Den där flickan

Flickan på bilden ovan är jag.
Jag är 14 år och skall konfirmeras, därav de vita kläderna, den allvarsamma minen och det gigantiska munsåret.
Konfirmeras. Förr i världen räknades man som vuxen när man hade konfirmerats. Det gjorde man inte på min tid.
Jag var ett barn men ändå inte. Jag var mindre ett barn än vad jag borde varit.

Om man inte känner henne, flickan på bilden, så kan man tänka att hon ser lite cool ut. Omodern frisyr med dagens mått förvisso men ändå... lite blasé så där i för stor kavaj och outgrundlig min.
Men jag känner henne.
Jag vet att hon är allt utom cool.
Hon är rädd och osäker. Hon tycker att hon är ful och fel.
Jag ser i hennes ögon att hon är ledsen.
Och även om jag inte sett det så kommer jag ihåg det. Minns att det var en jävla dag.

Det finns så mycket jag skulle vilja säga till den här flickan.
Jag skulle vilja ta henne i handen. Krama henne. Se henne i ögonen.
Jag skulle vilja berätta att livet kommer att ordna sej.
Det kommer bli bra. På många sätt mer än bra.
Du kommer älska.
Du kommer bli älskad.
Du kommer inte alls att misslyckas. Eller jo, men du kommer resa dej igen.
Du blir inte missbrukare, så som jag trodde hela min barndom att jag skulle, du blir barnmorska. Ja, än ska vi inte ropa hej men du blev inte "boffare" eller sprutnarkoman i alla fall.
Du kommer ha tak över huvudet, mat på bordet, kläder på kroppen.
Du kommer att få fyra fantastiskt fina barn och genom dem kommer du att läka.
Klumpen i magen kommer att släppa.
Du kommer emellanåt tycka att du duger.
Att du är good enouth.
Och en dag när 2/3 av livet gått, när du fyllt 50 bast, kommer du faktiskt att ha rätat på ryggen och vara... tja, en lite cool tant.
Bättre sent än aldrig.
Det är alldeles sant.

Men det går inte att se på den där bilden... jag ser väldigt sällan bilder på mej när jag är barn eller ung... utan att tänka på männen/ djuren/ svinen/pedofilerna som jag mött ganska lång tid innan jag blev konfirmand.
Jag har bearbetat och terapiat klart det där men jag vill citera Mia Skäringer för hon säger det så på pricken:
"Man känner sej bestulen på något man hört ska vara det vackraste som finns.
Så går sexualiteten ut på att i värsta fall återuppleva och upprepa skadan men redan känner så väl.
Så går sexualiteten ut på att i bästa fall återerövra och laga.
Hängivelsen får vänta tills nästa liv om det finns något. Det är summan av vad du tog."  

Puss/ Asta