torsdag 25 juli 2019

Asta recenserar "Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt" av Gail Honeyman

Bildresultat för Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt

Inför detta året satte jag som mål att läsa minst tolv böcker.
Jag var medveten om att det var ett lågt satt mål men jag kommer ibland in i perioder när jag inte läser alls på månader eller halvårsvis.
Nu har jag hur som helst nått målet. Läst min 12:e bok. I slutet av året kommer jag sammanfatta årets bokskörd i ett inlägg.


Årets tolfte bok blev "Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt" av Gail Honeyman.
Det är författarens debutroman som utkom 2017 och som blev utsedd till det årets bästa debut i Storbritannien.
Det är en bok på 411 sidor. Jag köpte den i förrgår. Jag läste ut den sent i natt.
Den marknadsförs som en "feelgood bok med extra djup." Mästaren i denna genre är Marian Keyes och jag har läst samtliga av denna författare, hon är en favorit. Men detta... detta är bättre.

Eleanor Oliphant har gjort det enkelt för sej. Hon klär sej i likadana kläder varje dag, äter samma mat till lunch ich veckoslutet firar hon med fryst pizza och två flaskor vodka.
Eleanor Oliphant mår bra, alldeles utmärkt faktiskt. Inget saknas i hennes inrutade och välplanerade liv. Förutom precis allt... 


Det här är berättelsen om en enstöring till kvinna. Hon har inga vänner, hennes arbetskamrater fnissar bakom hennes rygg. Det stör henne inte. Hon tycker att alla är idioter ändå.
Men tillvaron sätts i gungning av två händelser.
Den första är att Eleanor blir förälskad i en musiker hon bara sett på bild men som drabbar henne så starkt att hon fast och bestämt vet att han är hennes öde.
Den andra är att hon stöter ihop med kollegan Raymond. Tillsammans med honom ser de en äldre man falla ihop på gatan och detta kommer att vända upp och ner på allting i Eleanor Oliphants tillvaro.

"Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt" är en lättläst roman.
Den är rolig men också ofantligt sorglig. Jag både fnissade och grät mej igenom boken.
Det finns en anledning till varför Eleanor är som hon är. Varför hon valt... eller tilldelats... ensamheten så hårt. Varför hon hon bara överlevt istället för att försökt leva. Bit för bit får vi som läsare ta del av detta.

"Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt" är en fantastisk bok och jag älskade den!
Den seglar lätt upp på den där diffusa listan av "det bästa jag någonsin läst."
Betyg: En solklar 5:a.

Puss/ Asta


1 kommentar:

  1. Den låter intressant. Den får jag försöka läsa

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare