Presentation

Så här började jag ett blogginlägg i september 2013:

"Då var JAG äntligen tillbaka hos er!
Vem?
Asta Pastasson så klart... inte kan ni väl redan glömt bort mej?
Kan ni?
Okej, snabb resumé av min hundraåriga blogg.
4 barnsmamma. Mormor. Gift. Uttråkad av detta faktum rätt ofta.
Gottemamma. Sjuksköterska. Sosse. Arg antirasist. Nybliven löpare.
Smygrökare. Sko å klänningsgalen. Chipsberoende.
Debatterande. Bokslukande. Madrassovande.
Ja, men se där ja... nu börjar minnet komma tillbaka.
Härligt!Tittut på er."

Sex år har gått sedan dess och (deprimerande?) mycket är sej likt.
Så här ser dagens resumé ut om innehavaren till denna blogg.

Fyrabarnsmamma. Mormor och farmor till åtta stycken, varav en är en liten änglaflicka i himlen. Gift och just nu är det okej (DET var ett tag sedan :) )
Bentemamma. Barnmorska. Vilsen politiskt men nånstans åt vänster.
Fortfarande arg antirasist. Lika arg feminist. Återuppstånden löpare.
Snusare. Sko å klänningsgalen. Chipsberoende... ännu.
Debatterande. Då å då bokslukande.
Numera sover jag i säng. Min egen. Separata sovrum är att rekommendera.
Nåt jag vill tillägga?
Jag älskar att skriva handskrivna brev. Jag har börjat se på Hem till gården igen... efter ett uppehåll på si så där 10 år. Jag älskar The Handmaid's Tale så till den milda grad att om jag fått en dotter till skulle hon... kanske... hetat June.
Jag vet inte om jag är i klimakteriet. Jag har lättare till tårar än förr, lite lättare till ilska med. Å emellanåt är jag både varm och kärleksfull till min person.
Jag har en stigande klimatångest. Jag har ett sjunkande självförakt.
Och jag är inte riktigt så bekräftelsekåt som jag var för 6 år sedan.
Jag känner mej ofta ensam.
Och ändå aldrig ensam.
Olika sorters ensamhet.

Är du ny här är du väldans välkommen. Är du inte ny här... tja, då är du välkommen ändå.
Vill du så får du gärna berätta vem du är som läser och lite om dej själv.

Puss/ Asta