Den mest omtalade tvupplevelsen just nu.

 

Jag har precis sett klart miniserien Unbelievable som bygger på en sann historia.

Den handlar om jakten på en serievåldtäktsman som är både hänsynslös och noggrann med att sopa igen spåren efter sej.
Två kvinnliga kommissarier leder jakten. De förhör (heter det så även om offer?) kvinnorna han våldtagit och lägger ner hela sin själ på att finna gärningsmannen.
Våldtäktsmannens första offer har inte den turen. Marie Adler är en ung kvinna som tagit stryk hela sitt liv av myndigheter. Uppvuxen i olika fosterhem, ständigt sviken av vuxenvärlden.
De poliser hon möter är inkompetenta och ignoranta. De saknar förmågan och kunskapen kring hur man förhåller sej till en våldtagen kvinna och hur denna beter sej... Eller inte beter sej kanske man ska säga.
Hur som helst, Marie blir inte trodd och hon pressas att säga att hon ljugit och därtill blir hon åtalad för att ha ljugit för polisen och slösat med resurser.
Hon förlorar allt och alla hon känner vänder sej emot henne.

Serien visar skrämmande väl hur våldtagna kvinnor utsätts för övergrepp, inte bara under själva våldtäkten utan också under utredningen och rättsprocessen.
Hur hon tvingas genomgå plågsamma förhör och undersökningar ensam.
Hur hon ifrågasätts och skuldbeläggs. Hur hon tvinga återuppleva det hon varit med om, om och om igen.
Serien visar också väldigt väl att det finns inte ett sätt, ett rätt sätt, för ett våldtäktsoffer att bete sej. Det finns lika många reaktioner som det finns våldtäkter och inget av dem är mer rätt eller sant än något annat.

Det var en väldigt tung serie att se tycker jag.
Väldigt bra, den kommer att stanna länge hos mej, men oxå väldigt tung.
I synnerhet de första två avsnitten är plågsamma att se.
I beskrivningar jag hört om serien innan påtalas just det men även att den är hoppfull.
Jag känner inte det. Jag blev... ledsen är fel ord men nedstämd av den.
Ja, Marie Adler fick upprättelse i den här berättelsen och ja våldtäktsmannen greps. Det är ingen stor spoiler, det är inte det serien vill förmedla.
Men det finns massor av kvinnor som Marie Adler. Det finns massor av kvinnor som Marie Adler varje dag, som anmäler en våldtäkt och blir misstrodd och illa behandlade av ett rättssystem satta att skydda oss.
En replik i serien är talande. "Ingen ifrågasätter ett rån. Ingen ifrågasätter om den där bilstölden verkligen hände, men med våldtäkter sker det hela tiden."
Det är svårt att finna någon forskning eller statistik på hur många kvinnor som ljuger om våldtäkter men med tanke på obehaget och noll att vinna är det väldigt få. Enligt FBI några procent läste jag någonstans.
Trots det ifrågasätts kvinnor som anmäler våldtäkter hela tiden.
Gjorde du motstånd? Skrek du? Var du rädd för ditt liv? Följde du med frivilligt? Varför då? Var du nykter? Minns du verkligen om du nu druckit? Skrattade du verkligen senare samma dag? Vad hade du på dej? Visst har du anmält en våldtäkt tidigare? Hur ser ditt sexliv ut? Varför säger du si när du sa så i första förhöret? Hur kan du inte minnas ditt när du är så säker på datt?
Eller som tv 4 journalisten sa: Tänkte du någonsin på hans familj?
Jag känner inte hoppfullhet för utvecklingen går för långsamt.
För lite resurser läggs på att lösa sexualbrott.
Straffen är för låga.
Kunskapen (och gud förbjude viljan) är för låg gällande både sexualbrottslingar och deras offers reaktioner.
För få åtalas och fälls.
Kvinnor vet om detta, både hur hård å skuldbeläggande rättsprocessen är och hur otroligt liten chans det är att gärningsmannen fälls. Därför anmäler för få.
Det vet i fan helt ärligt om jag själv skulle gjort det ens idag eller om jag skulle rekommendera någon jag äskar att göra det.

Så. Jag rekommenderar er att se Unbelievabl. Den är väldigt, väldigt bra.
Men särskilt upplyftande var den inte. Inte för mej.

Puss/ Asta