torsdag 5 september 2019
Beroende
Det är ett par år sedan jag slutade äta insomningstabletten Zopiklon.
Jag åt den under många år och att sluta med den var något av det svåraste jag gjort.
Jag fick ingen abstinens som är vanligt förekommande efter så lång tid, men jag sov typ ingenting på fem veckor. Slumrade, sov nån timma här å nån timma där.
Det var helt olidligt. Ingen som inte haft det så kan förstå. Jag kan däremot absolut förstå hur det kan vara en av de mest effektiva tortyrsätten att störa någons sömn tillräckligt länge.
Ni som följt mej vet ju.
Jag har sedan dess haft kortare perioder med bättre sömn men mestadels så sover jag minst sagt dåligt. Varannan natt i snitt, ibland ännu mindre.
Sedan tre veckor tillbaka äter jag Zolpidem.
Det är ungefär samma rävgift som Zopiklon och mitt motstånd var långt och envist innan jag kapitulerade.
Och med dem sover jag så bra!
Å ändå... alltså det är hela tiden där och stör.
Min mamma är missbrukare av samma medicin. Jag har haft patienter som varit det. Det ÄR ett beroendeframkallande läkemedel och det är en medicin som skrämmer mej.
Mina döttrar är på mej om att jag inte ska ta dem vilket förstärker mina oroskänslor kring dem.
Jag har inte karaktär att bara ta dem när jag absolut måste sova för det är så jäkla jobbigt att ligga sömnlös och samtidigt veta att tar jag ett piller är det löst.
Nu har jag 10 stycken kvar.
Ska jag be om ett nytt recept? Får jag ett nytt recept? Eller ska jag återgå till min sömnlöshet?
Som sagt, det är inte ett läkemedel att leka med och i synnerhet inte med min belastning kring missbruk i generna.
Men att jag överhuvudtaget överväger det beror ju på något.
Jag vinner saker på att ta dem.
Jag är... självklart piggare. Gladare. Jag dricker mindre alkohol eftersom de inte bör kombineras. Jag orkar motionera. Jag lägger mej i tid på kvällarna. Jag mår bättre psykiskt, mindre ångest. Jag är inte lika konstant sugen på sött som när jag alltid är trött.
Det kommer en väldans massa trevligheter ur att få sova.
Något de flesta mer eller mindre tar för givet.
Ja, så vad fan gör man? Hur väljer man?
Jag vet inte.
Puss/ Asta
Etiketter:
beroendeframkallande medicin,
inte sova,
jag sa ju aldrig mer,
sova,
Zolpidem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En klassisk PRO vs cons-lista? Alltså jag förstår att dina barn inte vill att du äter dom men är konsekvensen av det nåt ni kan leva med? Som familj? Vad är riskerna med att knapra detta piller jämfört med riskerna av insomnia och sömnbrist? Hur stor är risken för annat missbruk vid sömnbrist? Du har ju testat allt annat, vad mer ska du göra. En människa måste få sova.
SvaraRaderaJa men lite så. Det sista... året kanske kände jag en stor oro över vad sömnbristen gör med mej. Hur den ökar en massa riskfaktorer oxå. Plus att det är jävligt enkelt att självmedicinera med ett par glas vin. Vilket hjälpte... ibland.
RaderaJag orkar ju leva mkt mer hälsosamt för övrigt men hur man än söker på nätet så varnas det för dessa tabletter och i synnerhet mer än 4 veckor.
Jag vet varken in eller ut.
Att inte få sova är för jävligt. Jag är glad över att ett tungt täcke hjälper för mig.
SvaraRaderaHar inte testat, det är väl en av få saker jag inte testat, men jag tror att jag har för grava problem för en sån quick fix. En läkare sa en gång att när man väl har så allvarliga och långvariga sömnproblem blir det ungefär som med långvariga och svårbehandlade depressioner. Skiten återkommer och blir allt svårare att behandla. Men... glad att det funkar för dej. Är det kedjetäcke du har eller bollar?
Radera