Jag är en hycklare.

När jag och maken var på Schyfferts show här om månaden talade han om att hyckla. Han sa att han ofta blev anklagad för det, i huvudsak av "sverigevänner."
Och han erkände rakt av. Visst jag hycklar! Jag har finare ideal än vad jag lever upp till. Jag vill mer än jag förmår.
Schyffert menade att det är okej. Vi måste våga sträva efter att vara bra människor och att bli ännu lite bättre även om vi inte alltid klarar målet eller lever som vi lär.

Jag har tänkt en del på det där och insett att det är så sant.
Även jag har ofta känt mej som en hycklare. Så jävla Pk i alla diskussioner och sedan kanske ändå inte världens genomgodaste människa när det kommer till kritan.
Strävar men orkar inte. Styrs av lust mer än goda förutsättningar. Gör saker mot bättre vetande.

Exempel...

Ska varje vecka komma igång med att springa... men får märkligt nog alltid förhinder.

Är djurvän och kan på intet sätt försvara den djurhushållning som vi har idag. Visst, djuren har kanske levande världens bästa djurskyddslag bakom sej när de lever men transporten och slakteriet är inget annat än barbarisera. Jag är inte så förtjust i grönsaker, böner, groddar och vegetariska alternativ och det där "Jag borde/ jag ska" blir aldrig av.

Inte heller kan jag på nåt sätt försvara okynnesflygning. Moder jord håller på att gå under. Flyget har en katastrofal inverkan på vårt klimat... men den där resan vart annat år är så himla svår att avstå. Med "Planet går ju även utan mej..." och andra nonsensargument ursäktar jag ett förkastligt beteende.

Min "ätstörning". Jag kan hålla mej till väldigt strikta dieter. Allt eller inget funkar för mej. Men när jag ska "unna mej lite" på helgen är det som att öppna helvetets portar och jag bara lassar in. Nej, jag kräks inte men jag smäller lätt i mej en stor påse chips och lite choklad ensam. "En liten skål" är inte att tänka på.

Min oförmåga att anmäla mej till något aktivt som gör skillnad. Jag tar debatter om ex feminism och rasism överallt och alltid men det där steget till att ställa mej i ett soppkök eller på annat sätt aktivt engagera mej blir aldrig av.

Plugg. Alltså sååå mkt man ska kunna som barnmorska. Och såååå mycket jag inte kan. Och jag tänker att jag ska plugga lediga dagar men näää, då bloggar jag istället. Eller äter chips. En hel påse.

Jag har förvisso två fadderbarn och är stödmedlem för flera organisationer men jag tycker att jag BORDE skänka minst lika mkt som jag nöjesshoppar för (dvs kläder, smink, alkohol, tobak...) och där är jag inte ens i närheten. 

Osv osv.

Frågan är ju om jag gör NÅT eller NÅGRA aktiva val som sammanfaller med mina principer?
Tja, jag skulle aldrig åka till länder som Turkiet, Ungern, Thailand där diktatur och/ eller fascism råder.
Jag skulle aldrig köpa utländskt kött i affären.
Jag skulle aldrig bara gå förbi om ett barn eller ett djur fick stryk.
Jag handlar aldrig på HM.
Jag skulle aldrig avla fram en blandrashund.
Jag skulle aldrig vara vän med en rasist eller homofob.

Mina värderingar strävar jag mot. Jag vill bli en bättre människa.
Men där än... det är jag banne mej inte.

Hur är det med dej? 

Puss/ Asta