I dag har jag varit mormor i två år.

Idag fyller mormors hjärtegull Ängla två år och jag har varit mormor lika länge.
Jag minns fortfarande känslan precis när jag fick det här lilla pyret i min famn för första gången.
Allra första barnbarnet. Allra första gången.
Det är nåt speciellt.
Hjärtat fyllde hela bröstkorgen. MITT barn, min förstfödda, som fått ett barn.
Svårt att förklara men helt obegripligt stort.

Det blir ju jätteknäppt när jag inte får lägga ut några bilder på henne, men jag får respektera det.
Det blir konstigt när Noah syns dag ut å dag in men aldrig de två andra.
Well well.
Jag har skickat henne en liten present (se bild), ringt å grattat (så himla kul nu när man kan börja göra så, ha en kontakt utan att ses) och på söndag är det dags för kalas med mera presenter.
Snäckan hade haft en mysig dag med sin pappa å varit på Mc Donalds å i leksaksaffären.

Ängla-Pängla är en sån liten fröken. Liten, späd och pimpinett. Finlemmad med svepande hår och nästan alltid klänning.
Hon är försiktig och blyg fortfarande å det är bara i bra stunder (när hon är mätt, utvilad å på bra humör som jag kan lyfta upp henne eller traska iväg en bit från hennes morsa utan att hon protesterar höggradigt.)
Detta trots att hennes mamma är väldigt genusmedveten.
Noah bonkar å slår, sliter å drar. Älskar att vara med morfar när det ska snickras å brötas.
De är två barn, två individer å man kan kanske inte dra så stora biologiska växlar utifrån just dom men de ÄR väldigt mycket flicka och pojk.
Ängla är fantastiskt smart.
Kan fokusera på högläsning för äldre barn, kan pussla, pratar en massa, kan räkna till fem, sjunga och dra slutsatser som känns som väldigt tidigt för en tvååring.
Det är fantastiskt att ha fått två så olika små människor som man får kalla sej mormor till.

Blygheten å avståndet gör att vi inte riktigt känner varandra ännu.
Jag ser fram emot att bygga en relation till henne/ med henne. Längtar. Vill bli världens bästa mormor.
När blygheten släpper och vi får utrymme å luft att göra saker på tu man hand.
Det är det vardagliga jag längtar efter.
Åka å bada, fika på café, mata kossorna med äpplen, baka en kaka, krypa upp i sängen och läsa bok eller mysa i soffan med en film.
Tids nog.

Tills dess. Älskade, älskade unge jag har kärlek nog för oss båda.
Vi ses på söndag.

Puss/ Asta