Instagram och uppmärksamheten över mitt yrke

Här om dagen frågade jag mina Instagramföljare vilka de är.
Jag har ett öppet konto där och majoriteten av mina följare känner jag inte.
Så jag undrade lite om de hade lust att skriva lite kort om sej själva, hur de hittat mitt konto, vad de gillade mest (och minst.)
Och jag blev överraskad! Det var jättemånga som tog sej tid att svara.
Nu vill jag på intet sätt antyda att mina bloggläsare är sämre men när jag har frågat här vilka ni är så har det inte trillat in särskilt många svar.

Jag blev oxå överraskad av svaren.
Tycker själv att jag håller en rätt blek ton på Instagram. Bloggen är ju bättre lämpad i sitt format att lägga ut texten om sådant som känns viktigt.
På Instagram blir det mest bilder på hunden, barnbarnen, en å annan krukväxt och egenkära selfies. Men min personlighet verkar ändå nå ut. Det blev jag glad för.

Men mest tänkvärt var ändå att så många skrev något om mitt yrke.
Att det är spännande/ coolt att följa det.
Jag har i och för sej märkt det i andra sammanhang med, att vara Barnmorska väcker lite beundran. Barnmorskan har kanske inte rockstjärnestatus men väl status av "den balla killen som spelar i det lokala bandet här hemma." Ha ha.
Ändå förvånande, för på Instagram skriver jag väldigt lite om mitt yrke.
Det är mest "nu åker jag till jobbet" eller kanske en selfies i jobbkläder på toan.
Jag skulle gärna skriva och berätta mer, men är ny på jobbet och har ännu inte fått in känslan av vad som är okej att lämna ut.

Jag har jobbat som barnmorska i drygt 1½ år nu. Jag räknas fortfarande som novis. Därför är det lite med genans jag tar emot någons beundran.
Däremot känner jag själv stor beundran för många av mina erfarnare kollegor.
Jag kan sitta i timmar och lyssna på deras erfarenhet. På deras knep. På vad de upplevt.
Barnmorskor som använder alla sina sinnen till att förstå situationen de har framför sej. Som kan "lura ut" vilken unge som helst. Barnmorskor som besitter otroliga mängder medicinska kunskaper men som oxå har yrket i sina händer.
Kvinnor som förmår lugna och ge trygghet till den födande kvinnan och till paret och som oxå är en tålmodig och lyftande förebild till nyare kollegor.
Det finns några sådana på mitt jobb. Som jag noga iakttar, lyssnar på och lär mej av och som nästan... nästan... har lite rockstjärnestatus hos mej.

Barnmorska kan man vara på en massa olika sätt.
Det finns barnmorskor som är väldigt medicinskt kunniga och intresserade.
Det finns barnmorskor som alltid förmår behålla lugnet och som älskar när det krisar till sej lite.
Det finns dom som är fantastiskt duktiga på att få den födande kvinnan att själv föda. Att tro på sin förmåga. Att lita på sin kropp. Att bevara det naturliga.
Barnmorskor som sätter hantverket högst. Som kan säga exakt hur barnet ligger och vad det kommer att leda till.
En del är väldigt förtjusta i teknik och andra inte.
Det är härligt att vi kan vara olika.
Hur som helst tycker jag att barnmorskan är ett riktigt feministiskt yrke!
Vi skall stå upp och försvara kvinnors rättigheter genom hela livet.
Den unga pubertala flickan. Den fertila kvinnan. Den postfertila kvinnan.
Genom allt som har med hennes sexuella och reproduktiva hälsa att göra.

Puss/ Asta