Nu!

Årets vinter har gått i rasande fart. Eller ja, vinter å vinter, så mycket till snö har vi ju inte haft, det har vi sällan här på västkusten. Men mörkret drabbar oss, drabbar oss nästan mer här än det gör i norr där snön lyser upp.
Vintern har gått rasande fort för jag har haft så fullt upp med mej själv.
Med att klara slutpraktiken, d-uppsatsen, att börja arbeta.
Vips var det mars i min värld.
Det har sällan skett med något vips tidigare år.

Men alltså nu börjar jag bli otålig. Det är som om jag centrerat hela vintertröttheten på senaste veckorna och jag väntar olidligt på att vår-vintern ska släppa taget och det ska bli lite försommarvarmt.
Jag brukar inte längta så här innerligt efter vårens grönska för den innebär en sådan förbannad allergi som håller i sej i månader framöver men i år gör jag det i alla fall.
Jag vill gå barbent. Jag vill få färg på kinderna. Jag vill ligga på tomten i bikini. (Lustig mening det där om man lägger stavelsen annorlunda.) Jag vill käka frukost utomhus. Jag vill plantera blommor.
Jag vill ha sol och jag vill ha värme. Nu! Nu! Nu!

Jag har inte haft semester på två år. Jag längtar så jag kan dö eftr det!
Jag tilldelades sämsta semesterperioden, men skit samma. Under två somrar har jag arbetat på BB när andra semestrat sej och nu har jag en semestervecka i maj, tre semesterveckor i juni och en i september.
I maj ska jag till Barcelona, i slutet av augusti ska jag till Kos och under mina tre juniveckor ska jag vara hemma och snora/nysa/ andas genom sugrör men ändå försöka ha det ganska bra.
Läsa böcker, sova middag, sola, umgås med folk. Passa barnbarn, dricka vin och grilla all mat som ska passera läpparna.

Längtar du med? 

Puss/ Asta