Asta recenserar "Innan ni tog oss" av Lisa Wingate

Årets 15:e bok för min del blev "Innan ni tog oss" av Lisa Wingate.

Lisa Wingate är tydligen en stor författare som jag råkat missa, hon har gett ut ett tjugotal böcker där många vunnit fina priser. "Innan ni tog oss" är baserad på en av Amerikas mest ökända skandaler där Georgia Tann, föreståndare för Memphis barnhem kidnappade och sålde fattiga barn till rika familjer över hela landet i decennier.

Boken är uppdelad i två parallella berättelser som växelvis berättas i de olika kapitlen.
Memphis 1939. Tolvåriga Rill lever på en husbåt på Mississippifloden med sin mamma och pappa å sina småsyskon. Det är ett enkelt men kärleksfullt liv.
En natt när Rills mamma skall föda ytterligare ett barn går någonting snett, barnet kommer inte ut och barnmorskan står maktlös. Föräldrarna får ta sej med en roddbåt för att söka läkarhjälp och Rill lämnas kvar att passa sina syskon.
Men främlingar dyker upp, sliter med sej barnen och placerar dem under fruktansvärda omständigheter på ett barnhem. Rill gör vad hon kan för att klara sej och sina syskon i väntan på deras föräldrar skall komma och hämta dem.
South Carolina Nutid. Avery Stafford är en kvinna född i en rik och mäktig familj. Hon är åklagare, karriären går som på räls och hon ska snart gifta sej med Elliot.  Av en händelse snubblar hon över oroväckande information och börjar nysta i denna.

"Innan ni tog oss" är en roman som är både läsvärd och underhållande. Den har sålts i över en miljon exemplar i USA.
Bäst tycker jag om delarna om Rill och hennes syskon, nutidsskildringen flyter inte lika lätt och känns emellanåt lite fånig initialt. Även delarna om Avery tar sej i sista delen av berättelsen och då är den väldigt spännande.
Sist i boken, finns ett stycke om vad som är sant. Om barnhemmet, om föreståndarinnan Georgia Tann, om barnen som såldes och barnen som omkom under vidriga förhållanden. Den är väldigt väldigt läsvärd.

Av någon anledningen drabbade romanen mej inte riktigt hundra. Jag vet inte om det beror på den eller på mej? Ibland är det ju så, åtminstone för mej, att jag inte fixar att vara 100 % där.
Boken får en stark 3:a eller en svag 4:a, kan inte riktigt bestämma mej.
Läsvärd men inte toppklass alltså.

Puss/ Asta