Asta recenserar "Musan" av Jessie Burton.

Jag har läst "Musan" av Jessie Burton.

"Musan" är min andra roman av Jessie Burton som även skrivit den mer uppmärksammade debutromanen "Miniatyrmakaren." Recension av den finns HÄR, jag gav den toppbetyg.
Denna roman var olik den första på egentligen alla sätt förutom att båda är välskrivna.

"Musan" är två berättelser i ett.
Vi får följa Odelle som bor i London 1967, invandrad från Trinidad.
En ung kvinna som har svårt att finna sej till rätta, i synnerhet efter att hennes barndomsvän gifter sej och lämnar det gemensamma boendet.
Odelle kommer i kontakt med den världsvana och glamourösa galleristen Marjorie Quick. Tillsammans med henne uppstår en speciell men inte okomplicerad vänskap och Odelle blir medveten om sin potential som hon tidigare aldrig vågat snudda vid.
Vi får även följa Olive Schloss, en ung kvinna, dotter till en känd konsthandlare i Spanien 1936. Olive har ambitioner som inte riktigt passar sej för en kvinna på den tiden. Hennes öde vävs samman med en ung revolutionär Isaac Robles och hans halvsyster Teresa. En bekantskap med förödande konsekvenser.
Och mitt i allt detta, ett konstverk, en tavla, som binder historierna samman.

Jessie Burton är inte ensam om att använda sej av greppet att skriva en roman som två separata delar. För egen del tycker jag att det kan... alltså kan... vara splittrande att läsa så. Man har precis kommit in i och fastnat för berättelsen när plötsligt en ny historia ska berättas. Och när man uppslukats av den så är det tillbaka till den första.
Alla författare behärskar inte konsten att leda läsaren genom denna berättarteknik. Att upprätthålla intresset och göra båda berättelserna jämbördiga.
Men Jessie Burton klarar det. Med bravur.
Jag tycker att "Musan" är en oerhört bra roman.
En riktig läsupplevelse.
Den har spänning. Intriger. Två starka kvinnoporträtt. Starka känslor.
Betyget kan inte bli annat än 5/5. Inte lika lysande stark som "Miniatyrmakaren" men ändå en jävligt stark roman. En njutningsupplevelse.

Puss/ Asta