 av 5 planerade kilometer? Skulle du frågat hur fan hon tänkte när hon trodde hon var snygg i den där klänningen? Inte? Gör inte det till dej själv heller då. Bara sluta!

8. Eller om du vill, gör tvärt om. Säg precis allt det där till din dotter, din bästa väninna, din chef som du skulle säga till dej själv. Var precis så kritisk. Precis lika elak.
Utvärdera efter 2 månader och se hur många du har kvar.

9. Engagera dej i nåt viktigare än ditt eget utseende.
Jag lovar att det finns ungefär en miljard mer angelägna ämnen.
Flyktingkrisen. Klimathotet. Världsfreden. Ett bättre arbetsklimat. Feminismen.
Gos med ungarna. Ett bra ligg. Eller vad du nu tycker är viktigt.

10. Pröva att skita i allt. Gå osminkad. Låt håret bli flottigt. Släpp tuttarna fria.
Skit i att raka dej. Känn efter noga... gick världen under? Låstes du in?

Jag har själv använt mej av det här. Jag är trög som fan. Det har funkat ändå.
Jag önskar att någon hade sagt detta till mej när jag var typ tolv men det är tveksamt att jag lyssnat.
Dock är det jävligt tragiskt att jag hann bli nästan femtio innan polletten föll ner och jag lärde mej att leva livet mer till fullo och ägna mej åt viktigare saker.
Jag minns att jag var på en dammiddag när jag var typ tjugosex.
Jag pratade med en äldre väldigt vacker kvinna (hon var kanske fyrtio och hade ett långt äktenskap bakom sej.) Jag var ung men jag var ändå fyrabarnsmor och min kropp bar spår av det med hemorrojder, slappa tuttar och en inte helt platt mage.
Jag kände mej gammal och förbrukad. Rädd att min man skulle söka sej efter nåt vackrare, mer välbevarat.
Hon sa nåt i stil med att skönhet är förgängligt, att vi alla ständigt kommer möta kvinnor som är vackrare än oss själva och att vårt värde måste bestå i något annat, nåt större och mer beständigt.
Jag tyckte hon var sååå klok men kunde ändå inte applicera det på mej själv.
Men det ÄR så.
Ju förr man inser att det korta liv som tilldelats en består av viktigare saker desto bättre.

Puss/ Asta