Exkluderande feminism

Lotta Grey eller Vimmelmamman som hennes bloggalias heter skriver ett inlägg om feminism. Jag tycker att ni ska läsa det först, ni hittar det HÄR.
Jag har läst Vimmelmammans blogg i många år och Lotta Grey är ju en fantastisk kvinna med stort engagemang för Afrika och fattiga människor, inte minst genom sitt samarbete med en glasögonkedja som förser fattiga människor med synfel med glasögon. Jag känner stor beundran för Vimmelmammans stora medmänskliga hjärta.
Hon är en kontrasternas kvinna. Hon har aldrig gjort någon hemlighet av sina dieter och att hon regelbundet gör skönhetsingrepp. Hon lägger till och med ut sponsrade inlägg från kliniken hon använder. Utseende och yta betyder mycket för Lotta.
Och jag tänker att människor måste väl få vara både ock.
Både djupa och ytliga.
Jag tror de flesta människor är det i varierande grad, jag är det sannerligen.

Men i det här inlägget om feminism är hon ändå fel ute tycker jag.
Eller "fel", det är ju så här hon känner men jag har ändå en del synpunkter på hennes resonemang.
Lotta säger att hon inte alls känner sej trygg och inkluderad i feminismen, att hon är rädd för att säga fel och hamna i blåsväder.
Hon upplever feminismen som dömande.

"Jag har lika stor rätt att vilja vara smal, eller att fylla kindbenen med fillers, eller att lyfta brösten, eller fettsuga magen, accepteras inte. Av feminister. För då är  jag  en fallen ängel, en svikare, ett offer för de ideal och det köttsliga förtryck vi kvinnor har lärt oss följa sedan istiden.
Passa in, vara objekt, inte acceptera våra kroppar, vilja förändra oss, vara offer för patriarkala strukturer, fylla  våra läppar och ta bort våra valkar, medan de andra, de riktiga feministerna, kan spy galla över sina svaga systrar och knyta näven mot himlen över vårt bakåtsträvande, vår ständiga vilja att bli knullbara och valbara och det kan vi bara bli om vi möter männens önskan om normbilden av den perfekta kvinnan."

Hon frågar, vad hände med det fina inkluderandet och känner sej trött på att stå till svars för andra kvinnor.

Mina reflektioner.
Hur ofta får en smal och "över normsnygg snittet" skit?
Jo det händer förstås och det är beklagligt, men jämförelsevis med ex  feta människor?
Det finns forskning på att hela samhället diskriminerar tjocka.
De har ex svårare att få adekvat vård. Svårare att få jobb de är kompetenta för.
De får leta kläder i särskilda kedjor eller förvisas till nån skämshörna i butikerna.
Det finns alltså en direkt nytta av kroppspositivismen där "icke normsnygga" kvinnor syns. Att alla typer av kroppar visas. Den unga, smala, vackra kvinnan får obegränsat utrymme överallt som det är.

Alla kvinnor (och män) kan vara feminister men allt de gör är inte feminism.
Det gäller mej med.
Jag har inte opererat tuttarna, jag pysslar inte med fillers och botox. Jag drar min gräns vid fransförlängning.
Men jag är en feminin kvinna. Jag rakar armhålor och ben. Jag sminkar mej nästan dagligdags. Jag älska klänningar... gärna som uppvisar byst... och höga klackar. Och egentligen är det uttryck för samma sak.
Det är jag, men det är inte feminism.
Allt jag tar mej för är inte feministiska handlingar även om jag är uttalad feminist.
Vi måste kunna analysera varför vi gör det vi gör. Varifrån valen kommer.
Varför lena ben känns bra, fladdrande fransar, blodröda långa naglar eller 10 cm klack.
Vi är alla... kvinnor och män... del av en patriarkalisk struktur.
Gilla det eller avsky det, så är det.
Någonstans har vi lärt oss vad som är fördelaktigt för oss.
Och för flickor/ kvinnor/ till å med tanter är utseendet det viktigaste.

Ingen enskild kvinna skall skammas för de val hon gör vad det gäller utseendet.
Men fenomenet måste man kunna ifrågasätta!
Har man den minsta feministiska analys måste man kunna säga att Nej, det är inte rätt att en femtioåring till varje pris måste ha ansikte och byst som en artonåring.
Det är inte rätt att fullt friska kvinnor lägger sej under kniven och genomgår avancerad kirurgi på friska kroppsdelar för att de påverkats av ålder, graviditet eller för att det är ytterst sällsynt med en naturlig D-kupa om man i övrigt knappt har något underhudsfett.
Att ifrågasätta sjuka ideal, utan att skuldbelägga enskilda personer,  kan aldrig vara osysterligt.
Det ÄR feminism.

Så nej Lotta. Du skall inte klandras för de val du gör gällande att förbättra ditt utseende. Men fenomenet skall klandras. Skall granskas. Så in i helvete.
Eller?

Puss/ Asta