Nej vi snackar varken amfetamin eller kontaktlim nu

 

Lady Dahmer skriver just nu inlägg på inlägg om... ja, vad ska vi kalla det? Tjockishetsen och vad tjocka människor får utstå. De är riktigt riktigt bra.
Det är inte alls länge sedan jag själv kunde skriva välmenta rader om att "övervikt är inte särskilt hälsosamt." Men sedan dess har jag läst, både bloggar och fakta och tagit till mej. Omvärderat många av mina tidigare åsikter. Blivit en bättre barnmorska och människa.
Det kan du oxå göra! Sjas in å läs med dej.
Bland annat lade Lady Dahmer för några dagar sedan upp en bild med en påse gifflar och en pucko, en flygande fläng lunch och folk har gått BANANAS över det.
Alltså, vi måste snacka lite om det här känner jag...

I vår tid har snabba kolhydrater... socker och vitt mjöl... blivit vad amfetamin och kontaktlim i en påse var på min tid.
Det har ju tappat ALLA proportioner.
Var och varannan människa säger sej vara sockerberoende och beskriver det ungefär som om de vore i slutstadiet av ett heroinmissbruk.
De pratar om avvänjning, abstinens, skador, livslångt beroende osv in absurdum.
Socker är socker. Mjöl är mjöl. Gamla hederliga livsmedel vi använt sedan Hedenhös och som i rätt mängd och för de allra flesta inte är något som helst problem.
"Sockerstinna ungar" som blev rabiata och helt ohanterliga pratades det länge om (och görs väl i sina kretsar än idag) ända till forskningen visade att det var en myt. Ungar blir inte höga och galna enkom på lördagsgodis. De blev det inte på -60 talet och dom blir det inte nu.

En facebookvän skrev för ett tag sedan en status om hur en mamma gett sin unge Pringels chips och läsk till frukost. Min facebookvän blev så arg å äcklad att hon höll på att börja gråta.
Och kommentarerna under henne var inte nådiga mot denna "tunnelbanemorsa from hell." Det uttrycktes or. Ilska. Förtvivlan. Vrede. "Sådana skulle inte få vara föräldrar." "Fy fan, vilken idiot som helst får skaffa barn." "Ta ifrån henne ungen." "Barnmisshandel."
Och jag bara, men för faaaan, chilla!
Det föll inte i god jord.
Men allvarligt talat. Vad vet vi om den här mamman? Om barnet?
Precis ingenting. Hon kanske alltid utfodrar sitt barn med chips å läsk till frukost (kanske inte helt käckt) men det kan oxå vara så att de haft en helvetesmorgon, att frukosten var slut, att barnet var sjukt och inte ville äta och mamman fick muta med det populäraste av det populäraste.
Vi vet inte. Måste vi vara så jävla snabba med att döma då?
Det var inte så att barnet fick T-röd och en John Silver utan filter till frukost.

Jag har i hela mitt liv druckit läsk, ätit en bulle då å då, gillat mackor (jag ääälskar mackor.) Mina barn likaså. Ibland har de fått bullar på en onsdag och glass på en torsdag. Ingen av oss är sockerberoende och då besitter vi ändå en beroende gen som heter duga.
När jag kämpar med vikten är det framförallt chips/ ostbågar och alkohol jag har svårt att avvara.
Där vrålar ingen STOPP och VARNING i parti å minut.
Tvärt om, när jag tog ett vitt halvår blev jag konstant ifrågasatt och sedd som lite underlig.

Och en vuxen människa måste absolut kunna äta en påse gifflar och dricka en flarra pucko till lunch utan att bli lynchad av halva blogg-Sverige.
Socker är inte knark. Vitt mjöl är inte kontaktlim i en plastpåse.
Sluta upp att låtsas som det. Ägna er åt riktiga problem istället!

Puss/ Asta