tisdag 24 juli 2018
Några ord om varför jag är feminist
Jag har nog alltid tyckt att jag har ett feministiskt synsätt men utan att riktigt begripa vad det var eller innebar. På väldigt många sätt var jag faktiskt allt utom feministisk för X antal år sen. Jag var inte systerlig alls.
Jag utgick från mej själv, vem jag ville vara. En stark självständig kvinna (gärna en sån som grabbarna gillade.) Och gillade mej gjorde dom. Inte för att jag någonsin varit särskilt snygg egentligen men jag var flirtig, bystig, rolig å lite rapp i truten. Och med blossande kinder kan jag nog säga att jag var en daddys girl. Alltså en kvinna som går patriarkatets ärende.
Det var som att jag kände mej mindre och underlägsen om jag erkände ens för mej själv att vi lever i en värld vars villkor bestäms av män.
Jag sa saker som att jag föredrog att umgås med män för de är rakare och ärligare. Eller att kvinnor alltid ska hålla på att snacka skit och backstabba andra kvinnor.
Jag sa saker som att kvinnor som lever i destruktiva förhållanden har sej själva att skylla som inte går och mej slår man bara en gång.
Jag säg mäns närgångna uppvaktningar som komplimanger och tecken på uppskattning. Och när jag fick höra hur jäkla mycket snyggare och vassare jag var än deras tråkiga fruar tog jag det som en komplimang.
Så började jag läsa på. Nej, min första "utbildning" i feminism fick jag nog från Lady Dahmers blogg. I början höll jag inte med om mycket. Jag tjafsade å ifrågasatte. Men någonstans tog ändå tankarna fäste och jag började söka mer kunskap. För det är precis så där läskigt och härligt att när man väl satt på sej de där feministiska glasögonen och börjar se på sin omvärld genom dem... då går det inte att plocka av dem igen.
De är där. På gott och på ont.
Jag insåg att de patriarkala strukturerna finns överallt.
Det är inte så enkelt att det är mestadels män som sitter på höga befattningar eller styrelseuppdrag och därmed är det inte så enkelt (har ju visat sej inte vara helt enkelt) att genom att få in fler kvinnor där är problemen lösta.
Det är inte så enkelt som att förmå män att ta ut fler pappadagar.
Nej, det genomsyrar precis allting.
Framförallt genomsyrar det vilka roller vi män och kvinnor tilldelas och får ha.
Det börjar redan när barnet är nyfött och det fortsätter genom hela livet.
Flickors primära uppgift är att vara söta. Pojkars att vara dugliga och orädda.
Båda könen drabbas av detta varför feminismen är viktig även för män.
Men just det här med kvinnors absolut viktigaste egenskap genom hela livet... hennes utseende... tjänar många branscher stora pengar på att upprätthålla.
Och det blir mer och mer hysteriskt.
Det krängs anti aging krämer till tjugoåringar. Världens vackraste modeller retuscheras. Popindustrin påverkar snart sagt hela mänskligheten med sina ideal. Var å varannan kvinna har plastikopererat sej. En kropp anses "förstörd" nämligen om den inte ser ut som en ständig sjuttonårings.
Synen på sexualiteten är ett annat område.
En sexuellt vidlyftig kvinna stämplas som slampa, hora, vandringspokal.
En sexuellt vidlyftig man får helt andra epitel. Hingst, högdjur, kvinnokarl.
Han stiger i värde. Hon sjunker.
Kvinnliga "egenskaper" värderas lägre. Det märks i arbetsmarknadspolitik så som i löner och arbetsvillkor men också i vårt språk.
Läs här följande ord som utstrålar kraft, mod, handlingskraft
- Som en hel karl.
- Ballar av stål
- Visa lite stake
- En riktig pojkflicka
Läs här andra ord och fundera på vad de i sin tyr står för
- Kärringstopp
- Var inte en sån fitta
- Gråt inte som en liten flicka
- Köra som en kärring
Och flickpojke? Det ordet finns inte. Om det fanns skulle det inte vara en komplimang.
Våld, diskriminering och orättvisor finns överallt och på alla nivåer.
Även i världens mest jämställda land.
Vi upprätthåller alla patriarkatet. På ett eller annat sätt och i olika grad.
Och ändå skulle vi alla tjäna på att det försvann.
Och till sist. Män är inte ett skit mindre skvallriga eller backstabbande än kvinnor. De är inte ett dugg rakare och enklare.
Och systerskapet finns. Det finns och det är förbannat vackert.
Puss/ Asta
Etiketter:
feminism,
kvinnor och män,
patriarkala strukturer,
patriarkatet,
uppvaknande
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare